Blue Moon
Det hade varit fullmåne, jag var premenstruell, de hade bråkat med mig jag var ensam
Framför en lång ensamt trist jul och ett ödsligt nyår. Jag var ensam, desperat och trött. Något måste hända. Det hade gått ett halvår nu sedan jag förlorat mitt jobb. Fått en ynka slutsumma och tvingats gå. Det var tveksamt om jag överhuvudtaget skulle kunna få något.
Något måste hända.
Jag hade sett annonsen för över en vecka sedan. Telefonister sökes . Bra betalt. Möjlighet till l egna arbetstider.
Kost vad det kosta ville. Jag skulle kolla.
-Hallå det gällde annonsen.
- Jaha
- Vad handlar det om- Är det telefonsex?
- Nej inte bara. Det förekommer men en del vill bara prata av sig lite.
- Hur mycket tjänar jag?
- 180 kronor i timmen före skatt.
-Jaha.. När kan jag börja.
- Du kan börja ikväll.
- Hur går det till?
- Du fåtr ett nickname.som du skall använda. Du får sätta ihop det själv.
Min fantasi började arbeta. En annan identitet. En farlig kvinna. Något ovanligt.
En chans till lite fantasier. En smula teater.
Något jag alltid drömt om.
Strålande.
Den första jag kom att tänak på var en liten ljushårig pigg kvinna med blå ögon. En lten raffig sak som sa roliga saker. Sedan tänkte jag på en annan kvinna.
Längre. Lite mera exotisk.
Rödhårig. Med stora bröst. Det ingick och det hade jag ju faktiskt själv. Blek anemisk med en australisk mor. Det måste passa.
- Hallå
- Hallå där-
Jag hörde att det var en ung man. Rösten lät trevlig…
Vi pratade en timem. Han var jättetrevlig. Hans katt hette Garbo.
Man undrar vilka som ringer. Svaret är – alla -
Mig ringer bönder från Öland, datakillar från Stockholm, professorer, hantverkare, arbetslösa, fiskare.
En gång snackade jag torskfiske med en man från en trålare i en timmer. Han ringde från båten. Vi sa inte ett ord om sex.
Efter den första månaden hade jag nog pratat med femhundra män. Alla var trevliga utom en enda. Han var så underlig att det överhuvud inte gick att få någon kontakt med honom. Ja la på.
Det får man nämligen göra. Ett halvtimmes samtal om sängvätning resulterade inte i något annat än en underlig känsla av att jag kände personen ifråga. Hade mött honom någon.gång. Ett stackars offer som ingick i vår terapigrupp.
Men varför skulle han ringa och snacka om blöjor
De flesta som ringer presenterar sig med namn och yrke. Många lämnar dessutom sitt telefonnummer. Om jag hade velat spara dem kunde jag haft en rejäl samling.
Jag får betalt per timme. 180 kronor före skatt. 120 efter.
Om jag jobbade på öppen linje så får jag betalt även om ingen ringer
-Då skulle jag själv vara aktiv, ringa och snacka, ligga på ch låtsas vara vemsomhelst. Fast lite fräckare.
- Ni undrar varför jag gör det här?
-Svaret är att jag gör det för pengar. Jag behöver dem. Min pension täcker bara det nödvändigaste.
Det finns ett annat svar också. Sedan de mobbade ut mig från jobbet har jag genomgått en förnedringsprocess utan dess like. Känt mig utstött fördömd och misslyckad.
Avstjälpt på avskrädeshögen, isolerad, ensam och motbjudande.
Förkastad avv samhället.
Förkastad av gud.
Jag duger inte. Ingen vill anställa mig. Jag platsar inte. Samhällets paria. Dumpad.
En ensam sopa på en ödslig sophög. Så har det känts.
Till slut tröttnade jag på såporna. Tröttnade på MTV.
Tröttnade på karlarna som ringde på porten på nätterna.
Nu har jag fått stolthet, värdighet, en lön varje månad, ett lönekuvert från en utländsk band. Jag är med i en gemenskap. Närsomhelst kan jag ringa och bestämma mina arbetstider.
Jag kan beklaga mig och få gehör. Om något inte passar kan jag lägga på, kan undanbe mig vissa typer av kunder.
Jag har dagligen kontakt med unga käcka människor som är pigga och stimulerande. Jag hjälper ensamma.
Ger dem ett minne för livet. Gör dem lyckliga.
Sätter avtryck i deras själ.
Något de drömmer om, återkommer till. Jag blir en vän. Den enda de kan prata med.
Kanske är det så.
De ringer från fiskebåtar, arbetsplatser, universitet och arkitektbyråer, bondgårdar och villor och ungkarlslyor.
Pratar tills de är nöjda. Ibland sätter de fram telefonen till organet så jag kan höra när de gnider. Det låter ganska lustigt.
Ibland får jag stöna och de stönar.
Oftast kan jag höra precis när det går för dem.
Kommer ni ihåg scenen från den där filmen om killen som träffade tjejen i New York. De satt och åt och hon fejkade en orgasm. Kommer ni ihåg?
Sen sa tjejen som satt vid bordet bredvid när hon skulle beställa.
-Kan jag få samma sak som hon.
När min kille kommer brukar vi ligga och snacka i timmar. Hela nätterna ibland. Jag går igenom olika avsnitt ur Seinfeld. Har ser inte den längre. Säger att han inte har tid.
Att han brukar glömma att titta.
En sak har jag funnit och en sak har jag verkligen fått reda på. Ni undrar vad jag menar – det skall jag tala om för er nu. Jo.
Det finns hur många manliga heterosexuella transvestiter som helst. Det trodde ni inte.
I själva verket tycks varenda man vara transvestit. Någon gång i sitt liv.
Kanske är det så.
De ringer mig och berättar om sina fantasier.
De brukar fråga vad jag har på mig. Jag beskriver olika kläder.
I detalj.
Det gör jag gärna.
Mina fördelar?
Min röst är varm, sensuell och hes.
Jag låter som en 27- åring. Det är jag inte.
Spelar det nån roll? Vi väljer alla vår identiteter. Flyter runt i olika världar.
Jag har valt min, En underbar spännande vacker kvinna som glider runt i lägenheten i svarta underkläder och stora bröst inpressade i en behå av D4 och ett svallande hårsvall. Ganska lång.
Är ni intresserade?
Vi är vänner hon och jag.
Liksom alla de andra väninnorna och vännerna
Dem jag har skaffat mig.
I min identitetsgarderob.
Kanske det hjälper att jag har sett några tusen såpor. Att jag har avverkat några karlar.
Att ha varit tempelprostituerad i ett tidigare liv.
Ha gått på gatan i New Orlean för hundra år sedan.
Ha levt tidigare liv. Kanske.
Av de 500 karlarna jag pratat med hittills är det bara en som varit knäppskalle.
- En pelevers, sa Örjan. Jag skall ta bort det numret.
Pelevers?
Igår gick jag tillbaka till jobbet Jag har haft tio dagars mer eller mindre frivillig semester. De var strul med utbetalningarna så jag trodde att de skulle blåsa mig.och ringde. Skulle jag stönat och suckat förgäves i en hel månad?
Nej inga problem. Mitt namn är bara så vanligt. Det fanns tydligen ett halvt dussin med samma namn. Hur många är det egentligen som jobbar här?
Att det finns andra med samma förnamn. Det visste jag. Men attt de jobbade här?
Det var bara namnen som rört till sig. Men då hade jag redan gått ner för räkning. Känt mig blåst.
Man kan undra. Var det bara lite strul med utbetalningarna?
Eller?
Gör de så här för att man skall bli mjuk i knäna? Börja tveka. Bli beredd till ännu mer underkastelse.
Men.
Varför skulle de det?
Om jag inte mår bra har jag ingen lust att jobba. Här som där.
Så det är nog bäst. Att det är greijt.
Skall vi inte trivas? Känna oss uppåt. Frågan är bara. Kommer det här att vara. Kommer jag nånsin att vilja sluta. Min vän log och sa:
Welcome to the farm.
Kanske är det så – jag kommer aldrig att komma ur det här.
Än sen .
Idag finns det massor av kvinnor i sjuttioårsålders som sitter ute på linjen och pratar snusk med unga killar.
Det är det som gäller
Unga killar gillar mogna kvinnor.
Jag glömmer aldrig den förste killen som ringde. En ung trevlig mansröst hördes i andra änden. Artig och kul.
Vi hade ett jättefint snack.
Sen var jag inne i branschen.
Jag har fria arbetstider. Slipper sitta på spårvagn och skavas med omöjliga kollegor. Slipper lida av hackordnignen i ett unket kafferum Slipper trakasseras av ”cheferna”.
Vi jobbar i en flytande organisation. ledningsgruppen är sex personer.
Operatörerna – det är vi.
Växeln sköts av tre tjejer. Det fins en tekniker och en fakturerare. Unga människor allihopa. Fräscha och optimistiska.
De e greit. Glimrende. De må du ikje.
Man blir glad. Känner sig uppskattad.
Jag vet inte om ni har sett annonserna. Jag tror att de finns i Expressen ibland. Funderar faktiskt på att titta.
Skall jag göra nån gång.
Allt var svart ett tag.
Nere för räkning.
Sen kom ett meddelande..
Det stod LONN med stora bokstäver. Sedan namnet.
Den Norske Bank.
Inte delbetalning,
Inte faktura
Inte efterkrav.
Det stod Lön
LÖN LÖN LÖN LÖN LÖN LÖN
Himlen hade öppnat sig. Jag var räddad.
Lön hade anlänt.
Min första lön på tre år. Golgatavandringen var över.
Jag var en i en såpa som hette The working force.
Nu kom allt i ett annat läge. Var ej låginkomsttagare/pensionär längre sammanlagd månadsinkomst liknar mer de väletablerade i samhället. De som tjänar runt 30 tusen sådär.
Jag har gott om tid ( sanningen är att jag har all tid i världen)
En välbelägen insatslägenhet (topplånet betalt).
En bra hälsa (en lätt diabetes bara).
Livet leker.
Inte illa för ett pensionsmässig gammalt vrak. Som ingen ville ta med tång .
Helt okej
Hur har ni det på arbetsplatsen nuförtiden?
Som vanligt? Jaha.
Rykten berättar enstämmigt samma historia.
Alla försöker ta livet av alla, alla mobbar i vanlig ordning, alla kör hackordning med nykomlingarna, det dräller av meningslösa uppgifter och smitning från lojalitet, tunga trista plikter, fasta realtioner och ansvar och skitsnacket dominerar i kafferummen.
Så är det.
Sitter i min mysiga vindslya. Klockan är tio. Funderar på att stiga upp. Skall kanske ta en kopp the först. Inte mycket i tidningen idag.. Solen skiner över hustaken här i innerstaden. Dags för en promenad i eftemiddag Få se om min vän har ringt.
Kör väl några timmar ikväll.
Skönt att vara tillbaka i selen igen. det kan inte förnekas efter en viss rampfeber.
Tio dagars frånvaro.
Samtal vid sextiden. Ett ganska normalt jobb. Tog fram massagestaven som min vän köpt. Det gjorde susen. Han är omtänksam. En liten röd ros hade han med sig .
Rart att tänka på mig.
Jag är inte ensam. Igor stryker runt härinne.
Igor är en smidig hankatt med smala lysande ögon. Han kryper ner hos mig varenda natt. Igor är stor. En väldig brunsvart kropp med gula ögon.
Kastreringen gick bra. De sydde bara ihop sädesledarna. På så sätt slapp han komplikationer. En duktig veterinär.
Varje natt kryper han upp i min säng.
Varm och mjuk.
En gång i tiden trodde jag på kvinnomakt i världen – eller åtminstone i rymden – såg en framtidsvärld där det kvinnliga styrde över männen. Nu har jag flyttat in i den världen.
I den världen är jag härskarinnan som svänger min piska och framkallar kvidanden och njutningar med min röst, min hals och min hand och min stav.
Ljudfrekvenser, modulationer, ljudbilder.
Där är jag mästaren
På min scen.
Ni undrar om jag verkligen tycker att jag är en artist.
Konstnär.
Tja vad skall man säga?
Jag har min publik. Gör mina konster.
Har lyssnare och samtalspartners. Precis som de.
Drar in en hel del pengar. Förbereder min show. Darrar av rampfeber innan jag äntrar scenen. Sen, efteråt känns det som vanligt. Som för dem.
De andra artisterna.
Greensleaves was all my joy.
De bodde utanför staden och hade gröna slejfar på blusen. De var bleka och tog emot männen. De stod utanför alltsammans. Fick inte komma in. Inte synas. Bodde i vissa kvarter. Utestängda.
Men.
De var kärleken.
I Sumer levde de i templet och mötte alla besökare där.
I byn bodde de lite utanför.
Ni kan resten av historien.
Inte.
Kanske bäst så..
Var går gränsen?
Mellan samtal – gemenskap – snusk.
När börjar vi glida över i det ena? När övergår vi till det andra?
En del ringar upp och pratar om vädret en halvtimme.
För 600 kronor.
En pratar torskfiske. I en timme.
Ringer från båten
1200 spänn.
Bonden pratar om alla sina fantasier. De gamla vanliga.
Runkar av sig några gånger.
”Nä nu får en te å slute nu sa en te å sätte på kaffe”
De ger mig sina telefonnummer. Dem river jag sönder. Ibland sparar jag dem några dar. Sen river jag dem. Om jag sparat dem?
Då hade det varit tusenden
Vi är ett par hundra tjejer som jobbar på det här företaget. Samtliga har själva bestämt sina arbetstider. En del är arbetsnarkomaner och får ihop en hel per månad.. Andra – som jag själv – tar det lite lugnare.
Den första kileln som ringde var verkligen trevlige. När jag berättade det för min kille sa han att de kanske bara hade honom för att man skulle trivas och inte bli skraj i början. Men det tror inte jag . Han var till just fö r mig den kilen. Det vet jag. Känner det i tårna. Min kille är nog bara avundsjuk.
Han ringde två gånger den kvällen. Han var trevlig och sexmissbrukare. Den förste jag stött på
- Jag har varit överallt. Bästa stället var Rio. Där var jag med sjutton tjejer på två veckor. De var finast. Jag tänker alltid på sex. Han var i fyrtioårsåldern, påstod att han var 45.
-Du skall vara trettio hade min chef förmanat mig. Okej, sa jag. Stefan är alltid käck och uppmuntrande. När jag hade pratat färdigt med killen Ringde Stefan upp mig igen. Det ringde en kille sa han. Kan du vara 45 ? Visst, det går bra, sa jag. Problemet med identiteter är att det finns en teoretisk möjlighet att samma kille ringer och vill ha två olika identiteter och då får samma tjej på tråden fast med olika ålder. Sånt är inte så bra för tillförlitligheten. Jag kände igen rösten direkt. Efter första hälsningsfrasen frågade han direkt. Hur gammal är du? Jag svarade omedelbart : trettio. Han hade försökt en grej men jag hade genomskådat honom. Stefan borde vara stolt över mig. Killen berättade att just min förening annonserar med de yngsta , de djärvaste brudarna och med garanterad utklösning. Man kanske skall känna sig smickrad.
Pellerversen ringde igår igen. Han hade samma gamal tramsiga snack om blöjmärken. Men den här gången var jag totalt oberörd. Läste tidningen och pysslade lite med korsordet medan han pratade i nästan en halvtimme. Skönt att veta att man inte reagerar överhuvudtaget. Jag kände mig nöjd när han lagt på.
Sexmissbrukaren och jag diskuterade Rue Saint Denis och Paris i allmänhet. Han hade varit där ett flertal gånger.
Jag har blivit förkyd och ringde och bokade av några timmar . Det gäller att vara i form till fredagskvällen när jag skall köra nattskiftet.
Han ringde igen- idag ville han att jag skulel klä ut mig i olika kläder, jag a att jag skulle ut på Valborg och beskrev vad jag hade på mig, sedan vad jag hade på sommaren och därefter kom vi in på det där med toaletten hur jag satt och vad jag gjorde. Igår ville han att jag skulle ge en noggrann beskrivning av hur jag åt upp honom och svalde honom och sedan behöll honom i magen innan jag fick ut honom vilket han ville att jag skulle beskriva i detalj.
Nu har jag skaffat mig en gurka där jag skurit ut en bred skiva och gjort hål i som jag kör fingret genom för att få den rätta ljudbilden. L ordnade lite papper om SM så jag kan refera till det men nu måst jag uppfinna lite mer spel och lekar så jag kan inscenera bättre när de frågar.
Han med blöjorna berättar att han känner stolthet och makt när blöjorna krasar under honom på stolen de minskar från 3 till1 centimenter – då känner jag mig stolt, berättar han. Men det skall vara en hård stol. Han vet allt om blöjor och kan prata i timmar om dem jämföra olika sorter.
Den färgade adoptivgrabben ringde igen – han ville vara offret och jag fick gärna vara rasist! Han verkar trevlig kanske kommer han från Gambia.
Medaljmannen har inte ringt på några dagar nu – han har sextiotre medaljer från olika tävlingar – det är det enda han pratar om. L säger att jag fungerar som den stora modern och är deras analytiker – dvs de talar om saker som de annars skulle tala med analytikern om – nu har jag bestämt att själv gå till en kvinnoterapeut. Det blir för mycket speglande annars. Jag måste hitta en motvikt – kanske har jag blivit som de som ringer. femiåtta lägger jag av luren. Min arbetstid slutar åtta. L säger att jag är som en privatpraktiserande psykoanalytiker. Det var en enorm tur att jag hittade annonsen. Min kastrering stod för dörren – det var jul, katten skulle kastreras, och jag skulle bli pensionerad mot min vilja. Då fann jag den. Ett mirakel.
Jag har slängt ut Stefan nu. Sist tog han med sig nyckelarna på vägen ut. Jag fick ringa låssmed och L som kom med portnycklar. Jävla stil. Det kostade nästan tretusen.
Alec
Han hette Alec. Flckan ringde och sa att jag skulel vara 25 år. HAn var 33 en blandning av neger och arab, talade flytande franska hade jobbat somfotomodell. Han var väldigt kultiverad.Han vilel ägna sig åt sexuell healing, vad man gjorde för att uppvakta kvinnor, själva uppvaktningen var väldigt viktig han hade inte haft ettt förhållande på sju år.Man skulel prta i timmar tils man kommti fram till kvinnans själ.En gågn hade han älskat 24 timamr i ett sträck De hade träffats ute – kommit hem vid elvatiden, pratat till två innan de kommit i säng. Så snart han kom från jobebt hade de fortsatt.HAn trodde på uppvaktnng – han var inte pervers talade om sex – inget runkande.Han aklalde det sexuell healing – hur han vilel tillfredsstälal kvinnro i alal avseenden.
Filed under: Exwifes, Siege | Leave a Comment
Poetry
Sista sammanträder: sammanfattning
Reflexive: the eye discovering itself Relflexivity
Self referentiality: narrative way
System of selfreferentiality: refering to itself a reproduction
authenticity : dimensions of moral /false
narrativity: being dull (antebics) true personality
pedagogics: therapeutisations
urban pedagogics street
School is good because it is family
affective observing
ego
I fell exposed to defend to be ler alone
liberal culture ”The dream of the seventies”
The relations of ´power´
self referentiality
social sciences school identity formation
metatheory
revision of fair assumption
social science ”is life” – to high promises
1) cultural modernisation
”verwissenschaftligung” in society (what level) noone wonders anymore
1) metatheoretical reflections
pedagogiskt ?
2)helpful illusions (bara sig själv)
side effects – intentions
”Pedagogisation” (a myth)
impossible
getting aware of a little of knowing to much
A second naivite
scientific knowledge / new holes will come up
the more uncertainities – hard to legitimize
postmusical sciences – business of interpretation
setting to frame
reality (independently) observer cultural ….
different kind of languages
1) first order construction (reality)
2) theory (second order )
pedagogics (real reality)
irrealize reality, in terms of the observer (?)
the scienbtist an alternative version
missionary people
patterns of ”scientification”
A days depression – disappointment of scientification
1) dialectical rationalisation
2)schools, the progress of science
3) sensibilisation (dullness/no chance to select)
left: terms of identity
the gap (science- pupils idetnitity)
What are the result of continguencies
Rationalisation
three pattarns of interpretations
solutions: I´ll suck and suck a teacher.
Taste: choices. Reform in school.
Specialist: why it does not work
A new enthusiasm
A ”sacral” reality has vanished
There is no secret anymore
How did you choose this method ?
Profane fools
Utopia
mobilisation – other productive forces
Profane (what about work ?)
Routine / ”Instances of intensities”
Identity formation
signification – the way we describe
A certain swan of social sciences
social scientification
a feeling of being exposed (Senett)
Second order desires
How to deal with our awareness
What you don´t want
self awareness – self instrumentalisation
we can – psychoscene – metalevel / objects
traps
Produktion of not knowing something
Traps of plausibility
try to soften the situation more and more
object – construction of objects
Foucaults theory of power
Self referentiality
The need is getting guafer
Scientification
Wilkin social sciences
A ”new logic” of scientific / vetenskaper i samhället
Filed under: meducato | Leave a Comment
McKinley
McKinleycalled for volunters then I got my gunFirst spaniard I saw coming i left my gun and runIt was all about the Battelship of Maine What kind of shoes do the rough riders wearOld very Broogans cost one and a half a pairIt was all about the battleship of maine Why are you running are you afraid to dieThe reason that I´m running is because I cannot flyIt was all about the Battleship of Maine At war with the great nation SpainIf I get back to Spain I´m gonna honour my name It was all about the Battleship of Maine Måleriet var ju blott en förevändning brukade Scholander säga. Han mindes de orden och hade ofta funnit tröst i dem. Änd ansåg han att teckningar och skisser om än efter förlaga var hans egna. Linjerna hade ju han själv dragit. Var inte papperet inköpt för fars pengar och var inte far den förste att se och bedöma hans teckningar. Han drog ett bloss påcigarren och tittade ut över trädgården. Mozart var verkligen en förbålt skicklig konstnär, så mjuk och så varm så smekande och så obönhörlig. Men Wagner, det var någto enastående. Det var konsten i sig, dess själva totalitet. Han hade suttit nedanför scenen och njutit av färgprakten i dräkterna. Entreerna och hela ljudkulissen föll fram ur orkesterdiket som ett vattenfall. Visserligen hade inte sångarna varit helt perfekta Larsson hade haft någon halsåkomma och sopranen hade tagit i alldels för mycket men kvällen och promenaden efteråt hade varit perfekt. Det var varmt denna vinter och han ägnade sig åt att systematiskt beskåda den vackra kvinna som prydde omslaget på tidningen. Hon liknade kvinnan osm suttit vd bordet bredvid ch bara lett och lyssnat hela kvällen. Bilden var både näpen och lite småfräck. Rubrken var Gott nytt år och den föreställde en ung dam som stack in ett litet brev i brevlådan och med en skälmsk blick åt en osynlig åskådare just var påväg ut iklädd proemnaddräkt med håret uppsatt i en liten figur. Jaja, tänkte han. Kvinnor kvinnor kvinnor. Han mindes alla drömmar han haft om nätterna och de erfarenheter den senaste veckan inneburit. Sticka in ett brev. Jaja. Inte illa. Han undrade vem tecknaren var. Såg fasligt utmanande ut men kanske inte värt att fästa alltför stor uppmärksamhet vid. Han vek ihop tidningen och tog fram föregående nummer- Där var det igen ånyo En kopiator. Liljefors i faggorna. En våldsam uggla med ilsken blick stirrade fram ur snårskogen med lätta stammar som tonade skuggor i bakgrunden. Fågeln var jättelik mot den diskreta bakgrunden av stammar och buskar. Berguv stod det under.Efter en målning av Bruno Linjefors. Jaja den förbannade Linjefors som ynglade av sig. Brunos förbannade skugga som likt ugglans vingar bredde ut sig över allt och alla, täckte hela naturen och drog uppmärksamheten från de andra. De som var originella. Kunde man inte älska naturen utan att kallas fören förbannad Linjeforsare ? Han sjönk in i bilden. Onekligen skickligt genomförd. Liv i naturen. Vilt och ändå kontrollerat. Så skulle det se ut. Nordisk vild natur och kärlek och rörelse. I väntan på något annat. Allt. Sanningen, livet och skönheten. Precis så var det och precis det ville han måla. Men han var ingen kopiator. Han var konstnär, äkta sådan av födsel och medfödd begåvning med självständigt utvecklade anlag och och en aldrig sinande inspiration. Det sa han sig varje dag. Men den andra vägen. Den inre och djupare. Den väg han velat gå men aldrig fått tillträde till. Var fanns den? Han grepsav självmedlidande. Ändå tänkte han. Tills nu har ingen tilllfullo verkligen förstått min sanna konst. Inte fullt ut. Inte sett bråddjupen eller sorgen. Min vånda och min skräck. Det som är mitt jag, det jag enda står för och det enda jag vill berätta. Eller också, slog det honom i samma ögonblick, är det tvärtom. Kanske har jag redan berättat historien för många gånger för att någon överhuvudtaget skall fästa någon vikt vid det. Så är det; människorna lyssna men de förstå intet. De ser på dig med öppna ansikten men de fästa blott intet avseende vid orden du ger dem. De se blott sig själva och hör blott musiken. Men inte ens den förstå de. Vi lever i okonstens tid. Så sas det på många ställen och från många håll. Han var trött det kände han. Kvällens senaste utsvävning hade fått honom ner på knäna. Han mindes delar av kängor och mattor, stön och snärtar av hundpiska och en sträv kvinnoröst som uppmanande upprepade “så så sätt pån nu da fy fy…” Han sjönk ner i lättjefull dvala. Det fanns ingen återvändo. Började man dricka så kunde man aldrig sluta. Ville aldrig, förmådde aldrig. Han hatade far som tittade på honommed sås träng men samtidigt kärleksfull blick som vore han inte totalt ointresserad av hans göranden. Blott upptagen av sina åligganden alltid på väg ut eller bort. Han ende sonen, löftet, bara ett störande inslag i hans faderns den berömde konstnärens dynamiska mekaniska maskineri av vardagliga åligganden. Han ville ut och resa och far hade verkligen utlovat en resa. Komma ut och få nya intryck, träffa intressanta mäniskor och besöka kafeer och lokal på kontinenten. Han ville tala franska och kanske engelska höra dess eggande rytm och se boulevarderna breda ut sig fram sina ögon. Trängas i kön till någon teater och lugnt läsa igenom Figaro vid morgoncroissanten, kasta sig på tåget till Calais och lugnt beskåda medpassagerna med äventyret nalkades med stormsteg. Allt detta ville han och drömmarna samsadesmed intryck från tidskrifterna på det rottingemaljerade bordet.
Han visste inte när mor skule komma hem. Hon hade sagt att fabrikör Sellén skulle dyka upp lite senare och att hon skulle ner till Saluhallen för att köpa mat.
Dessa äro moderna människor som lever i en modern tid, läste han. Snart skola tankar utbyts med rösten och överflödet av papperskall upphöra. Han stirra pådet otydliga gaouschen Bilden föreställde en man med svart topp som tittade in i en tratt förbunden med en maskin. Han försökte erinra sig Sellén, en lång blond man med vackra nordiska drag och små korta polisonger. Men han var inte säker. Schollander såg likadan ut.Vid middagen på Gnistan hade man debatterat kvinnofrågan och kriget och Schollander som blott var Major hade yttrat sig flera gånger. Han hävdadeatt kvinnans århundrade just hade randats. I själva verket skulle kvinnorna om hundra år ha tagit maktenöverarbetslivet och fått oss andra (Man utbytte blickar) Ja,förtydligade militären.Vi män – att spela en underordnad roll. Ingen låtsades förstå dessa dunkla djupsinningheter utslungade av en man för vars skull så mången kvinna fallit för att aldrig mer resa sig. Schollander lyfte upp en liten plansch fröeställande den amerikanske presidenten Herber MicKinley. En man med rakryggade blick och bredbrättad hatt sitta rakt fram till vänster i bilden. Han sågvänlig och upplyst ut.- Dock tillade han, en ny tid randas och dessa herrer mina vänner är blott en förevändnign för denna att ömsa skinn och snart skall dess rätta ansikte visasig. Det finns inom kort verktyg att tala med och oändlig tillgång till bilder och detta överflöd ja själva mängden av av företeelser kommer att göra oss och tyvärr även herr Strindberg om inte överflödiga så åtminsone smått osynlig inom kort. Damerna drog efterandan.att nämna strindberg en kväll som denna ansågs iinte helt passande. Han fortsatte: teckningen av denne vår tidsstore man den nyast presidentet i Amerikas förenta stater har gjorts av en av våra många samtidsillustratörer. Han betonade ordet samtids och gjorde en konstpaus. - De bilder som vår vän så vänligt begåvat allmänheten med är ju tyvärr oftast inget annat än efterapningar av andra bilder, urspungliga enheter som nått oss från en högre verklighet. Skymtar, ja glimtar av högre sammanhang och symboler som vi mött i våra tidigare existenser och vars verkliga samband bland samtida täkare madame Blavatsky så lysande sammanfattat. Vänliga lite beslöjade ögonkast mötte honom vid omnämnande av denna den spiritistiska rörelsens själva ikon.Han vände sig till den kvinnliga konstnärinnan som visat upp sina alster tidigare under kvällen. Fröken Lindström må ursäkta jämförelsen men det finns konst och det finns efterapningar. Han lutadesig mot dörrposten och lät axeln vila in mot rummet där största delen av publiken satt samlad. Han lyfte tidskriftens omslag. Att dra en linje och avsluta en skiss är idag inte blott ett fåtal förunnat utan i själva verket en konst som snart var och varannan man – och kvinna förmår. Men, sa han snabbt och de gjorde i detta en konstpaus. Att skapa ett mästerverk det är få förunnat. En Rembrandt, en Da Vinci en Rafael föds inte så ofta här bortom Norrbro. Han höjde bilden så alla kunde se profilen av mannen. Dock där borta på andra sidan den blånande oceanen finns vidder och horisonter som vi aldrig kunnat drömma om att få uppleva och det är där, i själva avbildandet och upplevelsen av dessa nya horisonter vi kan erövra nya konstnärliga landvinningar. Jag tror farbror Fredrik kan upplysa oss om dessa och ber därför att få överlämna ordet till vår ärade gäst idag överlärare Fredrik Cygneus. Den unga flickan hade inte lämnat sin familj utan orsak. Den lilla stationssamhället hade snart känt till varje detalj i hennes kurtis med fabrikören, hennes visiter till hotellet och de sena kvällarna vid skjutshållet. Nu stod hon pånytt inför denne vänlige gamle man och bad om hjälpav få en utkomst av arbete. Han beskådade henne långsamt och lätt en djup suck av välbehag vid minnet av den svunna supèn sjunka ner genom magens alla tarmgångar.
Filed under: meducato | 1 Comment
autentiskt samtal
Här är en kille som är jättetrevlig
så du har en hund ygg heter han okej herneik du mår jättebra nu jag gillar skåningar du ahr varitgötebrg träffa du några tjejr det vr dålig t med tjeter i gbg är du kåt henrim det hörs nsätan det är jäte fint att var kt jag gilar ha sexiga udnerkläder på mg jag bor ensma emd mi kat ien liten vindslägeneht det är ignen insynjag gilllar att gå isexiga undrekläder jag är kurvig har lng aben och stora tuttar jag tycker du låte väldig ttrevlig hanv arne topepnkilla du har väl ingen problem att täffa henne min förre kille var tio år så jag har varit ensm fyra månader men då får jag ju fröka att roa mig på egne hand jag giullar att ha sexiga kläder på mig oc så har jag juden här bvibgrator som jga har mella lårne nu hurär det med din kuk nu den står ju tycker du oma tt slicka jag har rakad fitta så du slpper att få hår i munen af tar vsipgrädde och smekr in dig ochs en rakar jag dig rispar dig ltie så du får blod c då suger jag uppd en du är redan raka dpå sommaren gialr jag att gå utant trosor lite luftiga klderjätteksönt särskitl nörman är rakad vad gilalr dua tt göra vi träffas ju nu på telefon o vad skönt minförr epojkvä sa att jag hade så söt fitta du har små inte blygdläpparså rö ajg väkdig ttrång ocjså ännu bättre jag skuell vilaj t adin kuk emllan ina bröst ochslicka den slicka den hela vägen leka med tungan den lilla strängen som går från olloner så skuleljag ta dne med tungan så skulle jag massera din oung så har kag faktiskt lång agröna anglar o vad kåt jag blir å oo jag är så fuktig nu vill duhöra hur fuktig jag är hör du jag har två fingrar inen nu du är ritkigt kåt henry ja det är jag ocksådu r ritkgit kåt ja det är ajg ochckå å p oo aa åå aa ja detä rjag skuellvilaj känna din kuk imin trånga fitta jag har muskler i fittan som skulel massera din kuk så det känsom fyra munnar det skuellvar skönt va å å å å ooo stön krik pust å henrikdin kuk jag blir så kåt på din kuk å å å å o o o o a o o oaaastön å å å å å o o o o o oOOOO AAAA jag skulelvilja det jag står på häderna på golvet och du liger bakom mig det ksuell jag älska och tänga inabkifrån känner du hur trång fitta ajg har känenr du hur den kramra om dins tora kuk å å å å o o o o o a a aa m m m m m känner jag det gör jag snart ockås jag blir kåt hela o o o oä ä ä a a a amjukare m m m m det var skönt henrik tack skall du ha puss och kram hämsa lind
jagkänner mig på något sätt hämmad när du är här jag tycker det är trevligt samtidgt en aning besvärad du rär ju inte här så ofta så det är trevligt.
de vill ha kontakt med shakti krafen deb vinnliga energin chcamilla såg verklgien ut som omhoninkarnerade den hon såg ut som en gudabild och så såg man de här två ynklig amännen bredvid yoni och lingam vielket osmv arde tkraftfullaste det tydlkigenvälidg tinne på sociologne pås extiotlet en kvinna kan ju få fler qorgamse utna tt bi uttöttad men en man blir uttröttad själv har jag bara kommit upp itrippelorgamer dn vinnliga kan abra fortsätta och frotsätta det är väl därför män villa akstrare kviinan sära av blygdläppar det är en akstrering ochd etinnebär antrligtvis itne bara nesexuel kastering utan även enmentaleftersomd ehänger ihop när jag såg cmailaa kvinnlig kraft magnifik och upphöjd inget slamogt utan det var något gudinnektigt drottnignsaktigt när jag lsäte om amtriarkat och så jsut männes förtryckl av kvinnro tyder påatt det är ite någon mans er ner på utan det är en besegrad fiend eosm man vill oskadliggöra
27 okej det kab jag vara
hejhur mår du jag ahr varit ute i slttsogen och aft en picknik me dgoda vänner jaja du har jobabt och sltiti den hre dage och vad skal du göra nu ahr du roeciskommit hem hur mår du u da ja jag mår också bra jag br medmin katt i liten vindslöägenhet i linnestade vi ahr gansk trevligt är du ja det är jag också jsg rä 27 år jag är lång jag har långt rött hår min mamma är från irland jag är ganska blek ich ajg bruakr gå omkring hr hemma jag tycker omatt känna mig lite kåt på egen hand jag äärenochsjuttioåtta då är du lägre oj då är jag lte långre än du jag har den hr vibratorna jag brukar ha lte sarta sexiga kläder så nu har jag svarta stringtrosor tycker du mndet påsommaren brukar jag gå utan trosor är du också rakad patrik då skulel jag gila att raka dig jag skulle ta vispgrädde ochsmeka in dgjag skule ta en ltien kniv och raka dig frösitkgt så detkoen ltien droppe blod då skel jag slicka upp den sen skuel hag sic av din oug vad tycerj du on jaså du tycker omdet också jag har stra tuttar seldu gulla om jag tg di kuk mellan mina tuttar och sög påden och tog den är hård nu va och tog dne emlan mian bröst och slickade på den och tog olloeen a aoo jaa jag ahr dkupa avist ochd etär main egna det är uge sikijo jag håller påattsmeker mina bröst så du skuellvilaj suga på mia brsöt jag har så sött fitta sa mi pjkvän å den är trång ocså det glalr du och dinkuk da den är hård nuva jag skuellförst vlja ta denmellan mian brsöt ich jänna och ussa dne hela vägen och syga påden ochden här lilal kabteb skuelljag vilja suga medin tuga jag fakst låg röda naglar så jag skuellfaktskt vlja kittla dig på pungen och massera dig ltie medna ajgsög di kuk skötv alvad skuel duvilaj göra merjag äskar dne stälnign jag ka röra mig också så jag kan röra mig och riktig smeka din kuk ja å de tär så skönt csen har jag musjleri fittan så jag kan mnaswera din kuk å ag ärså fuktih nu jag har et tpar fingrar inneo o a a jagkänner hur d tänger in i mog i mi trånga åta rakde fitta ag känner hru din kuk träger in i mig ooOOOAAAÖÖÅÅÅAAAnyp mig mina stora tuttar kan du nypa mig i bröstvårtorna kan du suga på dem snälla du ajg dör av kthet jagOOOÄÄÄÄAAA
at last fan det ärjobbigt
jg är skittrött baraen timem kvar och sedna skall jag se på seinfeld
många kvinnor i de äkdre generationerna har fåt barn och aldrig fått enend orgasm en gågn var jagintresserad av at fådem man grå ner i vkt bränner mycke energi vital så jag kunde skriva dikter så jag tror at libido befrielse har betydelse flr ebsnäbsjkuga ich jvinnliga vara jag hade arne
orgasm frå bara gneomatt spännal¨rmuskelerna från klitoris går de uskjler vardera feton centimeter penitreringen ä inte nödvändig fröatt hon sall få rgasm jag fick de föratt jag var tvungen at röra mig själv det är det somd ethandlar om det hindrar inte att man få¨vaginalorgsm om man är rtänd
jag tror att männe vill ha bilden av kvinnan den inkarnaitonen av ishtar i gudbroakdklänning med djp urringing det långa mrörk håremt med guldkrona ocd de tvåsåg så ynkliga r bredvid henne ishtar astarte kärleksgudinna i mindre sen de ursprunglgia frutkbarhetsreligio isis kybele i estum med de här templen och museet där så fansn en bild av zeuz och en av Hera honvar dubbet ss tor venus från villendrf tempelprostierade isumer och abylon nrvädurens och oxens ålderko då ko de hör manliga gudarna upp och då kom de här masnpräglade relgonerna fram jag läste d hr tnga tyska bckerna om maktskiften och som kvinnronabehadlas i de manliga religioerna en ebsegrad fiendern som amnkrumper fterna på stenar till döds en ebsgread fiend einte nån anser ner på debatten om hedersmord man kan stoppa det men traidionens matk är väldigt stark kvinnomisshandle och kvinomord bortfrklaringar nrdet gäller invandrare så skylelr mandet på kulturella faktiorer nrdet gäler svenska mäpåeprslgi faktirer man kan inte urskudla vare sig emd kutlruella elelr persoliga alla har ett ansvar som individ.oavsett vilekn kultur man råkar befinna sig i jag lsäte nåt intressant en man frfattare osm han menade att flktingarna skall åteksapa sin identiett tar d eupp frlegade mönster de ringer inte fr att tala med en speciel kvinna de ringer för att tala med kvinnligehten vissa ringer fra ttha en mäönnsiak generellt ringer de fröa tt tala med den kvinnliga seualiteten äövern omde sitte hemma och runkar elelr tittar påe nflm så får de inte den käslan omde inte uoppelver dikotomin om deinte kan manifestera sin a,nliga seualitet i en orgasm ma tykcer de skuel kunan runka sjlv ad eflerts asamtal är rätt korta de behöver änan polarseringen röten är judet ursprngliga en kilel vill ahen tjej på 27 anv artjuett inna skuell jag var afyrtio den ena var femtio och den andra vr faktiskt yngredetär ju gantasin som ett placebopiller subjetkivitetne är ju snaningen som Kierkgaardsa d villl hörabegärets röst föratt spegal sitt eget begär de vill ah en ebkrftelse man känner att man når fram
det finns ju rollerna nunnan servtrisen den glada horan och mdern som arketyerdne glada hran och moderndesöker de bekräftar sig själva osm manligt de käner sig inte så ömkliga de harebtalat det känsn verklgiare frö dem än omde runkat hemma på egen hand de flesta samtal är juinte s
staackars olle is tockholm som var hispi de ringde frlatt de var trevlga det är ingen somv arit oartig det är väldg sillnad mellan hur män r i levande livet alal är artiga ofta är det tack så mycket det är rätt intressatn det är ingen som har gjrot deär artiga ridderlga det hade jag inte väntat mig bortset från pratet om kön och knulla inga svordomar och inga jvla horta ingen antyda tunår sånt som de säkerligen kunde jag dunderar lite intellektuellt över det jag kan ju inte men itne såatt de blir en del av mig jag har ju ändå distanen en kvinna som vre mer sexfixerad man tillfredställer inga begär utombegär attprata telefon jag har ingetbehov av att prata så fungerar det ltie somett opium vafr skal jag hålla på och påverka tänk på mobbningsgruppenv ad det belv av den det kän nsom omjaggjort ett jobbså jag ah fritid om jga inte haft detta då ahde dagarna flutit ut påe tt annat sätt. det började när jag blerv påtvingad dne hr pensionen dels behöver jag pegnarna dels villjag ha ngot at göra jag löste de små jobbaninnserna och då rev jag ut den jag tänkte kan det vara det när det var fullmåna jagblir altlid väldgt påverkad
religion och sexualitet og eritik walter schubert här komer det en drömkille honom hd ejag tagit själv
ja hej nej vad har du tiull mig nu mannen i mitt liv det lter nåt
hej hallo ja hej jag heter katarina vem är du hej per hur mår du epr bor du i Göteborg också det lät nästna så jag ahr tagit en underbar promenad i botaniska titat på blomsterprakenjaja du ahr orecs kommit hem och ärehtutschasad ja ja g mr fint själv tretiio hur gammal är du jag är lkgnlångt rtthärmin mor är från irland men jagär ute ändå öven om jga inte gilalr att sola s mycket lga ben stora tuttar jag ärvväl kurvig menrätt smal och du då per vad tycker du omf rtjeer da hur sakllde se ut hr skalld evar det berr på jag gilalr blåögda mä och hur mr du ikväk jag känner mig också smålt detblev slut me dminpjkvän för juljag har jhu den här jag minkat som säällskap men det är ite du ochj tine jag heler och du du haringet sällskap för närvandeinte jeg ehlav ad gör du närdu är smålåt vad gilar dua tt titta på för nåt jag har dne härjag ar dne mellan lrn jsut nu det har du jag ahr inte ens det på mig jag gilalr att känan mig kåtha lite sexiga underkläder på mig jag brukar ha svart aunderklder på ig så jag ahr en rosa spetsbehå ochrsa struntgtrosoer så har jag rakd fttame du tcker om rkad fitta så får du inga hår i munen vad tycker du omatt göra för got da men förre pojkvän sa att jagahr så sött fitta duar så små itne blygdläppar suleldu vlja slicka den jag skulelgärna sugt din kuk jag har stora ttta jag har på ig en rosa spetsbehåjag ahr tagit av mig mina stngtrosor är du kt ocsjag ahr et finger inne nu jag ahr tagit av min toroser jag skuellvilaj ta din kuk emllan mina bröst och suga den du gilalr tuttar du gilalr stora tuttar jag hållerpå ojsmeker mina bröst nu det hade vartiskönt ja en underbar lång kyss o a nu rä jag riktigt fuktig jag räler mig i fittan det går bra de tockså det är en rba kombinatiod et är en väldigt bra kombnation ens tyv ochs tor kuk jag skuell äla att käna pådin kuk och massera den raka dne itne ta vispgrädde på poungen sen skuelljag ta enrkakniv och kittla dig lite med dne kniven och rispa ochsuga upblodsdroppen och suga av db og chsen ta udn kuk i munen det hade ag tyckt omden är hård nu va å åå å jag smeker fttan jag rö så böt vlldu hör ahur blöt ajg är skal jag flytta teefonen ett gonblick hrde du jo jag ahr et tar fingrar inne nu det gilar du vajag gilar str akukkar ååå oc har jag fittmuskler somakn amsera din kuk det känssom att bli sugen v fra munenar fiitmusjekr sm kan masera dins tora kuk anb hag masseradinb oubg samntidigt du sög upp minba ttuar det rä gtt a mina brsötbvärtor ärstyva nu ajg vandra mellanrbsten och fittan varhar du sorutanstnas da jag tcker det är sköntatprata omde tocjkdu ahr så sexig röst de säger d vad gilarl du att gra når du jbukar da jag rörig ocksådetsulelvara stat tstå påkvän ochbara väntat pååatt känan di kuk in i mintråga fitta vad tcker du omdet det ja det fr du gra ta mig mitt tråga stjärthål då fr du vara lite försitig i början smrja in ig liteja å å å mmmm å det är skönt ooo mmmm aaaa oååaa oooäääaaa vad skönt ooo mmm ooo aaa oå nuexploderar ajg snart mmm gngnngn ooåå aaaaAAAAAAOHU1 åååoo mmmdet år våldsmat och du da mmm nej ja gck det fr dig också perjavisst det varjätteksönt aboltu hur ördet med din kuk nu da har du dragit av dg träningsbrallorna jag skulelvilaj falla på knå och ta den mellan mia brsöt slicka dne hela vägen långa röda naglar det r sexigt riva dig slicka dig närajg suger din kuk suger jag kuken jag kuken så mitt l¨ånga röd ahr töcker hela idn kuk så detär varm och obonar suger jag hela dinåååooonr ajgr kåt tcker jag omdet jag tcker omatt suga kuk det är sjänt jag äsakr att tasperma i munen enriktig kät karl somud ffr gåärna spruta ig i mubeb jag gkänenr agk vills licka ditt ollon ajg ar läsptpft på ig pck s det r fint va sotr aröda läppar det rä skänt va spännand nån som klnulaldebaomk e buske har du sett den fanstasstisarabattne ja det är sammenj dåg inge oms knullad emen de kansek gör de tikväll ärd e titeär så ycket foksom rute ag hade faktist en låg indisk kjl jag gck utant rosor det var görsta dan utan trr och tuantg ajg av mig sandlarna och gic i gräser det var stäan så ajg fck rgams baara av det det var itne så ajg hoppapde fram bakomen kbske och blottafde mig det är skönt at gå utan trosor jag om man har klngkoltan trosor det asne jag gör ikbäll ocks vi aksnkstörer påv arnadra ta inga trosor på dig det rö trivsma om vi stöter påvarandra vad skule du göra då m m m m ja de tkan vi göra det finns gott oms tällen där ingens er oss och jag lutar mig mot ett träd det var skönt va dksuelvigort med m m påträdet ja jag känner det hårda trädet mot ryggen och din hårda kuk som tränger in i mig jag hade bara dragit upp kjolen och du hade dragit ner din jeansdragkedja oåoå det händer att jag gör det ja nej jag hyr en video i såfall nej jag har inga kabelkanaler jag gillar att se filmer med tjejer som gullar med varandra mmmmmr men annars inget speciellt perverst lite kul bara m m m jag har haft ett förhållande med en tjej en gång det var iochför sig ett tag sedan nej jag har bara haft ett förhållande med en tjej det var rätt mysigt rätt trevilgt men jag tycker om att suga kuk mer det är en helt annan känsla jag skulle vilja suga din kuk det vore skönt utomhus är inte del nej m m m hur är det med din kuk nu er nnähhahhah god form ja jag blir t r jag pratar med dig också aa aooo jag får knulla med munnen mmmmm OOOOO jag slickar dig med min tunga suger dig med mina röda läppar mmmm ååååå ja det stämmer det var några månader sedan så jag får roa mg på egen hand ja jag har den här nu jag har den på fittan ja m m m m ja jag kör in den i fittan o o o o a a a a å å å å O O O O jag suger din kuk m m m m spruta i munnen spruta i mina målade röda läppar spruta mig full kommer du nu kommerdu nu OO O O O ÄÄÄ ÄÅÅ Å Å tack skall du ha tack skall du ha själv puss och kram
som märkte kommer batterierna väl till pass när jag äter gurka tänker jag på det när B var ihp med mej hade de en gigantisk purjolök – vilken fin purjolök sa jag jag är helt trött och jag är hungrig också och nu så
det handlar om resan man skall tillryggalägga efteråt.
har jag inte fått pengar på fredag ringer jag lagom till seinfeld telefonsvarare väldigt mycket om telefonsvarare den här är faktiskt rätt nyligen
Man är helt färdig efteråt.
Filed under: Exwifes | 1 Comment
Why?
Hur skriver man en läroplan för kulturstudier ? tidigt manus
Varför kallar man det populärkultur närdet handlarom kulturstudier. Är metoden från kulturstudier ? Finns det någon metod för det ämnet ? Någon läroplan ? I vilken ordning skall man presentera de olika delarna ? Finns det något sammanhang mellan delarna ?
Konstruerandet av en läroplan skedde i samspel med eleverna. Jag hade några skisser, lösa delar att presentera, de av motargument och beskrev sina känslor.
Jag arbetar fortfarande i det klassrummet. På eftermiddaggarna fylls det av en tung doft från mögliga väggar, parfym, bilavgaer, doft från skåp, TV och video,. När jag lämnar klassen samlas en mängd material, chokladomslag, läskedrycker, enstaka pärmar, lösrivna blad.
Jag arbetar med att flytta undan stolarna, ställa upp dem på bänkarna, veva upp rullgardinerna, samla in skräpet, låsa skåpet, smala sladdar i portföljen. Doften är tung – instängd luft runt halffem lukatar troligen likadant över hela världen.
De låga anslagen till CCCS i Birmingham skapar kanske likartade arbetsmiljöer. Samma doft. Har de något oavslutat ? Bara lov oss. Jag ser hyperkoncentrerade lärare och föreläsare framför mig. Elever från olika världsdelar. Diskussioner på olika nivåer, personliga erfarenheter som stöts. Intentioner som skall fram.
På ett sätt blev det som att placera en bit av England i Sverige. Elverna förstod det och kände in sig på det utan att jag blev medveten om det. Ungdomarna erövrade ett område – jag lämnade det . Min roll blev alltmer ”hysterisk” och ”förvirrad” Förlorade alltmer i ”didaktik” och kunde inte ”lära ut”. En del sa att de lärde sig inget.
I den tidning som vi produducerade i media beskrevs jag som ”den som kunde ursäkta allting” Jag förmodar att detta relaterade till mina många olika tolkningar. Den grundläggande kritiken från ungdomar med arbetarklassbakgrund gick ut på att jag inte satte upp ”en motmakt” – en slags lärarnas och skolans motoffentlighet, en fast läroplan som de kunde stångas mot. Men us tgenoma tt kritisera mig ville de upprätta en form av intimitet gentemot mig. Mot kulturstudiemetoden stod klass mot klass metoden, klass mot klassperspektivet. Det kmap perspektiv hade de antagit och vänt emot mig. , de sökte en ram, en kontext och denna blev skolan, klassen eftersom det var här vi var och de andra teorierna speglasdes mot den. Budskapet speglades inom denna och skulle användas inom denna. Alltså tolkades det inom denna. Det fanns ingen möjlighet att lägga det utanförståendes och denna fungerade inte sokm en reell kategori i skolan. . Överhuvudtaget var det svårt att förmedla de yttre kontakterna (kläder, stil, film) mot skolans värld eftersom de inte fungerade här. Den förmedling som kom tillstånd skedde genom videos: jag har den hemma.
kommentarer i klasssen, medtagna artefakter, presentationer, informella berättelser, producerade artiklar, djärva försk att förbinda två slags praktikformer,
Filed under: meducato | 3 Comments
Skrivarens öga
Unknown;Tre minuter skrivprocess 4 maj 2001
När eleverna skrev nationellt prov i engelska innebar uppgiften att de skulle formulera ett brev från Sverige till en amerikansk besökare. Själva brevformen är ju ett ämne som ofta analyserats inom litteraturvetenskapen (noter) och innebär ett etablerande av en signifiant i flera olika avseenden. Jag upptäckte under de sista tio minuterna av detta åttiominuters skrivpass att flickan som satt precis framför katedern liknade M i stilen, kläder och utseende fast hon var två år yngre – en typ, en stil, tänkte jag och började göra anteckningar av henens ”skrivprocess” och försökte följa de olika skiftningarna i arbetet med tanken att jag här kanske kunde hitta en homologi till M:s text. Detta är vad jag blixtsnabbt skrev ner medan hon skrev den sista delen av texten – genom arbetet etablerande ett nytt förhållande parallellt till det som jag genomfört i arbetet med att skriva om M:s arbete. Utifrån detta skall jag försöka att analysera M:s arbete. Jag har framförallt intresserat mig för sekvensen av gester, miner, blickar och menar att de visar rörelsen mot signifianten. Detta arbete skedde under själva inskrivandet vilket gör det till en serie manifestationer dvs det synbara sammanfattande.
Spegling (hon ser på texten speglar sig i den) vårdnad (vänder sig mot den tar i den vårdar den ger den en moderlig blick) tänkande ( i denna tänker hon med hela ansiktet) engagemang (hon visar känslan av att den betyder något)struktur komposition (ger en snabb professionell översikt över texten, klar distanserad) närläsning (hon går närmare, sätter fingret på texten) omsorg ( och visar en känslighet inför den) kontroll(demonstrerar kontroll behärskande av den) kroppslighet(kroppen svara, benen rör sig) rörelse ut (hon vill bort från denna kroppsliga erfarenhet /ångest revansch/hat (hennes blick och ansikte visar irritation, hat, motvilja mot de kroppsliga reaktionerna – kanske som ett försvar) underordning ( hon svara med underordning under den symboliska ordningen” uppgiften, samhället) subjekt i process öde/tårar/ögon ( hon ger en upplyst, blank blick, ögonen kommer i fokus, hon ser in i det symboliska) kontroll av djupet ( hon går inåt i kontroll av det djupa , kanske en form av primärnarcissism som hon använder som försvar), tålmodighet/flit ( hon går in i rollen av tålmodighet, arbete, flit, koncenterat sammandraget, avskalat ansikte) spegling i jaget/narcissism (går ur denna in i en speglingsfas vilken följs av sorg/jouissance vällust/ fysisk förnimmelse av det skrivna. Nu upprättas en enhet mellan person/text som följs av en avfärd hon går ifrån den ( huvudet vänds åt sidan snabbt) distans till det skrivna (hon ser på texten med distans nu) bränd efter processen. Hon visar slughet (processen följs av denna lite låga genomskådande roll) vilken leder till närhet till mottagaren. Hon möter den andra blicken (en tänkt blick) att möta blicken leder till aktualiserande av det bortträngda men följs av ”vitheten” i enheten mellan blickarna vilken leder till inordnandet/underordnandet – inväntan (grottan) på läsaren nya försök spegling mindre perspektiv – fingret på papperet – handen om pennan – imgåendet i texten – narrativet jouissance – sorg och förlust vid blicken – de kolnade ögonen – förhandlingen – placering – kroppslighetens medvetenhet – nedsjunkandeet – blicken på de andra – stenen – samling – nerböjd bakom den andres blick – sammanvuxen med bordet –munnen överföring – sammanpressat inåtpressat – minne spänning jouissance – ögonen i texten (kolet) – nerböjda ansiktet huvudets rörelser över texten – avslutningen – pennan som hänger i luften – signaturen som etablerar ett samband blicken ut genom fönstret – blicken mot de andra – blicken inåt (primärnarcississm) – upp – lämna manus – kladden i papperskorgen. Den kalkylerande blicken framåt – vägen genom korridoren. Bilden av denna typ finns i GP Avenys blickar på fyra ungdomar där journalisterna bestämmer dem som olika ungdomstyper utifrån kläder och objekt (boken) och där denna typ beskrivs som pluggisen som jobbar på café med en närhet till böcker som alltid vill ha ordning och reda och är mycket plikttrogen. Alltså en slags ungdomsstil. Texten utgör en målning ikonisk bild yta stil av denna typ. En ytterligare förstärkning och understrykande av stilen men också ett bekräftande inåt mot de fyra mottagarna.
Vad jag gör är att jag utifrån textens organisering gör en psykoanalytisk läsning av driftens rörelser i texten.
Denna snabba serie av handlingar under de sista tre m inuterna av manusarbetet kan utgöra en tänkbar matrix till hela texten. Alltså en sammanfattning inte bara av delarna bilderna i cafescenen utan av hela texten.
Detta är figuren och denna skapar hon i texten som såtillvida handlar om skrivprocessen, ett iscensättande av det som sker när hon skriver helt enkelt, en naturalistisk iscensättning av detta skrivande. Allt detta genomför hon som en serie mekaniska insceneringar under en fas av skrivandet – kanske själva höjdpunkten – kanske en bild av närmandet till signifianten.
Samtidigt visar detta framförallt att hon har en opersonlig relation till texten som ett objekt och att hon utformar texten för att den skall motsvara de behov som objektet tillfredsställer, därför finns dessa fällor i texten dessa speglingsytor som hon kan vila i detta tålmodiga relaterande till en vardag och en plikt men också en överordnad struktur och strategi bakom texten som ger henne det avstånd men ändå närhet som hon behöver som upprättar skrivandets rum där hon kan befinna sig en början och ett slut men där detta fylls av de olika impulser som skrivprocessen tillfredsställer. Texten måste ha drag som gör att hon kan närma sig den, det kan vara personliga överraskande drag men också högt drivna stilistiska egenskaper eller särskilt lyckade inversioner eller spännande utmaningar, dessa bildar poler som hon kan relatera till i arbetet, dess tomma ytor måste ge möjlighet till förhandling, till beräknade effekter som hon kan få spänning utfrån. Det måste finnas delar i texten som motsvara omsorgsrationaliteten för att det skall bli en text som är konkret, annars kan hon lika gärna avstå från den. De delar som inger avsmak som är diskursiva och hänger samman på ett visst sätt måste hon undvika gå förbi och för sig själv på något sätt undvika, de ögonblick i processen somg er upphov till detta måste hon tematisera eller omskriva på något sätt. Hon tvekar inte att spela ut hat och revansch i texten men samtidigt är underordningen under det symboliska en del av texten som finns där men som hon försöker flytta bort från det synbara manifesta innehållet eftersom detta är hennes identiet, hennes dubbelgångare andra jag, det finns innestoppat bakom känslan av subjekt i process vilket är något hon lämnat bakom sig och därför blir föremål för ironi som ett minne av den symboliska ordningen genom att hon skapar sitt eget subjekt erövrar hon den symboliska rordningen från sitt eget håll sättet att se på det symboliska (fadern) är den bleka blanka blicken och den leder in i det djupa men bara som en rörelse inte som något sökande – därför blir det den verkligt alvarliga djupa resan men denna måste utformas med hennes egna noder, egna vägskäl och markeringar och det innebär med nödvändighet variationer olika inställningardär egentligen ingen har någon fast betydelse annat än som variationer runt begärets osäkra resa in i det symboliska dvs som en form av kommunikation. Resan in i det symboliska är resan in i prmärnarcissismen fantasin och hon drar sig för denna resa men ser den som ett utspel som egentligen är en del av spegeln som
speglar henne själv en del av det imaginära som omger texten i betraktandet blir det symboliska imaginärt som enda sättet att recipiera det hon lämnar avtrycket som hon lämnar spegel som ett bekräftande av en av fera tillfälliga avbilder imagos texten är en imago och hon skapar den som en form av tillfälliga sedda avbilder som skapas skrivandet och denna projekt motsvara följaktligen skapandet av spegelbilden efter detta kommer fliten vilken omedelbart följs av spegelfasen jouissance njutning vilket blir ett mindre anagram av processens sammandragen nu i denna andra process tar hon till sig texten som ett objekt som hon kan lämna vänder bort blicken. Hon har integrerat den, erövrat den i en sinnlig projekt nu närmar hon texten som ett objekt och vänder sig tll den tredje mottagaren den som skall ta emot den. Hon ser den andres blick och möter den men detta leder till det viktigaste VITHETEN mellan blickarna som kan vara det reala som hon serie bildern (jag menar att hon imaginerar även det reala och har en blick för detta mötet leder till underordning inordning före mötet med det reala komer det bortträngda fram ganska rutinässigt efter det. I detta sista utspel sker ingåendet i textens fysiska sida och hon inkorporerar objektet och tar det till sig dess fysiska tillägnelse Hela processen upprepas i ett dubbelt farväl där alla nivåer framträder pånytt med hela livets skrivprocess som minnen vilka upprepas i just denna texten. Via texten kan hon ingå i skolan och bli en av flera och sedan lämna den och gå ut i korridoren
Filed under: uneducating | Leave a Comment
Telephone
Igår gick jag tillbaka till jobbet Jag har haft tio dagars mer eller mindre frivillig semester. De var strul med utbetalningarna så jag trodde att de skulle blåsa mig.och ringde. Skulle jag stönat och suckat förgäves i en hel månad?
Nej inga problem. Mitt namn är bara så vanligt. Det fanns tydligen ett halvt dussin med samma namn. Hur många är det egentligen som jobbar här?
Att det finns andra med samma förnamn. Det visste jag. Men att de jobbade här?
Det var bara namnen som rört till sig. Men då hade jag redan gått ner för räkning. Känt mig blåst.
Man kan undra. Var det bara lite strul med utbetalningarna?
Eller?
. Hon sa att det är en kille med visakortet och det får inte vara mer än tio minuter. Jag satt och väntade tittade på kockan. Hon ringde upp när det var tio över. Så sa jag vi har inte så lång tid på oss när det var tre minuter kvar han lyckades tima in den på halv. Det har varit en del sådana de kanske har tränat på egen hand. Det är ju det finns nu de som håller på en halvtimme eller mer, som 47-åringen som ringde från Stockholm och ville prata om allt möjlligt. Så kom han ju fram till business så småningom. Det vet man ju inte. De får ju ange tonen man får vara väldigt flexibel 26 år i landsarkivets expedition. Jag känner mig inte i nåt underläge jag känner ju att jag ändå har kontroll
Det var det här med strumpkillen. Jag frågade vad han hade gjort han hade suttt vid nätet nylonfeet han var intresserad av strumpsex helst röda men mörkblå tyckte han om han brukade onanera med en sån silkesstrumpor var för hårt det skulle vara nylon. Vilken tjocklek? Tjugo denier. Fyrtio var för kraftigt. Tio för tunna. Jag sa att jag hade storlek tretiooåtta men jag hade väldigt snygga fötter (men jag har trettionio) Han bad mig beskriva mina fötter. De lät ännu snyggare när jag berättade om det. Han hade strumpan på armen och handen och onanerade och låtsades att det var en damfot. Först trodde jag att det var en transvestit.
Nej, han ville inte ha det på sig själv utan låtsades att det var en damfot. Strumpor och skor har ju förekommit mycket bland transvestiterna. Han som hade en svart korsett med lilaband på sig var en transvestit som bodde i Småland även han med skor. Han hade skostorlek. 45 Han var tvungen att åka till Stockholm och ekipera sig i lack och läder. Som tur var det ingen s-m kille idag. Jag hade inte orkat piska på den arma kudden. Jag känner mig för trött idag.
Idag gar jag stönat och flåsat talat om vilka fantastiska kukar de har. En sa att han 19 ja då har du större än europeiska genomsnittet då, sa jag. Sitter verkligen identiteten i kuken. Jag såg Ricky Lake om feta strippor de har sånt enormt självförtroende. De tycker de är jättetjusiga. De flesta är ju svarta. Det är imponerande. I Sverige skall man ju skämmas över sin kropp. Publiken är rolig. På Glamour har Macy börjat dricka igen efter sex år. Hon dricker direkt ur en vodkaflaska, kolkar i sig samtidigt ser hon så himla fräsch ut, liten och söt. Thorn förklarade att de måste skiljas. Det är tredje gången de skiljer sig. Brook är inte på den tredje Forrester Ambers kusin Becky dog – jag grät framför TV:n. De svenska serierna ser jag överhuvudtaget inte på.
Jag gick till Slottskogen. Det är så väldigt vackert med alla träd som slår ut Jag var i Botaniska senast. Idag har jag varit ute ett bra tag. Jag går 1,5 timmar per gång. Det är så vackert men man går ju inte ner i vikt av att se på blommorna. Den här kvinna som kom på hotline igår. Hon verkade var i 45 årsåldern med en dotter som var en och åttio lång 43 kilo, hon pratade en del om allt möjligt. Hon brukade gå till Jameson. Brukar du ringa den här? Jag får inte låtsas som om jag jobbar där dottern var i Milano. Tyvärr är det mer sällan man träffar så trevliga personer. Då och då kom det in nån norrman och stönade om runka skönt pupper medan vi pratade om metron i Paris.
Sen är jag ju så trött efter 24 men katten väcker mig klockan 4. Mitt nuvarande vaktschema sträcker sig bara till åtta. På torsdag skall jag träffa terapeuten
Idag var jag 28 och 29 år de andra spelade det ingen roll för De kallade det Teleclub Livechain eller andra namn. Jag har ju aldrig sett nån av deras annonser själv. Smålänningen som var sexaholic läste upp: ”garanterad utlösning, de yngsta tjejerna, de tuffaste tjejerna.”
En anna gång på heta linjen var det en Värmlänning som frågade ”Är det du som har en dotter som är fotomodell. Hon ringer tydligen ofta. Hon kanske bara är allmänt ensam. Hon hade skött mamman när hon dog i cancer Hon hade fått kämpa för brodern som var gravt handikappad. Hon hade bott i Örgryte i en lähenhet på 125 kvadrat. En övermänsklig kvinna
Idag har jag inte suttit på chatten på ”pratelinjen” Telefonisterna är en hel hög de är väl ett dussin personer de har väl en vaktlista precis som vi hjemmeaoperatörer. Det är som ”we´re in the army now” Vi är fronten.
Jag läste Attack, en roman av nån engelsk tjej. Det enda jag kommer ihåg var rubriken på ett kapitel ”Spermalikör”. Den var uselt skriven, allmänt fånig. En tjej från Australien var ihop med en mediekändis som var naturfilmare som avslöjade att han var gift hemma i England men hon var gravid och åkte efter honom till London. Ungen var bara ett par veckor.
Hon fick förstoppning efter graviditeten och för att häva förstoppningen med svettigt och avskavt underliv, helt vedervärdigt,gick hon in på Harrods för att köpa katrinplommonen så var det någon som skrek ta fast tjuven hon blev visiterad så hon hamnade i Holloway där en vältränad lesbisk crackmissbrukarkvinna stötte på henne en iochförsig kul beskrivning av fängelset pikaresk men fruktansvärt komprimerat skriven det va väldigt mycket med läckande bröst och mjölk den var inte minsta feministisk heller sarkastiska kommentarer om män hennes räddande ängel var en jättelik svart kvinna som stal. Hjärtliga och moderliga kan jag tänka mig att unga tjejer tycker det är kul.
Alla vill ha det sprutat i ansiktet. De vill gärna spruta i ansiktet när jag pratat en stund Var vill du spruta? flås flås runk runk. Nästan alla kommer in på analsex på slutet flås och stön När jag lägger rösten lite högre och inte orkar så stönar jag. Nu har jag kommit på att jag måste göra paus innan jag sticker ner luren mot gurkan med i en skål med yoghurt med lite vatten. Jag vill bara ha det här som arbetshörna den är besudlad. Jag vill inte vara i det hörnet. Det här jobbet har befriat mig från telefonskräcken.
Han hette Pierre. Flckan ringde och sa att jag skulel vara 25 år. Han var 43 en blandning av neger och arab, talade flytande franska hade jobbat som fotomodell. Han var väldigt kultiverad.Han ville ägna sig åt sexuell healing, vad man gjorde för att uppvakta kvinnor, själva uppvaktningen var väldigt viktig Han hade inte haft ettt förhållande på sju år.Man skulle prata i timmar tills man kommit fram till kvinnans själ.En gång hade han älskat 24 timmar i ett sträck De hade träffats ute – kommit hem vid elvatiden, pratat till två innan de kommit i säng. Så snart han kom från jobbet hade de fortsatt.Han trodde på uppvaktnng – han var inte pervers talade om sex – inget runkande.Han kallade det sexuell healing – hur han ville tillfredsställa kvinnor i alla avseenden.
-Här är en kille som är jättetrevlig
- Så du har en hund Stygg heter han okej Henrik du mår jättebra nu jag gillar skåningar du har varit i Göteborg. Träffade du några tjejer det var dåligt med tjeter i Göteborg är du kåt Henrik det hörs nästan det är jättefint att vara kåt. Jag gillar att ha sexiga underkläder på mig. Jag bor ensam med min katt i en liten vindslägenhet det är ingen insyn jag gilllar att gå i sexiga underkläder. Jag är kurvig har långa ben och stora tuttar jag tycker du låter väldigt trevlig. Han var en toppenkille Du har väl inget problem att träffa henne. Min förre kille var tio år yngre så jag har varit ensam fyra månader men då får jag ju försöka att roa mig på egen hand. Jag gillar att ha sexiga kläder på mig och så har jag ju den här vibratorn som jag har mellan låren nu.
Hur är det med din kuk nu. Den står ju. Tycker du om att slicka. Jag har rakad fitta så du slipper att få hår i munnen. Jag tar vsipgrädde och smeker in dig och sen rakar jag dig, rispar dig lite så du får blod och då suger jag upp den. Du är redan rakad. På sommaren gillar jag att gå utan trosor lite luftiga kläder. Jätteskönt särskilt när man är rakad. Vad gillar du att göra?
Vi träffas ju nu på telefon o vad skönt Min förre pojkvän sa att jag hade så söt fitta Du har så små inre blygdläppar så är jag väldigt trång också ännu bättre jag skulle vilja ta din kuk mellan mina bröst och slicka den slicka den hela vägen leka med tungan den lilla strängen som går från olloner så skulle jag ta den med tungan så skulle jag massera din pung så har jag faktiskt långa gröna naglar o vad kåt jag blir å oo jag är så fuktig nu vill du höra hur fuktig jag är hör du jag har två fingrar inne nu du är ritktigt kåt Henrik ja det är jag också du är ritktigt kåt ja det är jag också å p oo aa åå aa ja det är jag skulle vilja känna din kuk i min trånga fitta jag har muskler i fittan som skulle massera din kuk så det känns som fyra munnar det skulle vara skönt va å å å å ooo stön skrik pust å Henrik din kuk jag blir så kåt på din kuk å å å å o o o o a o o oaaastön å å å å å o o o o o oOOOO AAAA jag skulle vilja det jag står på händerna på golvet och du ligger bakom mig det skulle jag älska och stänga in bakifrån känner du hur trång fitta jag har känner du hur den kramar om din stora kuk å å å å o o o o o a a aa m m m m m känner jag det gör jag snart också jag blir kåt hela o o o oä ä ä a a a mjukare m m m m det var skönt Henrik tack skall du ha puss och kram hälsa Ygg.
-Jagkänner mig på något sätt hämmad när du är här jag tycker det är trevligt samtidigt en aning besvärad du är ju inte här så ofta så det är trevligt.
- Hallå
- Hallå där-
Jag hörde att det var en ung man. Rösten lät trevlig…
Vi pratade en timem. Han var jättetrevlig. Hans katt hette Garbo.
Man undrar vilka som ringer. Svaret är – alla.
Mig ringer bönder från Öland, datakillar från Stockholm, professorer, hantverkare, arbetslösa, fiskare.
De flesta som ringer presenterar sig med namn och yrke. Många lämnar dessutom sitt telefonnummer. Om jag hade velat spara dem kunde jag haft en rejäl samling.
Jag får betalt per timme. 180 kronor före skatt. 120 efter.
Om jag jobbade på öppen linje så får jag betalt även om ingen ringer
-Då skulle jag själv vara aktiv, ringa och snacka, ligga på ch låtsas vara vemsomhelst. Fast lite fräckare.
Först trodde att de hade kursat. Jag ringde och fick tag på en av telefonisterna ekonomiansvarige Petter och frågade varför pengarna inte kommit – jag är en av hemmaoperatörerna och undrade varför lönen var försenad.
Han sa at det var problem med datorn och de skulle åtgärdas i helgen de kommer nästa veckan- med min vanliga pessimism trodde jag att de hade kursat. Jag hade ett visst initialt motstånd innan jag ringde men började faktiskt känna mig uttråkad .
Ner i kloaken – jag kände behov av att göra något, ville ha kontakt med världen även om det är underlivsvärlden. Det kasnke beror på att jag lever väldigt isolerad. Jag känner en viss rastlöshet. Om jag varit sportig av mig kanske jag gjort något. Det här är ungefär samma sak.
De vill ha kontakt med Shakti, kraften, den kvinnliga energin och Camilla såg verkligen ut som om hon inkarnerade den hon såg ut som en gudabild och så såg man de här två ynkliga männen bredvid yoni och lingam vilket som var de kraftfullaste det tydlligen välidgt inne på sociologen pås sextiotalet. En kvinna kan ju få flera orgasmer utan att bli uttröttad men en man blir uttröttad. Själv har jag bara kommit upp i trippelorgasmer. Den kvinnliga orgasmen kan bara fortsätta och fortsätta det är väl därför män vill vara starkare kvinnan skära av blygdläppar det är en kastrering och det innebär naturligtvis inte bara en sexuell kastrering utan även en mental eftersom de hänger ihop när jag såg Camillas kvinnlig kraft magnifik och upphöjd inget slampigt utan det var något gudinneaktigt drottnignaktigt när jag läste om matriarkat och så just männens förtryck av kvinnor tyder på att det är inte någon man ser ner på utan det är en besegrad fiende som man vill oskadliggöra
-Skall jag 27? Okej det kan jag vara
Hej, hur mår du? Jag har varit ute i Slottskogen och haft en picknik med goda vänner jaja du har jobbat och slitit hela dagen och vad skall du göra nu? Har du precis kommit hem? Hur mår du mu da? Ja jag mår också bra jag bor med min katt i liten vindslägenhet i Linnestaden Vi har ganska trevligt Är du? Ja det är jag också? Jag är 27 år. Jag är lång jag har långt rött hår. Min mamma är från Irland jag är ganska blek och jag brukar gå omkring här hemma. Jag tycker om att känna mig lite kåt på egen hand Jag är en och sjuttioåtta. Då är du längre. Oj då är jag lite långre än du Jag har den här vibratorn. Jag brukar ha lite svarta sexiga kläder så nu har jag svarta stringtrosor. Tycker du om det på sommaren brukar jag gå utan trosor. Är du också rakad Patrik Då skulle jag gilla att raka dig. Jag skulle ta vispgrädde och smeka in dig jag skulle ta en liten kniv och raka dig försitktigt så det kom en liten droppe blod då skulle jag slicka upp den sen skulle jag slicka av din pung vad tycker du om jaså du tycker om det också jag har stora tuttar skulle du gilla om jag tog din kuk mellan mina tuttar och sög på den och tog den är hård nu va och tog den mellan mina bröst och slickade på den och tog ollonet a aoo jaa jag har D-kupa visst och det är mina egna det är nget silikon jag håller på att smeker mina bröst så du skulle vilja suga på mia bröst jag har så sött fitta sa min pojkvän å den är trång ocså det gillar du och din kuk då den är hård nu va jag skulle först vilja ta den mellan mina bröst och känna och kyssa den hela vägen och suga på den och den här lilla kanten skulle jag vilja suga med min tunga jag har faktiskt långa röda naglar så jag skulle faktiskt vilja kittla dig på pungen och massera dig lite medan jag sög din kuk skönt val vad skulle du vilja göra mer jag älskar den ställningen jag kan röra mig också så jag kan röra mig och riktigt smeka din kuk ja å det är så skönt sen har jag muskler i fittan så jag kan massera din kuk å jag ärså fuktig nu jag har ett par fingrar inne o o a a jag känner hur du tränger in i mig i min trånga kåta raksde fitta jag känner hur din kuk tränger in i mig ooOOOAAAÖÖÅÅÅAAA nyp mig mina stora tuttar kan du nypa mig i bröstvårtorna kan du suga på dem snälla du jag dör av kåthet jagOOOÄÄÄÄAAA
-At last Fan det ärjobbigt
Jag är skittrött bara en timme kvar och sedan skall jag se på Seinfeld.
Många kvinnor i den äldre generationerna har fått barn och aldrig fått en enda orgasm en gång var jag intresserad av att få dem man går ner i vikt bränner mycket energi vital så jag kunde skriva dikter så jag tror att libido befrielse har betydelse för hennes skugga och kvinnliga vara. Jag hade massor av orgasmer med Arne. En del får orgasm får bara genom att spänna lårmuskelerna från clitoris går de skiljer vardera femton centimeter penitreringen är inte nödvändig för att hon skall få orgasm jag fick de för att jag var tvungen att röra mig själv det är det som det handlar om det hindrar inte att man får vaginalorgasm om man ärr tänd
Jag tror att männen vill ha bilden av kvinnan. Inkarnationen av Ishtar som Camilla i guldbrokadklänning med djup urringning det långa mörka håret med guldkrona. De två andra såg så ynkliga ut bredvid henne. Ishtar Astarte kärleksgudinna i mindre Asien de ursprungliga frutkbarhetsreligionen Isis Cybele i Pestum med de här templen och museet där så fanns en bild av Zeuz och en av Hera Hon var dubbelt så stor. Venus från Willendorf, tempelprostituerade i Sumer och Babylon. När vädurens och oxens ålder kom dök de här manliga gudarna upp och då kom de här manspräglade religionerna fram.
Jag läste de här tunga tyska böckerna om maktskiften och som kvinnorna behandlas i de manliga religionerna en besegrad fiende som man krymper fötterna på stenar till döds. Det är en besegrad fiende, inte nån man ser ner på. Debatten om hedersmord visar det. Man kan stoppa det men traditionens makt är väldigt stark. Kvinnomisshandel och kvinomord får bortförklaringar. När det gäller invandrare så skyller man det på kulturella faktorer När det gäller svenska män skyller man på personliga faktorer.
Man kan inte urskulda vare sig med kulturella eller personliga skäl. Alla har ett ansvar som individ. oavsett vilken kultur man råkar befinna sig i. Jag läste nåt intressant en man författare som han menade att när flyktingarna skall återskapa sin identitet tar de upp förlegade mönster de ringer inte för att tala med en speciell kvinna. De ringer för att tala med kvinnligheten.
Vissa ringer för att hitta en människa. Generellt ringer de för att tala med den kvinnliga sexualiteten. Även om de sitter hemma och runkar eller tittar på en film så får de inte den känslan om de inte upplever dikotomin om de inte kan manifestera sin manliga sexualitet i en orgasm. Man tycker de skulle kunna runka själva. De flesta samtal är rätt korta de behöver känna polariseringen. Rösten är ju det ursprungliga en kille vill ha en tjej på 27. Han var tjugoett. Innan skulle jag vara fyrtio. Den ena var femtio och den andra var faktiskt yngre. Det är ju fantasin som ett placebopiller. Subjektiviteten är ju sanningen som Kierkegaard sa. De villl höra begärets röst för att spegla sitt eget begär. De vill ha en bekräftelse så att man känner att man når fram.
Det finns ju rollerna – nunnan, servitrisen, den glada horan och modern som arketyper. Den glada horan och modern de söker de bekräftar sig själva som manligt de känner sig inte så ömkliga. De har betalat. Det känns verkligare för dem än om de runkat hemma på egen hand. De flesta samtal är ju inte så långa.
Stackars Olle i Stockholm som var hispig. De ringde för att de var trevlga. Det är ingen som varit oartig. Det är väldig skillnad mellan hur män är i levande livet Alla är artiga. Ofta är det Tack så mycket! Det är rätt intressant.
Det är ingen som har gjort något fult. De är artiga, ridderliga. Det hade jag inte väntat mig, bortsett från pratet om kön och knulla inga svordomar och inga jävla hora. Ingen antydan till nåt sånt som de säkerligen kunde säga till andra. Jag funderar lite intellektuellt över det. Jag kan ju inte men inte så att de blir en del av mig. Jag har ju ändå distansen en kvinna som vore mer sexfixerad. Man tillfredställer inga begär utom begär att prata telefon jag har inget behov av att prata så fungerar det lite som ett opium varför skall jag hålla på och påverka tänk på mobbningsgruppen vad det blev av den.
Det känns som om jag gjort ett jobb så jag ha fritid om jag inte haft detta då hade dagarna flutit ut på ett annat sätt det började när jag blev påtvingad den här pensionen dels behöver jag pengarna dels vill jag ha något at göra jag löste de små jobbannonserna och då rev jag ut den jag tänkte kan det vara det när det var fullmåne jag blir alltid väldigt påverkad.
-Här kommer det en drömkille honom hade jag tagit själv …
-ja hej nej Vad har du till mig nu? Mannen i mitt liv det låter nåt.
-Hej, hallo ja hej jag heter Katarina vem är du hej Per hur mår du Per bor du i Göteborg också det lät nästan så jag har tagit en underbar promenad i Botaniska tittat på blomsterprakten jaja du har precis kommit hem och är helt utschasad ja jag mår fint själv tretiio hur gammal är du jag är lika långt rött hår min mor är från Irland men jag är ute ändå även om jag inte gillar att sola så mycket långa ben stora tuttar jag är väl kurvig men rätt smal och du då per vad tycker du omför tjejer da hur skall de se ut hur skall de vara det beror på jag gillar blåögda män och hur mår du ikväll jag känner mig också småkåt det blev slut med min pojkvän före jul jag har ju den här jag min katt som sällskap men det är inte du och inte jag heller och du du har inget sällskap för närvande inte jag heller vad gör du när du är småkåt vad gillar du att titta på för nåt jag har den här jag har den mellan låren just nu det har du jag har inte ens det på mig jag gillar att känna mig kåt ha lite sexiga underkläder på mig jag brukar ha svarta underkläder på mig så jag har en rosa spetsbehå och svarta stringtrosoer så har jag rakad fitta me du tycker om rakad fitta så får du inga hår i munnen vad tycker du om att göra för gott da min förre pojkvän sa att jag har så sött fitta du har så små inte blygdläppar skulle du vlja slicka den jag skulle gärna sugit din kuk jag har stora tuttar jag har på mig en rosa spetsbehå jag har tagit av mig mina stringtrosor är du kåt också jag har et finger inne nu jag har tagit av min trosor jag skulle vilja ta din kuk mellan mina bröst och suga den du gillar tuttar du gillar stora tuttar jag håller på och smeker mina bröst nu det hade varit skönt ja en underbar lång kyss o a nu är jag riktigt fuktig jag känner dig i fittan det går bra det också det är en bra kombinatiod det är en väldigt bra kombination en styv och stor kuk jag skulle älska att känna på din kuk och massera den raka den lite ta vispgrädde på pungen sen skulle jag ta en rakkniv och kittla dig lite med den kniven och rispa och suga upp blodsdroppen och suga av den och sen ta din kuk i munnen det hade jag tyckt om den är hård nu va å åå å jag smeker fittan jag är så blöt vill du höra hur blöt jag är skall jag flytta telefonen ett ögonblick hörde du jo jag har et par fingrar inne nu det gillar du va jag gillar stora kukar ååå oc har jag fittmuskler som kan massera din kuk det käns som att bli sugen av mina fittmuskler som kan massera din stora kuk kan jag massera din pung samtidigt du sög upp mina tuttar det är gott mina bröstbvärtor är styva nu jag vandra mellan brösten och fittan var har du sorutanstnas da jag tycker det är skönt att prata om det och du har så sexig röst de säger det vad gillar du att göra når du brukar da jag rörig också det skulle vara att stå påknäna och bara väntat på att känna din kuk in i min trånga fitta vad tycker du om det det ja det får du göra ta mig mitt trånga stjärthål då får du vara lite försiktig i början smörja in mig lite ja å å å mmmm å det är skönt ooo mmmm aaaa oååaa oooäääaaa vad skönt ooo mmm ooo aaa oå nuexploderar ajg snart mmm gngnngn ooåå aaaaAAAAAAOHU1 åååoo mmmdet år våldsamt och du da mmm nej ja gck det fr dig också per javisst det vara jätteskönt absolut hur är det med din kuk nu da har du dragit av dig träningsbrallorna jag skulle vilja falla på knä och ta den mellan mina bröst slicka den hela vägen långa röda naglar det är sexigt riva dig slicka dig när jag suger din kuk suger jag kuken jag kuken så mitt långa röd hår täcker hela din kuk så det är varmt och ombonat suger jag hela din ååå ooo nu är jag kåt tycker jag om det jag tycker om att suga kuk det är skönt jag älskar att ta sperma i munnen en riktig kåt karl som du får gärna spruta ig i munnen jag känner jag vill slicka ditt ollon jag har läpstift på mig också det är fint va stora röda läppar det är skönt va spännande nån som knullade bakom en buske har du sett den fanstastiska rabatten ja det är sammenj dåg inge oms knullade men de kanske gör det ikväll när det inte är så mycket fok som är ute jag hade faktiskt en lång indisk sjal jag gick utant trosor det var första dan utan trosor och utan tog jag av mig sandalerna och gick i gräser det var stäan så jag fck orgasm bara av det det var inte så jag hoppade fram bakom en buske och blottade mig det är skönt att gå utan trosor jag om man har det kanske jag gör ikväll också vi kanske stöter på varandra ta inga trosor på dig det är trivsamt om vi stöter på varandra vad skulle du göra då m m m m ja det kan vi göra det finns gott om ställen där ingen ser oss och jag lutar mig mot ett träd det var skönt vad skulle vi gjort med m m på trädet ja jag känner det hårda trädet mot ryggen och din hårda kuk som tränger in i mig jag hade bara dragit upp kjolen och du hade dragit ner din jeansdragkedja oåoå det händer att jag gör det ja nej jag hyr en video i såfall nej jag har inga kabelkanaler jag gillar att se filmer med tjejer som gullar med varandra mmmmmr men annars inget speciellt perverst lite kul bara m m m jag har haft ett förhållande med en tjej en gång det var iochför sig ett tag sedan nej jag har bara haft ett förhållande med en tjej det var rätt mysigt rätt trevligt men jag tycker om att suga kuk mer det är en helt annan känsla jag skulle vilja suga din kuk det vore skönt utomhus är inte del nej m m m hur är det med din kuk nu er nnähhahhah god form ja jag blir kåt när jag pratar med dig också aa aooo jag får knulla med munnen mmmmm OOOOO jag slickar dig med min tunga suger dig med mina röda läppar mmmm ååååå ja det stämmer det var några månader sedan så jag får roa mig på egen hand ja jag har den här nu jag har den på fittan ja m m m m ja jag kör in den i fittan o o o o a a a a å å å å O O O O jag suger din kuk m m m m spruta i munnen spruta i mina målade röda läppar spruta mig full kommer du nu kommerdu nu OO O O O ÄÄÄ ÄÅÅ Å Å tack skall du ha tack skall du ha själv puss och kram
-Som du som märkte kommer batterierna väl till pass när jag äter gurka tänker jag på det när B var ihop med K hade de en gigantisk purjolök – vilken fin purjolök sa jag jag är helt trött och jag är hungrig också och nu så
det handlar om resan man skall tillryggalägga efteråt.
har jag inte fått pengar på fredag ringer jag lagom till seinfeld telefonsvarare väldigt mycket om telefonsvarare den här är faktiskt rätt nyligen
Man är helt färdig efteråt.
Blue Moon
Det hade varit fullmåne, jag var premenstruell, de hade bråkat med mig på landsarkivet jag var ensam
Framför en lång ensamt trist jul och ett ödsligt nyår. Jag var ensam, desperat och trött. Något måste hända. Det hade gått ett halvår nu sedan jag förlorat mitt jobb. Fått en ynka slutsumma och tvingats gå. Det var tveksamt om jag överhuvudtaget skulle kunna få något.
Något måste hända.
Jag hade sett annonsen för över en vecka sedan. Telefonister sökes . Bra betalt. Möjlighet till l egna arbetstider.
Kost vad det kosta ville. Jag skulle kolla.
-Hallå det gällde annonsen.
- Jaha
- Vad handlar det om- Är det telefonsex?
- Nej inte bara. Det förekommer men en del vill bara prata av sig lite.
- Hur mycket tjänar jag?
- 180 kronor i timmen före skatt.
-Jaha.. När kan jag börja.
- Du kan börja ikväll.
- Hur går det till?
- Du fåtr ett nickname.som du skall använda. Du får sätta ihop det själv.
Min fantasi började arbeta. En annan identitet. En farlig kvinna. Något ovanligt.
En chans till lite fantasier. En smula teater.
Något jag alltid drömt om.
Strålande.
Den första jag kom att tänak på var en liten ljushårig pigg kvinna med blå ögon. En lten raffig sak som sa roliga saker. Sedan tänkte jag på en annan kvinna.
Längre. Lite mera exotisk.
Rödhårig. Med stora bröst. Det ingick och det hade jag ju faktiskt själv. Blek anemisk med en australisk mor. Det måste passa.
En gång snackade jag torskfiske med en man från en trålare i en timmer. Han ringde från båten. Vi sa inte ett ord om sex.
Efter den första månaden hade jag nog pratat med femhundra män. Alla var trevliga utom en enda. Han var så underlig att det överhuvud inte gick att få någon kontakt med honom. Ja la på.
Det får man nämligen göra. Ett halvtimmes samtal om sängvätning resulterade inte i något annat än en underlig känsla av att jag kände personen ifråga. Hade mött honom någon.gång. Ett stackars offer som ingick i vår terapigrupp.
Men varför skulle han ringa och snacka om blöjor
- Ni undrar varför jag gör det här?
-Svaret är att jag gör det för pengar. Jag behöver dem. Min pension täcker bara det nödvändigaste.
Det finns ett annat svar också. Sedan de mobbade ut mig från jobbet har jag genomgått en förnedringsprocess utan dess like. Känt mig utstött fördömd och misslyckad.
Avstjälpt på avskrädeshögen, isolerad, ensam och motbjudande.
Förkastad avv samhället.
Förkastad av gud.
Jag duger inte. Ingen vill anställa mig. Jag platsar inte. Samhällets paria. Dumpad.
En ensam sopa på en ödslig sophög. Så har det känts.
Till slut tröttnade jag på såporna. Tröttnade på MTV.
Tröttnade på karlarna som ringde på porten på nätterna.
Nu har jag fått stolthet, värdighet, en lön varje månad, ett lönekuvert från en utländsk band. Jag är med i en gemenskap. Närsomhelst kan jag ringa och bestämma mina arbetstider.
Jag kan beklaga mig och få gehör. Om något inte passar kan jag lägga på, kan undanbe mig vissa typer av kunder.
Jag har dagligen kontakt med unga käcka människor som är pigga och stimulerande. Jag hjälper ensamma.
Ger dem ett minne för livet. Gör dem lyckliga.
Sätter avtryck i deras själ.
Något de drömmer om, återkommer till. Jag blir en vän. Den enda de kan prata med.
Kanske är det så.
De ringer från fiskebåtar, arbetsplatser, universitet och arkitektbyråer, bondgårdar och villor och ungkarlslyor.
Pratar tills de är nöjda. Ibland sätter de fram telefonen till organet så jag kan höra när de gnider. Det låter ganska lustigt.
Ibland får jag stöna och de stönar.
Oftast kan jag höra precis när det går för dem.
Kommer ni ihåg scenen från den där filmen om killen som träffade tjejen i New York. De satt och åt och hon fejkade en orgasm. Kommer ni ihåg?
Sen sa tjejen som satt vid bordet bredvid när hon skulle beställa.
-Kan jag få samma sak som hon.
När min kille kommer brukar vi ligga och snacka i timmar. Hela nätterna ibland. Jag går igenom olika avsnitt ur Seinfeld. Har ser inte den längre. Säger att han inte har tid.
Att han brukar glömma att titta.
En sak har jag funnit och en sak har jag verkligen fått reda på. Ni undrar vad jag menar – det skall jag tala om för er nu. Jo.
Det finns hur många manliga heterosexuella transvestiter som helst. Det trodde ni inte.
I själva verket tycks varenda man vara transvestit. Någon gång i sitt liv.
Kanske är det så.
De ringer mig och berättar om sina fantasier.
De brukar fråga vad jag har på mig. Jag beskriver olika kläder.
I detalj.
Det gör jag gärna.
Mina fördelar?
Min röst är varm, sensuell och hes.
Jag låter som en 27- åring. Det är jag inte.
Spelar det nån roll? Vi väljer alla vår identiteter. Flyter runt i olika världar.
Jag har valt min, En underbar spännande vacker kvinna som glider runt i lägenheten i svarta underkläder och stora bröst inpressade i en behå av D4 och ett svallande hårsvall. Ganska lång.
Är ni intresserade?
Vi är vänner hon och jag.
Liksom alla de andra väninnorna och vännerna
Dem jag har skaffat mig.
I min identitetsgarderob.
Kanske det hjälper att jag har sett några tusen såpor. Att jag har avverkat några karlar.
Att ha varit tempelprostituerad i ett tidigare liv.
Ha gått på gatan i New Orlean för hundra år sedan.
Ha levt tidigare liv. Kanske.
Av de 500 karlarna jag pratat med hittills är det bara en som varit knäppskalle.
- En pelevers, sa Örjan. Jag skall ta bort det numret.
Pelevers?
Gör de så här för att man skall bli mjuk i knäna? Börja tveka. Bli beredd till ännu mer underkastelse.
Men.
Varför skulle de det?
Om jag inte mår bra har jag ingen lust att jobba. Här som där.
Så det är nog bäst. Att det är greijt.
Skall vi inte trivas? Känna oss uppåt. Frågan är bara. Kommer det här att vara. Kommer jag nånsin att vilja sluta. Min vän log och sa:
Welcome to the farm.
Kanske är det så – jag kommer aldrig att komma ur det här.
Än sen .
Idag finns det massor av kvinnor i sjuttioårsålders som sitter ute på linjen och pratar snusk med unga killar.
Det är det som gäller
Unga killar gillar mogna kvinnor.
Jag glömmer aldrig den förste killen som ringde. En ung trevlig mansröst hördes i andra änden. Artig och kul.
Vi hade ett jättefint snack.
Sen var jag inne i branschen.
Jag har fria arbetstider. Slipper sitta på spårvagn och skavas med omöjliga kollegor. Slipper lida av hackordnignen i ett unket kafferum Slipper trakasseras av ”cheferna”.
Vi jobbar i en flytande organisation. ledningsgruppen är sex personer.
Operatörerna – det är vi.
Växeln sköts av tre tjejer. Det fins en tekniker och en fakturerare. Unga människor allihopa. Fräscha och optimistiska.
De e greit. Glimrende. De må du ikje.
Man blir glad. Känner sig uppskattad.
Jag vet inte om ni har sett annonserna. Jag tror att de finns i Expressen ibland. Funderar faktiskt på att titta.
Skall jag göra nån gång.
Allt var svart ett tag.
Nere för räkning.
Sen kom ett meddelande..
Det stod LONN med stora bokstäver. Sedan namnet.
Den Norske Bank.
Inte delbetalning,
Inte faktura
Inte efterkrav.
Det stod Lön
LÖN LÖN LÖN LÖN LÖN LÖN
Himlen hade öppnat sig. Jag var räddad.
Lön hade anlänt.
Min första lön på tre år. Golgatavandringen var över.
Jag var en i en såpa som hette The working force.
Nu kom allt i ett annat läge. Var ej låginkomsttagare/pensionär längre sammanlagd månadsinkomst liknar mer de väletablerade i samhället. De som tjänar runt 30 tusen sådär.
Jag har gott om tid ( sanningen är att jag har all tid i världen)
En välbelägen insatslägenhet (topplånet betalt).
En bra hälsa (en lätt diabetes bara).
Livet leker.
Inte illa för ett pensionsmässig gammalt vrak. Som ingen ville ta med tång .
Helt okej
Hur har ni det på arbetsplatsen nuförtiden?
Som vanligt? Jaha.
Rykten berättar enstämmigt samma historia.
Alla försöker ta livet av alla, alla mobbar i vanlig ordning, alla kör hackordning med nykomlingarna, det dräller av meningslösa uppgifter och smitning från lojalitet, tunga trista plikter, fasta realtioner och ansvar och skitsnacket dominerar i kafferummen.
Så är det.
Sitter i min mysiga vindslya. Klockan är tio. Funderar på att stiga upp. Skall kanske ta en kopp the först. Inte mycket i tidningen idag.. Solen skiner över hustaken här i innerstaden. Dags för en promenad i eftemiddag Få se om min vän har ringt.
Kör väl några timmar ikväll.
Skönt att vara tillbaka i selen igen. det kan inte förnekas efter en viss rampfeber.
Tio dagars frånvaro.
Samtal vid sextiden. Ett ganska normalt jobb. Tog fram massagestaven som min vän köpt. Det gjorde susen. Han är omtänksam. En liten röd ros hade han med sig .
Rart att tänka på mig.
Jag är inte ensam. Igor stryker runt härinne.
Igor är en smidig hankatt med smala lysande ögon. Han kryper ner hos mig varenda natt. Igor är stor. En väldig brunsvart kropp med gula ögon.
Kastreringen gick bra. De sydde bara ihop sädesledarna. På så sätt slapp han komplikationer. En duktig veterinär.
Varje natt kryper han upp i min säng.
Varm och mjuk.
En gång i tiden trodde jag på kvinnomakt i världen – eller åtminstone i rymden – såg en framtidsvärld där det kvinnliga styrde över männen. Nu har jag flyttat in i den världen.
I den världen är jag härskarinnan som svänger min piska och framkallar kvidanden och njutningar med min röst, min hals och min hand och min stav.
Ljudfrekvenser, modulationer, ljudbilder.
Där är jag mästaren
På min scen.
Ni undrar om jag verkligen tycker att jag är en artist.
Konstnär.
Tja vad skall man säga?
Jag har min publik. Gör mina konster.
Har lyssnare och samtalspartners. Precis som de.
Drar in en hel del pengar. Förbereder min show. Darrar av rampfeber innan jag äntrar scenen. Sen, efteråt känns det som vanligt. Som för dem.
De andra artisterna.
Greensleaves was all my joy.
De bodde utanför staden och hade gröna slejfar på blusen. De var bleka och tog emot männen. De stod utanför alltsammans. Fick inte komma in. Inte synas. Bodde i vissa kvarter. Utestängda.
Men.
De var kärleken.
I Sumer levde de i templet och mötte alla besökare där.
I byn bodde de lite utanför.
Ni kan resten av historien.
Inte.
Kanske bäst så..
Var går gränsen?
Mellan samtal – gemenskap – snusk.
När börjar vi glida över i det ena? När övergår vi till det andra?
En del ringar upp och pratar om vädret en halvtimme.
För 600 kronor.
En pratar torskfiske. I en timme.
Ringer från båten
1200 spänn.
Bonden pratar om alla sina fantasier. De gamla vanliga.
Runkar av sig några gånger.
”Nä nu får en te å slute nu sa en te å sätte på kaffe”
De ger mig sina telefonnummer. Dem river jag sönder. Ibland sparar jag dem några dar. Sen river jag dem. Om jag sparat dem?
Då hade det varit tusenden
Vi är ett par hundra tjejer som jobbar på det här företaget. Samtliga har själva bestämt sina arbetstider. En del är arbetsnarkomaner och får ihop en hel per månad.. Andra – som jag själv – tar det lite lugnare.
Den första kileln som ringde var verkligen trevlige. När jag berättade det för min kille sa han att de kanske bara hade honom för att man skulle trivas och inte bli skraj i början. Men det tror inte jag . Han var till just fö r mig den kilen. Det vet jag. Känner det i tårna. Min kille är nog bara avundsjuk.
Han ringde två gånger den kvällen. Han var trevlig och sexmissbrukare. Den förste jag stött på
- Jag har varit överallt. Bästa stället var Rio. Där var jag med sjutton tjejer på två veckor. De var finast. Jag tänker alltid på sex. Han var i fyrtioårsåldern, påstod att han var 45.
-Du skall vara trettio hade min chef förmanat mig. Okej, sa jag. Stefan är alltid käck och uppmuntrande. När jag hade pratat färdigt med killen Ringde Stefan upp mig igen. Det ringde en kille sa han. Kan du vara 45 ? Visst, det går bra, sa jag. Problemet med identiteter är att det finns en teoretisk möjlighet att samma kille ringer och vill ha två olika identiteter och då får samma tjej på tråden fast med olika ålder. Sånt är inte så bra för tillförlitligheten. Jag kände igen rösten direkt. Efter första hälsningsfrasen frågade han direkt. Hur gammal är du? Jag svarade omedelbart : trettio. Han hade försökt en grej men jag hade genomskådat honom. Stefan borde vara stolt över mig. Killen berättade att just min förening annonserar med de yngsta , de djärvaste brudarna och med garanterad utklösning. Man kanske skall känna sig smickrad.
Pellerversen ringde igår igen. Han hade samma gamal tramsiga snack om blöjmärken. Men den här gången var jag totalt oberörd. Läste tidningen och pysslade lite med korsordet medan han pratade i nästan en halvtimme. Skönt att veta att man inte reagerar överhuvudtaget. Jag kände mig nöjd när han lagt på.
Sexmissbrukaren och jag diskuterade Rue Saint Denis och Paris i allmänhet. Han hade varit där ett flertal gånger.
Jag har blivit förkyd och ringde och bokade av några timmar . Det gäller att vara i form till fredagskvällen när jag skall köra nattskiftet.
Han ringde igen- idag ville han att jag skulel klä ut mig i olika kläder, jag a att jag skulle ut på Valborg och beskrev vad jag hade på mig, sedan vad jag hade på sommaren och därefter kom vi in på det där med toaletten hur jag satt och vad jag gjorde. Igår ville han att jag skulle ge en noggrann beskrivning av hur jag åt upp honom och svalde honom och sedan behöll honom i magen innan jag fick ut honom vilket han ville att jag skulle beskriva i detalj.
Nu har jag skaffat mig en gurka där jag skurit ut en bred skiva och gjort hål i som jag kör fingret genom för att få den rätta ljudbilden. L ordnade lite papper om SM så jag kan refera till det men nu måst jag uppfinna lite mer spel och lekar så jag kan inscenera bättre när de frågar.
Han med blöjorna berättar att han känner stolthet och makt när blöjorna krasar under honom på stolen de minskar från 3 till1 centimenter – då känner jag mig stolt, berättar han. Men det skall vara en hård stol. Han vet allt om blöjor och kan prata i timmar om dem jämföra olika sorter.
Den färgade adoptivgrabben ringde igen – han ville vara offret och jag fick gärna vara rasist! Han verkar trevlig kanske kommer han från Gambia.
Medaljmannen har inte ringt på några dagar nu – han har sextiotre medaljer från olika tävlingar – det är det enda han pratar om. L säger att jag fungerar som den stora modern och är deras analytiker – dvs de talar om saker som de annars skulle tala med analytikern om – nu har jag bestämt att själv gå till en kvinnoterapeut. Det blir för mycket speglande annars. Jag måste hitta en motvikt – kanske har jag blivit som de som ringer. femiåtta lägger jag av luren. Min arbetstid slutar åtta. L säger att jag är som en privatpraktiserande psykoanalytiker. Det var en enorm tur att jag hittade annonsen. Min kastrering stod för dörren – det var jul, katten skulle kastreras, och jag skulle bli pensionerad mot min vilja. Då fann jag den. Ett mirakel.
Jag har slängt ut Stefan nu. Sist tog han med sig nyckelarna på vägen ut. Jag fick ringa låssmed och L som kom med portnycklar. Jävla stil. Det kostade nästan tretusen.
Filed under: Uncategorized | Leave a Comment
Media studies
De ville inte se att det varit en kurs. Kursen förbinds med ett namn: Bo Reimer (eftersom han skrivit kompendiet). det nästa de kommer ihåg är att vi såg vissa filmer (och de räknar då upp filmernas namn). Begreppet teoretiker förknippas med Thompson och Levi Strausss. De för alltså in varje avdelning till ett namn elelr ett begtrepp.
Motstånd
Trots att skolan är en såpass skriftlig kultur finns endast begränsade möjligheter att undersöka det förflutna. Det mest som har skett har nämligen baserats på en muntlig kultur, en form av kunskap som stannat mellan väggarna. ”Det sitter i väggarna” som man brukar säga.
I sin artikel Movies of the week beskriver den amerikanske sociologen Todd Gitlin ( Rethinking Popular culture Contemporary perspectives in cultural studies ed. Sandra Mukerji and Mikael Schudson s 341 ff) den totala osäkerhet TV-producenter ofta känner inför hur publiken kommer att reagera på de olika filmer och TV-serier man är i färd med att projektera. Ofta tvingas man återvända till det förflutna till vunna erfarenheter eller saker man vet har misslyckats. På så sätt försäker man skydda sig mot kommande misslyckanden.
Ett likartat förlopp av tvekan osäkerhet och kalkylerande utsätts varje lärare som försöker föra in nytt stoff i sin undervisning. När man presenterar nya arbetssätt eller arbetsområden inom skolan blir alltid frågan – kommer detta att gå hem. Sällan orkar man fördjupa sig i de olika orsakerna till varför det gick den ena eller andra vägen.
Erfarenheter från det förflutna styr i viss mån. Lite lösa förhoppningar och mer eller mindre lösa kalkyleringar finns där också. Man vet kanske att man kommer att göra en erfarenhet men man gör sig inga illusioner om huruvida den kommer att bli historisk. Man vet inte riktigt vad en erfarenhet är för någonting (lika lite som man vet vad kunskap är) Lyckade lektionsupplägg kan lika gärna skapa ovilja inför nya försök som att förflutna misslyckanden kan ge kreativa impulser.
Här görs ett försök till rekonstruktion av ett arbete som genomfördes för två år sedan.
Varför – kanske ni undrar. Svaret är att under de senaste åren – tvärtemot mina föreställningar – populärkultur fortfarande spelar en såpass undanskymd roll på skolans olika stadier. Ingen bryr sig om hur populärkulturella artefakter påverkar historiesyn, personlig utveckling i ungdomen, ingen bryr sig om dess potentialer.
”.. populärkulturen utnyttjar de luckor som finns. De ‘är supplement för de känslor man inte får ge uttryck för annars…”
Det scenario som är skrivet för skolan är från 1800-talet. Historiesynen (synen på nu och då och framtid, historiens utvecklingslinjer) är från sekelskiftet. Läraren betraktas (eleverna vill betraktas honom så) som allsmäktig och allskunnig. I den mån han eller hon arbetar på ett sätt som bryter dessa förväntningar - gud nåde honom eller henne.
skolan försöker föra fram nån slags ideal som gagnar samhället, det handlar om progressivitet och sådant ….vi har liksom experter på alla områden vi ha ingen som kan se helhete, det tror ja gör skolans ideal elle den som skall försöka skapar det är liksom enkelriktade människor som har fragment av olika saker istället för helheten” (Johan)
Linjer och planer har ofta till syfte att – i kunskapens namn – mer eller mindre eliminera alla de tankar runt den vardagliga populärkulturens roll i vårt vardagsliv. Det som erbjuds skoleleverna är istället vad man kallar teori vilket ofta är det mest teorilösa man kan tänka sig. I bästa fall abstraktioner i sämsta fall regler. Kunskapens månande utformas istället alltmer i riktning mot en polisakademi (inte sällan analogt med de amerikanska 80-talsfilmerna med samma namn).
” Jag brukar jämföra det här med en kostcirkel… duvet …den handlar ju om kroppens behov och så… du skall vara harmonisk …rent fysiskt behöver du alla de här bitarna i en ganska jämn fördelning… skolan fungerar ju som så att om man gör en psykologisk sådan… de är väldigt stora och i olika proportioner… dessutom intar man dem på ett sånt osunt sätt så …om du tänker dig kött… fiskbiten och mjölk… kastar dig över dem… över smör och mjölk i en bit och så nästa gång över köttbiten… jag menar att man borde ha en variant där man får möjlighet att ta mjölk till brödet och smör och kött till potatisen. Jag menar att den här uppdelningen är så himla sjuk ..att de här bitarna väver in i varandra liksom och jag tror att skolan eftersom den är så inriktad i olika moment att man blir expert i ett område… vi har liksom experter i allting… vi har ingen som kan se helheten liksom… det är skolans så att säga ideal … eller den som skall försöka skapa det är liksom enriktade människor som kan fragment av olika saker istället för helheten”
De senaste åren har pendeln slått över mot en absurd variant – ett övermått av administrativa lösningar kallas förändringsarbete. Det är det förvisso. Frågan är bara vilket problem man försöker lösa och om detta är den bästa lösnignen. Thoms Ziehe menar att det finns två vägar – detta är den administrativa.
Inget talar för att spåren av dessa påtvingade studievägar inte kommer att bli förödande för breda skikt av ungdomar.
Att de flesta eleverna hänger sig framför Beverly Hills och över telefonluren så snart de kommit hem är en händelse avgränsad med så vattentäta skott från den noga inrutade skolvardagen att inte ens eleverna själva skullel komma på tanken att förbinda desa två verkligheter. Men det var just vad jag ville göra.
Och vad var det som då hände ? Jo jag lyckades – mot mina intentioner – göra murarna ännu högre, de vattentäta skotten än tätare och skammen alltmer brännande.
En förutsättning för att få kunskap om vad som verkligen skedde var att ungdomarna skulle få tala om sina erfarenheter inför mediereceptionen. Att jag gärna överlämnar ordet är ingen styrka snarare ett kompensatoriskt drag i min pedagogik, något jag använder för att balansera ett ofta alltför högt tempo, ett hoppande mellan positioner i ämnesdiskursen (svårt at följa) och en bitvis illa dold otålighet inför nödvändiga fördjupningar av olika kursavsnitt. I utskrifterna av intervjuerna framkommer elevernas röster.Min röst bryter in i det hela – kanske vill jag mer styra mina egna tankar än elevernas. Jag har därför skurit bort stora delar av mina inlägg från utskrifterna (kill your little darlings).
Ordet dialogpedagogik väcker nu – efter den stora delningen ( mellan ”kunskap” och ”flum”) mest fruktan - som ett sätt att inte ”lära ut” särskilt mycket. Trots allt jag vet om de (falska ?) premisser som skapar föreställningar om kunskap inom skolan (och inom allt utbildningsväsende) vill jag ändå inte framstå som helt oavsiktligt blitt dialogpedagog. En av orsakerna är helt enkelt att jag egentligen strukturerar mina lektioner ganska hårt. Elevförda anteckningar visar detta. Dialogen (tjötet, tumultet som de kallar´t ) har haft som målsättning varit att släppa fram min periodvisa sympati inför de ungas kultur, lyft av tanken att den kanske bör spela en viss roll i skolans kunskapsprocesser, att forskning om ungdomar och populärkultur faktiskt är ett fält som också undersöker det internationella utbildningsväsendet.
I själv verket skulle jag – och här finns en av elevernas icke förflyktigade kunskaper - vilja beskriva min metod som tämligen eklektisk. När jag undervisade om populärkultur blandade jag teorier om psykoanalys, kulturstudier, sociologi, masskommunikation och etnologi. För mi var alltsamman mer eller indre samma sak. För elverna var det små prickar vid synranden. Frö mig var det inga problem att pressa in alla perspektiv klassrummet. Följaktligen imploderade rummet. Gränserna övergick i varandra. Jag uppfattades som hysterisk. Enskilt fickelverna sätta igång med ett mödosamt arbetet med avränsningar. I detta arbetet utmönstrade sig mina åskådargrupper. De steg fram som osynliga eliter genom småspiken famlande utkast och benämningar. Ord som for runt i skoans skapade tystnader för att landa och bita sig fast i nåpgon skinn, diskurser som vällde fram över skolrummets maktdränkta fiktioner, kunskaper, strukturer. ”Det hela var rätt flyktigt. Allt smälte ihop. Både Bladerunner och din filmanalys: Den senare var väl häftig.”(Andreas)
Men vad väntade sig då eleverna ? Populärkultur som uppror, ventilerandet av egna erfarenheter, en möjlighet att sätta sitt eget agenda istället för skolans läroplanför, att få ge igen ( i betydelsen återgälda) , inte bara tvingas ta, utnyttja ett konkret övergångsobjekt (och färmed en annan kunskapsprocess), en spelplan för intimitet och ett möte, en frizon i skolan, en ironisk kommentar till den vanliga undervisningen , en motvikt till det vanliga.
Bakgrunden är en känsla av kris. Vi lever i ett landskap avv stelnade kunskapsfundament. Run ttomma pelare ilar skuggor av gränser. Som möss i mörka skafferier ilar lärarna omkring och upprättar gränsstationer.
Svenskämnet är låst i disciplinerande formaliserade former som handlar om att avskilja, avgränsa, skapa en kanon ( se angående medieundervisning: Breitenstein, eller den engelska More than meets….)Det är ett inte helt obekant förlopp. I boken Literary into cultural studies beskriver den engelske kulturhistorikern Antony Easthope hur litteraturhistorien (begreppet litteraturvetenskap verkar mer synonymt med de nya teorierna) och skolans litteraturundervisning utvecklas som en form av disciplinering utifrån tanken att om att ”rädda kulturen”. Bakom denna stolta devis gäller det i stället handlar att få tillstånd ett avskiljande mellan olika sociala skikt , få fram en ny överklass som distingerar sig i förhållandet ill de nya massorna som tränger fram i slutet av 1800-talet.
Att distingera sig – kan det vara något för mediastudierna? Kan det vara en bra väg när man undervisar om populärkultur. Påvilket sätt kan dessa ansatser förenas med oliak tankar om nya sociala skikt i dagens krissamhälle ? Vilken roll spelar tolkningar ? Är det processerandet av nya social skikt som äger rum framför ögonen på läraren när sexton ungdomar diskuterar reception ? I vilken mån för man in abstarkta begrepp (Kantianska termer). På vilekt plan utspelas en diskussion om ideer ? Hur spelar dessa idéer med forskningens ideer ? Blir idédiskussionen en form av reception ? Vilka slås ut och vilka stannar kvar på spelplanen. Hur kompenserar man sig ? Hur blir förhållandet mellan egna erfarenheter och skolan.
Ett ifrågasättande av denna modersmålsämnets funktion och uppbyggnad var något som Raymond Williams och Richard Hoggart ägnade sig åt .Man ville lyfta fram den andra, den folkliga vardagskulturen, folklig kultur som vardagspraxis. Den sistnämnnde såg just efterkrigstidens populärkultur i dess massmediala form som ett hot mot arbetarklassens sammanshållande mikrostrukturer I Sverige startade kritiken på allvar i mitten av 70-talet. mAN Nab diskuterade Svenskämnets kris. Tyvärr har mycket av detta förlopp, trots alla publicerade skrifter, trots föredrag och resor inte förankrats i någon skolverklighet. Enstaka lärare gör tappra försök men byråkratin spelar – som vanligt - enligt sina egna destruktiva narrativ.
Kanske är detta orsaken till att jag uppsökt gränslandet mellan humaniora och samhällsvetenskap. Vad jag vill är att relatera forskning om olika masskommunikativa processer som inslag i skolvardagens olika former och praxis och studera i vilken mån de därigenom kan framträda som betydelsefulla sociala aktiviteter. Vi rör oss mellan samhällsvetenskapens forskning och litteraturvetenskapens texttolkning. Just detta gränsland skapade många problem för eleverna. Min avsikt var att som alternativ till litteraturundervisningen skapa ett förlopp som styrdes av olika former av betydelseskapande.
En annan utgångspunkt var att ungdomarna – utifrån förklaringsmodellersom låg utanför skolans officiella värdesystem - motstod de olika verklighetsförklaringar som forskningen ( och dess överbringare, läraren, ) presenterade. Jag ville undersöka om dessa former för motstånd innebar annorlunda strategier ifråga både i förhållande till de metoder som var kända inom kulturstudieforskningen såväl i det förflutna som under 1900-talet eller – vilket jag antog – nya metoder kunde växa fram. Erfarenheterna skulle sedan ge ramar inför vad som var möjligt eller omöjligt inom skolans medieundervisning. Fanns utrymme och potential till andra sociala former, kanske chans till ett nytt synsätt på eleverna som mottagare, läsare, individer, medierecipienter osv.
Genom elevernas olika motståndsstrategier ville jag läsa in olika former av social förändring. Utgångspukten var att som Claus Bruhn Jensen skriver ”
Genom att bygga upp en apparat runt samspelet mellan den mikroinriktade (den enskilda eleven) nivåen och mezzoplanet (skolan) skulle det gå att få något sagt om den övergripande nivåen (makroplanet) den bakomliggande sociala strukturen.
Vad som behövs är i princip en teori om de sociala strukturer i vilka media och dess mottagare ligger inbäddad. Det behövs också en teori om de socialkulturella och socialpsykologiska dispositioner med vilka individer närmar sig och samspelar med innehållet i medierna.
Metodiskt bör man gå fram på två sätt – dels genom att eftersträva element av innehållsanalys med forskning om mottagargrupperna. Detta innebär att jag – med hjälp av aktuell forskning om populärkultur - skall försöka ta reda på vad de olika artefakter jag presenterade hade för innebörd.
Min överordnade målsättning är att kunna integrera humanistiska och socialt vetenskapliga perspektiv ifråga om reception. Ett inslag i denna strategi var att jag återgick till de inomvetenskapliga ramarna i slutet av projektet genom att låta eleverna själva beskriva de tänkta åskådargrupperingarnas reception. Här framgick att de hade kompetens till att använda de sedvanliga metoderna men att de tolkade och utnyttjade dessa inom vissa ramar som de själva konstruerat.
Innebörden är att man får det svar som frågan presenterat. Mediet (receptionen) är budskapet. De andra budskapen var alltså kontextbundna, dvs det var frågan om huruvida eleverna diskuterade, skrev prov, snackade med kompisar, blev intervjuade av mig, yttrade sig i klassen eller pratade med föräldrarna. Hela tiden använde de olika koder, samspelet mellan dessa koder var till för att skydda dem själva. ”Inne i klassrummet måste man hela tiden bevaka sin position. Se sig omkring vara medveten om det som händer runtomkring” (Beata). Påpekandet av de kontextbundna kompetenserna kan förefalla enkel men förklarar samtidigt framväxten av de olika diskurserna.
Ett problem har varit begränsningarna i olika sätt att fråga. Min position som lärare är bara en av de faktorer som jag misstänker påverkat svaren ”man vill ju inte gärna säga att en film är dålig om man vet att läraren gillar den” . En annan sida gäller min tolkning av deras texter. Även hör finns anledning att ifrågasätta validiteten.
Mellan skolan och den rörliga bilden råder ett obalanserat förhållande. Undersökningar och metodiska framställningar (Bruuhn Jensen, Rasmussen, Radway, Curti) pekar på praktiska svårigheter och problem runt arbetet med rörliga bilder. Mötet mellan paradigmet ”media” och paradigmet ”skola” innebär en konflikt – mellan två historiskt åtskilda former av teori och praxis. I situationer av kris sker marginella förändringar. Efter den teoretiska diskussionen som väcks till liv sker en återgång till förhållanden som kännetecknas av fasta värderingar. Konturerna utgörs av paradigmat/diskursen.
Mediastudier
Paradigmat mediaundervisning utgörs av massmedieteori och praktik runt text, ljud och bild. En kort handledning och (eventuellt) en historisk översyn ingår i momentet filmkunskap inom högstadiets svenskämne. Tillvalsämnet Mediakunskap på gymnasiets 2: och 3:åriga samhällsvetenskapliga linjer innebär ingen explicit läroplan men stort intresse finns för receptionsdiskussioner. Filmhistoria och filmanalys ingår liksom videoteknik. I Mediaprogrammet , den nya treåriga gymnasielinjen ligger dessa moment inplanerade. Målsättningen för universitetsämnet mediakunskap har som övergripande rubrik ”att lära sig se” vilket bl a innebär betoning på receptionsanalys. betoning av olika inslag i begreppet reception har inte skett ( se läroplan för mediaprogrammet bl a )
De analyser som innefattar sambandet mellan åskådare och bildsekvenser handlar till stor del om individuella upplevelser av film liksom om tittarvanor.(frö en översikt av reception i samband med tittar se Bruuhn Jenesen)
Ofta relateras samspelet( om begreppet samspel se…..) till kommmunikationsprocessen. Själva tittaraktiviteten har beskrivits inom vissa ramarna. (se Bruun Jensen fem paradigm). Frågan om mediepåverkan ( om effektforsknignen se …..har i Sverige fokuserats runt videovåldet,(Växsjö) TV-konsumtionen,(kultrugruppen) tittarvanor etc (Hadenius, Weibull). Övriga sidor i användande av exempelvis tvåloperor för unga (Beverly Hills etc) har inte beskrivits (framstötar har gjorts inom FUS). Frånsett översiktliga beskrivningar av mediekonsumtion och livsstil (Reimer) har arbetet med populärkultur delvis kört i spåren från 70-talet (encoding- decoding, use andd gratification, Rosengren- Windahlö)
Svårigheter med beskrivningen av populärkultur ( se Artiklra i cultural studies, antologin). Radways ursprungliga intention (jmf i cultuarl studies, populr culture, reading the romance) kan delvis läsas som ett inlägg i den diskussionen och bygger delvis på lagda förutsättningar. Arbetet utgör en utveckling av receptionsbegreppet i riktning mot olika typer av audience (mottagaraktiviteter) Forskningen om audience är ….
Kulturstudier
Ett ursprungligt försök att etablera populärkultur som inslag inom medieämnets kursplan ligger till grund för den här studien. Arbetet lärde mig en hel del om vilka krav som ställs vid införande av ett nytt moment. En hel del blev sagt om hur kunskap skapas. Jag försöker relatera dessa erfarenheter bla cultural studies traditonen till pedagogiska implikationer av detta synätt (Giroux, )
Jag försöker, två år efteråt, utgå från ungdomars minnesbilder av en termins arbete med presentation av forskning om populärkultur. Förloppet liknar det man inom cultural studies använder när man vill rekonstruera former av praxis i en förfluten tid (Williams 19…
Försvarsatttityderna och motstrategierna förknippas lika mycket med kursen som de sk kunskaperna.
Filed under: Biografin | Leave a Comment
Sicilien
Jag sprutade på massan. Resultatet var förödande. Varenda fläck fösvann. Jag blev fullkomlig chockerad. Hela sommaren hade fläckarna suttit där, jag hade svurit förbannelse över dem.. Nu var de borta.
I badrummet var dödstyst. Det va som om fläkten aldrig funnits. Det va omöjligt att bedöma elräkningarnas omfång med fläkten på. Detsamma gällde spisfläkten. Den var av och på vid tillfällen som var omöjliga att överblicka. Ingenting i räkningarnas siffror talade heller om vilka delar som tillhörde spisfläkten.
Hon ringde både på kvällen och på morgonen hon hade gjort en uppställning. Den omfattade alla resor jag skulle göra till Stockholm. De var också de resor hon skulle göra till Göteborg. Stockholmsresorna var fler. Om man delade alltsammans skulle det bli tretusen. Det hade min kavaj kostat. Ja funderade på att avstå från att resa. Men det gick ju itne. Hon ringde så ofta. Jag kände mig som en husägare. Denne skulle sälja sitt hus via en mäklare. Men jag kunde lika gärna varit en husköpare. Bägge hade fått en vän på linjen.
Om en stund skall jag titta på hennes mail. Jag visste inte att hon skickat några. Jag hade hittat dem när jag öppnade brevhögen. Hon tyckte vi skulle resa till Siclien. Hennes väninna sa att där skall man var förälskad. Jag kunde inte komma på ett enda ställe där det inte var bättre att vara förälskad än ensam. Men det fanns nog. Afrika var ett sådant mellanfall.
I morron skall vi träffas på hotel Heden för att lägga upp nya planer. Vi kommeratt äta en fiskrätt. Det blir trevligt.
Jag åkte upp på Flöyen både på onsdag och fredag. en orsak var vädret. Om det regnat hade jag inte gjort det. Andra gången hade jag med en bok. Det var bättre än första gången. Jag hade nåt att göra. Folk kom fram hela tiden och frågade om det var stängt. Jag sa att det var stängt för säsongen. Sen kom värdinnan ut och sa att de byggde om. Då sa jag att det var stängt för säsongen och att de byggde om. I matsalen satt 9 koreaner. De var ganska lika koreaner.
Först tog jag av mig kavajen sen knäppte jag upp tröjan. Sen tog jag av mig skjortan också. Min rygg väckte ett visst uppseende.
På skolan var allt frid och fröjd.
Filed under: Biografin | Leave a Comment
Populärkultur på schemat
En enda lång förlossning” Klockan är tre på en onsdagseftermiddag och vi har just sett filmen Aliens på video. (1) Eleverna är trötta och jag presentera tolkning och analys. Nu skall sambandet mellan populärkultur och film utvecklas. Under den gångna terminen har vi gått igenom olika aspekter av populärkulturell forskning.Detta var mitt andra försök att analysera filmen. Det första försöket strandade på att eleven som tagit med filmen till skolan inte ville attt jag skulle prata medan filmen pågick eftersom det ”varit hans favoritfilm och han hade sett den sen han var liten” Nu gör jag ett nytt försök att ge några perspektiv. Till utgångspunkt för min analys tar jag Anette Kuhns beskrivning av slutscenen - Ripley kämpar med monstret och besegrar det - som en enda lång förlossning. (2) Jag talar ut i klassen och frågar och de svarar och en form av populärkulturell dialogpedagogik utspelar sig. Jag kör om slutscenen pekar och ”förklarar” de olika inslagen och delarna i denna långa sekvens. Själv tycker jag att Anette Kuhns sätt att beskriva denna scen måste vara förhållandevis spännande och intressant. Jag stoppar filmen vid olika tillfällen och tar upp hur de olika stegen i denna sekvens skildrar ett förlopp av födande. Jag gör en analys åskådarpositionen utifrån en något som kan kallas en feministisk synvinkel. Elevernas ansikten blir alltmer oroade. Emellertid tittar de inte på varandra och kommenterar utan nu tittar alla på mig uteslutande. Jag tar detta som ett exempel på att de verkligen är intresserade att en genuint ”akademisk” anda börjar växa fram (ty nu sitter och arbetar som akademiker, dvs ensamma vid sina bänkar) (jag vet att efteråt tolkade vissa det som att arbetet uttryckte min underliggande längtan efter att vara på universitetet, att forska och få vara intellektuell istället för att gå en skola). De olika delarna i det förlopp jag arbetat med och försökt bygga upp under några månader börjar nu gå ihop och bitarna börjar falla på plats. Det är först senare som jag inser att deras minspel är betingat av att de finner hela ämnet ganska pinsamt. Analysen upplevs kanske som ett klart övergrepp både mot deras tittarposition och mot hela filmen överhuvudtaget. Efter min genomgång är responserna förvånansvärt svala. Åtminstone de kvinnliga eleverna – de som tidigare har visat sig intresserade av Radways feministiska analyser – verkar nu artigt roade men samtidigt åtskilligt distanserade. Ingen verkar vilja uppleva det spännande sambandet mellan Aliens och den stora modern. Utveckla analysen samt elevernas kommentarer. En del killar börjar skratta.( Nu i efterhand förstår jag att detta inslag kommer som ettt direkt avbrott i förhållande tillde roller de intagit, de positoner i fältet som jag givit dem). Jag tar detta som en form av uppmuntran och försöker befästa mina utläggningar och ju längre jag fortsätter desto mer skrattar de. Det förvånar mig att de inte inser vilken lysande analys detta utgör. Här lyckas ju författaren förena psykoanalys och berättarteknik och föra ut populärkulturens teori. Vad jag vill säga är att i en film med miljoner åskådare säger man något centralt om vikten av myter, hur dessa kan förändras och omvandlas i olika sammanhang. Hur åskådare i olika sammanhang på filmduken möter eviga myter, hur de olika bitarna i det berättartekniska schemat faller på plats och på vilket sätt manusförfattare och regissörer – som vi talat så mycket om tidigare - systematiskt bygger upp olika scener, fyller dem med betydelser och inte lämnar något åt slumpen. Vi har nu arbetat oss igenom olika berättartekniska grepp och gjort såväl dramaturgiska som narratologiska studier av filmer som Bladerunner, Blue Velvet och ett avsnitt av Magnum. Nu borde väl en såpass sofistikerad men i mina ögon ändå glasklar analys kunna utgöra en slags sammanfattning. Aliens valdes för att den ansågs som typisk för populärkulturen, dels för att en av eleverna hade den hemma och för att han själv insisterade på att vi skulle se den. Denne elev som var mycket filmintresserad hade haft ungefär samma förhållande till filmen som Dante till Beatrice, dvs han hade sett den vid tre olika tillfällen i livet och vid alla de tre låtit filmen fungera som ett sätt att mäta sin rädsla. ”Jag har sett den tre gånger i mitt liv. Jag minns att i 10-11 årsåldern blev jag verkligen skrämd: Den har hållit. Alien/Aliens och The shining är filmer som har hållit. Genom att se Aliens anknöt vi alltså till en bred treadition bland unga pojkar av filmer som man måste se. denna trdition sträcker sig ända ner till 7-åringarna. Att analysera en film som har en så klar karaktär av övergångsobjekt som ett psykoanalytiskt artefakt som handlar om en väldig förlossning upplevde alltså eleverna som helt absurt. När jag drog paraleller till de två andra delarna och påpekade att det i den tredje var helt uttalat blev de lite mer betänksamma men var fortfarande ovilliga att se min poäng. ”Problemet med den här typen av undersökningar är att de populärkulturella artefakternas epistemologiska status och deras speciella estetiska värde ofta går förlorat i den kvalitativa undersökningen.” skriver Claus Bruhn Jensen.(3) Mitt försök att förklara storheten i Alien 2 (Aliens) genom att betona vissa unika aspekter av filmen och dess symboler innebar dels att eleverna i den allmänna dialogen lät allt detta passera men i snacket ute i korridoren kom det att bli föremål för något som mer liknade motståndets reception. Huruvida denna var verklig eller bara ett spel för korridorerna kan jag inte avgöra. Att aliens mer utgjorde en kvinnlig SF-version av Ramboo än en uppföljare till Alien, den första filmen, hade jag helt missat. Alien beskrevs av Andreas som bättre än vanliga skräckfilmer (den hade inte det direkta samband med vanlig konsumtion) utan dess exkusivitet låg närmare bokläsning (menade Andreass som inte var någon bokläsare) Nu i efterhand förefaller det som om filmen utgjorde ett slags övergångsobjetk mellan a och han s s ororliga föräldrar som noterat att han inte läste böcker, vilekt var en vitkig tradition i denna ståndscirkulerande fmailj, utan såg video. Genom att då välja ut gpda videofilmer kunde man förliak sig med tanekn. Hos Andreas – ch andra pojlkar i hans sitaution – utgjorde Alien och The shining en slags videobranscnens kanon. Denna skulle nu presenteras i skolans kanon av populärkultur. Här mötte jag med min kanon – av forskning om populärkultur. resultatet blev många bangar.Som en del i sin distinktion (Änggården mot Billdal) beskrivs bokläsning som något man ägnar sig åt om man inte har pengar – ett 70-talsparadigm – vilket man ägnade sig åt om man inte hade pengar, denna konsumtionsinriktade filmsyn var också lokalt förankrad i Billdal, bostadsområde där man hade mer pengar. Där såg man allt och alla hade video. För de unga innebär alltså avsaknad av video att man saknar de ekonomiska resurserna att skaffa en. Att det inom filmkritken ansågs vara stor skillnad på Alien och ALiens var man inte medveten om. Filmerna betraktades osm delar i ett förlopp (att det skulle bli en ALien 3 – som slutade i en förlossnign visste vid det laget ingen) I efterhand menade eleven att valet av Aliens skedde i ett sammanhang. Vi arbetade med David Lynchs filmer (Twin Peaks gick den hösten på TV och Wild at heart på biograferna). (eleven blandar alltså samman studiet av populärkultur/ och försöket till mer formaliserad filmanalys) Eleven konstruerar alltså en vetenskaplig logisk kontext till visningen av filmen, en kontext som bryter med de olika tolkningshorisonterna som eleverna uttryckte det i samband med visningen. Denna, vetenskapliga, konstnärliga, kontext skulle ge ett seriösare sammanhang åt visningen av filmen. Denna elev var alltså med på projektet – att vetenskapligt behandla populärkultur. Men trots denna ram kom inte åskådarna den kvinnliga publiken att uppskatta situationen. Kanske var orsaken att Alien två var ett sådant flagrant exempel på en slags omvänd machofilm (samt att Alien 1 var uttryck för en prepubertal rit samt att det till denna inte fanns några skrivuppgifter att tillgå vilket gjorde att flickorna inte på samma sätt kunde uttrycka sig även om – de modigaste – deltog i diskussionen efteråt. Det viktiga är här att kontexten inte höll i sammanhanget (delvis beroende på att en elev försökte sabotera denna alternativa kontext till förmån för sin egen) I efterhand verkar eleverna ha haft en väldig insikt om det viktiga och heliga i kontexter De viktiga politiska och teoretiska frågorna som handlar just om filmens epistemologiska status och estetiska kvalitet kom att försvinna bakom tankarna om ”vår” Aliens, filmen som utvecklingsmarkör, manlighetssymbol, hierarkiseringsinstrument osv , samlare av gänget , vuxenprotest osv. (se X för en genomgång om de olika bibetydelser en film kan ha bl a i Cultural Studies) Istället för att medge att min (Anette Kuhns) analys lyfte fram ett antal sidor av verket som både var intressaatn och betydelsefulla och väl värda att disksutera tolkades analysen som ”väl häftig” och med ett distanserat tonfall tyckte man att det var ”Lite märkligt att höra att Alien bara var en enda lång förlossning” Dessa kommentarer kom från pojkarna. Att få förhålla sig till just detta inslag i undervisningen kom att bli en hedersak för killarna och de flesta uttryckte i olika grader och i olika sammanhang sitt mer eller mindre roade intryck av detta inslag. Den slutsats man kan dra av detta är att det ligger en ocean mellan ungdomarnas upplevelse av filmer som Alien och The Shining och forskningens olika konstateranden av värdet eller för den delen verkets epistemologiska status. Flickorna tycktes redan i början av filmvisningen ha bestämt sig för att Alien var en eftergift är killarna, att man kunde se filmen (som ett inslag i undervisningen) men att den absolut inte hade någon som helst betydelse för den egna könsidentiteten. Utom kanske som något man skulle avfärda. Det verkade som om man runt Alien upplevde det allra mest förbjudna, den prepubertala period, man lämnat bakom sig. Flickorna tog därför inte ställning till den feministiska tolkningen av filmen; Eftersom filmen inte betydde något för deras könsidentitet var den ena eller andra tolkningen dem likgiltig. De använde den form av reception som innebär att man ställer sig utanför. ”Jag gillar inte Alien” osv. ”Alien som film intresserar mig inte” Det är svårt att undersöka varför en film som har en kvinnlig hjältinna inte intresserar flickor. Kanske är svaret detsamma som framskymtar i (4)Artikeln om Rambo och dess konstruerande av olika åskådargrupper ( Cultural Studies ) Här jämställs filmen med Rambo. Kanske spelar det fakutm att de finns en kvinnlig hjältinna in för att göra filmen än mer ointressant eller är det själva berättandet, dess väv, som tar bort det faktum att det är en kvinnlig hjältinna. De uttryckte sin könsroll på det enklaste och mest effektiva sättet – genom att avfärda filmen i dess helhet. flickorna hade en glasklar bild av vilka mottagargrupper som en sådan film vände sig till – att bejaka dessa vore att att förneka hela sitt projekt. . Den tioårige sonen till en kollega hade i en vecka tjatat om en film som ingen kunde identifiera, en film som hette ”Älgen”. Binariteten i namnet älgen/alien blir synonym med den typ av försvar en elev mobiliserar gentemot min/vetenskapens/skolans/det administrativa/kallas övervåld på familjen/det intima/barndomen och i slutändan naturligvis upplevelsen – ettt sätt att tolka medieundervisningen utifrån det tidiga 80-talets kulturella ramar om den varma familjen/samhället/landet och det kalla vuxna/vetenskapliga osv. Rör inte min älgen. ”Du fick inte prata under den filmen eftersom det var A:s favoritfilme som han hade sett när han var liten. Detta blir elevens motståndsaktivitet analogt med den privatföretagarens kritik mot skolan och de kollektiva lösningarna, alltså med ena foten fortfarande kvar i familjen, en pojke om sysslade med saker på rummet, en trevlig pojke som sedan läser film på folkhögskolor. Övergångsobjektet som skall förbli övergångsobjekt (Deleuze om hur allt är uppbyggt av strukturer och övergångar). ”Den där gubben Thompson”-Tolkningsgemenskaper Efter att ha inlett med diskussioner av begreppet ”kultur” i allmänhet har vi börjat närma oss populärkulturen. Jag har inlett med E P Thompsons beskrivning av herremakt och folklig kultur i England i förflutna tider. Utdraget ur boken handlar om den folkliga teatern och dess symboler, Thompson kallar det för motteater. Texten är ganska stark och kan nog ha uppfattats som störande i elevernas försök att få de olika bitarna i skolan på plats. Runt denna text utmönstrade sig emellertid ett antal tolkningshorisonter som sedan kom att styra det fortsatta förloppet av arbete med populärkulturen. En del tyckte nog att en lösryckt text (utan omgivande (läro)bok) är ganska svår att ha att göra med. ”Den där Thompson” uppfattades på sina håll som en som försökte göra sig märkvärdig. En del hade svårt att förstå poängen med att kasta sig bakåt till 1700-talet när vi skulle arbeta med det aktuellaste som fanns – samtidens populärkultur. Här märker jag ett problem. Eleverna tar till sig materialet i de sidor jag kopierat ut Thompsons bok på sinsemellan helt olika sätt. Några förstår inte begreppet folkligt motstånd eller den ram som detta sker i. Under genomgången framgår det att att de har svårt att förbinda historia, speciella händelser och sociala situationer med begreppet kultur. De ser de olika företeelser som beskrivs (bålbränning ertc) och de möter författaren Thompson men förstår inte tanken att händelserna är uttryck för den underliggande kulturen. och att kulturen är just de handlingar som personerna sysslar med. De läser de korta texterna men förstår inte begreppet praxis, de kan inte förstå hur en människa handlingar styrs av den samhälleliga ram hon är inplacerad i. Klassen delas in i olika läger. En grupp bildar A-laget. De förstår ”innebörden” i det fyrasidiga utdraget ur boken. De läser igenom och gör en paralell med samtida händelser idag. De ser både det humoristiska i beskrivingen av motståndet och dess karnevaliska sida och kan förbinda detta med moderna protestyttringar från ungdomar runt nyår exempelvis och de förmår även se hur författaren utifrån de historiska händelserna förmått abstrahera fram en viss kunskap, en slags teori som de förväntas placera in i ett sammanhang och relatera andra saker till. En annan grupp bildar B-laget. De tycker det är ”lustigt” att Thompson tar upp just dessa saker. ”Är det historia” . Händelserna framstår för dem som udda. De går inte i fil med övriga historiska händelsers karaktär av krig, resor, handel. Det verkar ha med nån slags kravaller att göra. Sådant motstånd har inte med ”skolan” att göra. Om sådant står det i tidningarna. Ritualerna som beskrivs är konstiga. 475 Dessa flickor använder populärfiktion (mitt livs novell) som en bekräftelse på sin livsstil. Deras synsättt bygge på ett visst måttt av utbildning. Deras försvar handlar om att skolan och undervisningen skall passa in i denna ram (enhet, kärlek, stil). Forskningen skär in som en pil i detta. Subjektiviteten är lockande men falsk (kanske för att de inte klarar skillnaden mellan orden och handlingarna). De klarar inte spelet och projicerar ut sin skepsis på eleverna i skolan. Endast kärlek och äktenskap kan försona för dem. Därför ger det dem mycket att visa falskheten mellan ord och handling hos andra elever (snobbarna). Redan hör fanns en kritik för ytlighet och hårdhet (jag saknade djup) Denna förmedlas till sonen. De förstår inte att uttrycken varierar i olika historiska situationer. De vet inte om detta är media eller historia. För dem är det varken det ena eller det andra. De står inför en situation där en lärare presenterar saker för dem som de inte vill ta till sig. Vad är det för slags lärare som ger dem sådant material ? Vill han göra sig lustig. Är inte detta ett sätt att sabotera den vanliga läroplanen ? Ett bisarrt avbrott från de vanliga studierna. En grupp – killar – förstår att detta studium skall relateras till filmer och andra mediaprodukter senare och att dessa skall handla om populärkultur något som de själva arbetat med och som är anknutet till deras vardagspraxis och privata lösningar av sin existens. De avvaktar ängsligt och förväntansfullt den stund när detta möte skall ske. Materialets utformning (ur en bok), den vetenskapliga texten,. de olika namnen på platser i England, det faktum, att en enskild forskare sagt detta och att det inte ingår i någon slags lärobok eller känd disciplin inom skolan gör att det liknar saker som de upplevt som svåra i undervisningen, att de inte kan ta till sig dessa. De skjuter bort dem och stannar i sin egen värld. De vet att de finns där med de flyter bara om kring vid sidan. Man kan inte förena text och bild. Detta är ett försök att göra intrång i ”min” upplevelsevärld. Läraren förmedlar en text av en gubbe som skriver om något på 1700-talet. Vad har detta med mig att göra ? En tredje grupp förhåller sig mer avvaktande. De förstår att detta är någonting som kanske senare kommer att leda fram till någonting annat. De har en aning om att det finns ett samband mellan populärkultur och uppror. De har en tanke om att deras egna erfarenhete kommer att behandlas- Därför avvaktar de. De är killar. De anar ett samband mellan 1700-talets gesäller och skräddare och dagens huliganer.De vet att deras intresse för och ständiga utövande av musik kommer att knytas samman. De väntar på detta ögonblick. De ser en chans till öppning. En grupp ser sambandet konsumism – populärkultur, marknadsföring – populärkultur. Om man läser litteraturen som en handledning i marknadsföring kan man använda detta material, tänker de. Det innebär inte att man lär sig innehållet – det innebär att man ser dess marknadsvärde. Det innebär att man ser aktörerna – de unga, folket, herrarna, fogdarna – scenerna, torgen, marknadsplatserna, städerna som platser för cirkulation av en vara, pengarna. De ser att motståndsformerna är relaterade till mottagandet av varan, till anpassade former för penningens cirkulation. De tycker därför att dokumentet är intressant. De respekterar Thompson som histriker. De lär sig rentav hans namn.. De kallar sig yuppies. En annan grupp killar förstår att Thompsons situationer är en förebild till folklig kultur idag. De anknyter begreppet till den lokala situationen och ställer den mot vad man kallar Götaplatskulturen. I sitt pläderande går de själva in i rollen som de upproriska och håller brandtal i klassen. De ser här och nu som synonymt med då och där. Deras sätt att reagera blir att ge en direkt respons. De agerar. Utför en slags praxis. Klassrummet förvandlas till en arena. De vill behärska talrummet. Stanley Fish beskriver sina studenter utifrån en de facto given universitetssituation – klassrummet – men behandlar inte utifrån den institution - universitet – där läsarna/publiken genomgår sin socialisationsfas och där receptionen ägde rum. I analysen berörs inte den roll för receptionens förlopp som kurs, läroplan och universitetsorganisation utgör. Adorno beskriver studenterna som ett inslag i den samhälleliga apparaten den amerikanska universitetsinstitutionen, som en social mekanism som fylls med inlagda tolkningar – estetiska, politiska och ekonomiska. Genom att han konstruerar hela den akademiska institutionen som en spegel reflekterande perspektiven från mellankrigstidens estetiska debatt skapar han en artefakt där de olika delarna ingår i en helhet med studenterna som en mängd individer av synkrona egenskaper i likhet med alla andra inslag. Denna helhet kan han sedan jämföra med den europeiska och studenterna ses då som underordnade element som vars liv och tankar kan avfärdas tillsammans med helheten. Att det strukturella förhållandet mellan del och helhet är fyllt av motsättningar väljer han att bortse från eftersom han skyr just den totalitet han konstruerat. Kirsten Drotner arbetar strikt metodiskt och i men samtidigt självständigt i förhållande till andra forskare. Teorier som hon inte kan passa in i mönstret avfärdas. Ungdomarna analyseras enligt olika (oftast psykoanalytiska) metoder för ungdomars konstnärliga skapande och reception. Analysen av mediearbetet infogas i ett övergripande mönster för ”ungas skapande och estetik” där användandet av konstnärliga artefakter ses som en del i att skapa – sig själv. Drotners analys av skapandets roll för ungdomars identitetsuppbygge kan användas för receptionen av filmer hos 18-åringar. I sin beskrivning av tre receptionsperspektiv beskriver i själva verket sig själva.Janice Radway intervjuar individuellt 18 kvinnor samt låter dem besvara ett skrivet formulär. De är arbetande kvinnor ofta hemmafruar med något års högskolestudier bakom sig. De använder populärlitteraturen på ett orflekterat sätt. Genom läsningen ges de en motivation av sitt eget liv och lyckas försona motsättnignen mellan sin vardag och den bristande uppskatnnign de röner och den bild av moderskapets lycka och ära de gärna vill behålla. De kvinnliga hjältinnorna fungerar osm en förstärkare av deras identietet. Fish definierar tolkargemenskap som en ”löst förbunden grupp av litterära lärda som delar grundläggande föreställningar om litteraturens natur, om litteratrukritikens mål och om den tolkande processen. Annorlunda tolkargemenskaper, åtminstone som Fish ser dem, som har en avvikande åsitk om hur man skall konstruera en litterär tolkning, men som i liak hög grad och på samma sätt är litterata eftersom alla kan producera sammanhängnade läsningar av litterära texter.” Är åldern viktig när man studerar reception. Går det en ”avgörande” demarkationslinje mellan studenter i tjugoårsåldern i 50-talets USA (Adornos) eller 70-talets (Fish), mellan tjejer och killar på det danska högstadiet i ( 14 -16 år) i slutet av 80-talet och dessa gymnasieelever (studieförberedande linje) i Göteborg vid samma tid ? Är de olika åldrarna avgörande för vad man ser, vad som förmedlas och hur spelet inom gruppen utvecklas, har de samma intressen, lever de inom institutionella ramar som liknar varandras. Påverkas de på samma sätt av dessa ramar ? Är åldersgränserna viktiga för mottagandet. Få av dessa frågor finns antyddda i texterna. Hur skall man egentligen betrakta dessa elever. På vilket förhåller de sig till andra grupper som iakttagits och beskrivits genom populärkulturforskarens hornhinnor Är detta något helt annat ? Elle är det mina glasögon som är annorlunda ? Blir gruppens utseende helt beroende på de aspekter och synsätt man anlägger ? Är dessa beroende av en diskussion om just åskådarna, läsarna, recipienterna ? Går det att anlägga samma synsätt på alla grupperna ? Utgör kanske denna form av aktivitetet, deras kamp om receptionen, diskussionerna, en avgörande skiljelinje i förhållande till de andra grupperna ? Ungdomarna är omkring 18 år. Denna grupp består av 16 elever från sex olika klasser på humanistisk/samhällsvetenskaplig gren. Gruppen består av lika många killar som tjejer. Detta är sista året på gymnasiet. De valde media som tillvalsämne (alternativet var data eller U-landskunskap)i tvåan. Undervisningen omfattar tre veckotimmar. Denna specialkurs i populärkultur pågick under hösten 1990. ”Allt flöt ihop”Det vanliga i samband med populärkulturell reception är att det handlar om ”massans” reception (att artefakterna vänder sig till en masspublik), mottagarna har låg bildning och låg social position eller är åtminstone socialt obestämda. Här handlar det om en heterogen grupp, socialt skiktad, begränsad, förhållandevis välutbildad och med höga framtidsplaner där media eventuellt är avsedd att utgöra ett inslag i den framtida arbetsbilden. De har valt denna kurs frivilligt. Hur är de som åskådare, deras kompetens, deras motstånd. . Hur förhåller dessa ungdomar sig till en ”teori” , till en ”icke ämnesmässig avgränsning” Distinktion och disciplinämnet-problem-distinktioner (citat)- vilka krafter släpps fria- inom vilket fält frigörs dessa krafter ?””Det var inte våren 1990 utan hösten 1990 och våren 1991 som vi arbetade med det . Vi höll på hela läsåret tror jag. Jag minns det där med serier det var ju intressant. Jag kommer inte ihåg att vi hade nåt på engelska. Bosse Reimers var bra, det var väldigt bra tyckte jag . Han sammanfattade ju allting och så det där provet. i två timmar fick vi hålla på. Det var jättesvårt. Skolan är ju sån vissa kan tolka, andra kan det inte – när jag var på Lundby var alla sådana. Schillerska var helt annorlunda men det var först tredje året som det verkligen lossnade. Jag tror att de andra var intresserade, jag tror att de verkligen var intresserade. Som jag ser det representerar Beata den nya ”tolkande” medelklassen (somm det står om i Montage nr 26-27 där artikelgörfatteren Lars Ekstrand i:”Be like your writing….” om Bengt Carlsons Det trygga äventyret (1990) ”Den nya medelklassen är den hermeneutiska klassen som beträder ickemateriella tiljor”(Montage s 31) Man kan säga att den teoretiska framstöten drunknade i ”den dominerande ideologins distinktiva mönster” vilket också omfattade mönster för reception. – ”Allt flöt ihop” – Detta gäller också den tolkning man ger i efterhand. Den är färgad av den doninerande ideologins mönster. Det namn som de flesta elever kommer ihåg är namnet Propp. Kanske är orsaken att jag lyckades förmedla känslan av att Propps uppdelning av sagans olika delar, dess morfologi kom att få såpass stor plats. Ett annat namn som snart dyker upp är Thompson. Man kommer ihåg den folkliga kulturen. Kultur är alltså ett område där man kämpar, där man slåss om utrymmet, genom detta tränger man igenom den hinna som romatiserar denna skolvardag, den som talar om en bra lektion, en bra lärare, intressant, vi lärde oss något, genom att i tio års tid ha arbetat med språksvaga elever som befinner sig i marginalen har jag fått ett delvis annorlunda perspektiv på det som sker i klassrummet, genom att låta mina egna elever skriva dagböcker och föra anteckningar har jag fått en annan bild av det som utspelats under timmarna. Det handlar ockå om transformationer i klassrummet och i skolan som ingen kan förutsäga men vars resultat blir föremål för oändliga historieskrivningar av kamraterna, att se hur i detta sammanhang det borträngda i kulturen som dominans här kommer att bli framsläppt, hur detta tematiseras i berättelser om kamrater, om scenen, om poesin, om kritiken, det handlar om var skolans centrum finns, vilka som blir marginaliserade, om kön och klass och nation.-Jag tror inte att många är så där som de låtsas går omkring och vara det är många som vill vara skogsmulle men inte får, va det ….för idag skall det vara trendiga kläder, om man nu har det så blir det så, så sätter man på sig den här rutiga skjortan även om man inte vill därför att höra samman nånstans.Jag menar ingen vill ju vara ensam ingen vill ju vara utstött, därför klistrar man på sig en attityd -och det som hände i media var att folk klistrade på sig våldsam nästan smetade -Nej jag tror inte att det var så …inte så att de hittade på en massa saker för att ha nåt att säga på median för att höja sitt betyg men de sa prescis allt vad det tyckte oberoende av vilken fråga det var eller vad de egentligen tyckte Det handlar alltså om att använda kulturbegreppet dels inåt för att undersöka hur underkastelse och underordning i gruppen fungerar och hur andra strategier används för att kompensera detta ( i identitetsarbetet) samtidigt handlar det om att använda begreppet för att spegla hur de omgivande kunskapsinsitutionerna (ämnen, lärare, organisation, läroplaner) för att skapa och vidmakthålla makten. Kulturen ses som en avspegling av dominansförhållanden (Andreas kultursyn är alltså uttryck för ett dominansförhållande som går tillbaka på hans pappas gamla vänskapsförhållande till bäste vännen som blev författare), Birros kultursyn är alltså dels uttryck för ett dominansförhållande (från Ragnar Strömberg) dels ett sätt att förhålla sig i klassens disksurs. Vad man upptäcker är alltså¨det mångfacetterade förhållningssättet, där det dels handlar om underordning, dels handlar om ett spelsätt, dels ett sökande och en historieskrivning, dels om en identitetsjakt, en könsbestämning, ett sätt att skapa olika centra I detta projekt där vi skulle diskutera ”vad kultur var” uppstod omedelbart en animerad diskussion om olika former av kultur, kulturen blev ett område där man kämpade om herraväldet, där det inte fanns några sanningar, genom detta hamnade vi genast på baksidan av den idylliska skolvardagen med dess portionerade sanningar om vad som var kultur, jag trodde i min enfald att de kulturharmoniserande analyser som romantiserade ett bra slut och en bra början på lektioner, en bra diskussion, utgjorde paradigmat för dessa lektioner, snart blev jag emellertid varse att motsatsen gällde, är var en kamp för livet där man inte drog sig för att slå under bältert, de som slog hårdast var de som hade fatta mest, därigenom ifrågasattes alla de traditionella kulturanalytiska metoderna och deras förhållande som en parallelströmning till populärkulturen, förloppet bröts och kultur blev här och nu, de som slogs ut såg sig själva också som delaktiga i denna kamp, de so Det kan vara som så att seendet och reaktionerna är formaliserat på samma sätt som Stanley Fish beskriver det Formaliserade i olika tolkningsgemenskaper, det innebär att olika åldrar innebör olika tolkningsgemenskaper. Att då som lärare presentera en helt annan ( i synnerhet om en feministisk analys presenteras gentemot olika ”upplevelser” som är intimt förknippade med den framtida rollen som man, upplevs som avvikande, konstigt. Att på detta sätt föras tillbaka till moderskötet efter att med många besvär ha tagit sig därifrån kan inte kännas speciellt lätt. För pojkarna var alla analyser intressanta och särskilt då av en film man sett i så många sammanhang, för flickorna blev hela förloppet: att se en film av det här slaget ( som saknade naturligt liv) en likgiltig upplevelse. Dels upplevdes filmen som falsk, dels var man motståndare till problematiken ( i den mån man upplevde den) dels var man som tjej inte intresserad av denna film för den egna könsrollen. Detta gällde i viss mån Bladerunner (detta visar kanske att läraren som undervisar i populärkultur riskerar att jobba på killarnas villkor när det gäller dessa delar) Själv undervisningssituationen; att se film kan likna lite av de privata nöjen som ungdomar möter när de sitter ensamma framför skärmen och leker med sina dataspel, läraren blev i detta sammanhang bara ytterligare en manick i detta spel. När sedan läraren började föra fram underliga åsikter blev det hela ännu roligare. Att alla dessa ungdomsår och denna reception skulle vara förgäves kunde man bara inte föreställa sig. Att den speciella psykologiska nivåen kunde ligga under det man uppskattat som ”speciellt” var ingen villig att acceptera. De blev också en kille , som var programmerat antifeministisk, med invandrarbakgrund som anförde kritiken mot just denna analys. Det uppstod alltså olika tolkningsgemenskaper runt denna film också: de som upplevde filmen som manlig, som speciell, som likgiltig, som roande osv. För alla dessa grupper kom mitt refererande av forskningen att upplevas som obehagligt ( eftersom det fördjupade filmen som de inte gillade, eftersom det var en feministisk analys, eftersom den inte stämde med vad man uppfattat att vi sagt tidigare om populärkultur. Själv ansåg jag att de tidigare filmanalyserna banat väg för just denna tankegång. Förloppet i arbetet. Min uppdelning såg ut på följande sätt: Inledning: allmän diskussion om populärkultur. Varför ser vi på Dallas ? (Jag tror jag använde Olle Holmbergs beskrivning) Därefter gemensam diskussion om vad vi skulle göra. 1. Presentation och diskussion runt begreppet kultur. Detta tog en stund.2. Begreppet ”folklig” kultur. Hermans avdelning: kostcirkeln3. Vi läste Thompson och jag försökte konkretisera begreppet folklig kultur.4. Birminghamskolan: cultural studies (allmänt intresse) vi går igenom begreppet dramaturgi5. Propp. Ecos artikel om James Bond:6 Vi såg Blade Runner: gjorde en narratologisk analys.Filmteori (mise en scene)b. Bladerunner omkring 20 september -907. Radioprogram och diskussion runt begreppet cyberpunk8. Läsning av Gans : finkultur och populärkultur. Masskulturbegreppet.”Towards a sociology of popular culture”a: Reimer omkring 10 sept 9. Vi läste Reimer: jag förklarade olika begrepp (det mesta gick förbi)(läxförhör: de flesta svaren var ofullständiga) stor irritation över den höga nivåen: begrepp som hegemoni, moralisk panik, cyberpunk, dystopi, kontext, paradigma, cultural studies, reception, ”betydelse”, Adorno,10 De får ett svårt prov ( Reimer/ makten börjar snärja in dem)18.10.9010. Arbetet med receptionsteori, ingarden: elevdikter analyserades : snack om Radway (gick hem) mycket dialogpedagogik11. Diskussioner om feminism och arbetarkultur.Våldsamma disksussioenr i klassen13. Vi ser Magnum Och de får beskriva olika perspektiv ifråga om reception hur åskådarna upplever filmen14 Jag presenterarr moralisk panik: vi läser om detta och diskuterar.15. Vi arbetar en del med serieteckningar: en elev presenterar sitt arbete.16. Vi arbetar med skoltidning. eleverna skriver artiklar som väl motsvarar deras inriktning:17. Jag träffar enskilda elever två år efteråt och vi diskuterar vad vi gjorde på dessa lektionstimmar. Narratologi – Bladerunner BLADERUNNER Inledning/problem. En försökperson i ett sorts frågetext. Han skjuter sin utfrågare.Hjälte får ett uppdrag: Deckard blir tvångslejd av uppdragsgivare. Han skall utrota replikanter.Hjälpmedel:apparaten en sorts lögndetektor läser av om pupiller är äkta.Hjälte träffar kvinna: Deckard möter Rachel i hem utanför jorden.Uppdrag inleds: Deckard hittar fjäll i badkar i replikants våning.Det onda hotar: Replikanter terroriserar ögontillverkare i iskallt alboratorium. De är utpresare vill få tag på Sebastian.Misstag av god/fälla av den onde: Sopgubbe Sebastian hittar replikantkvinna som spelar hemlös människa. De går hem till Sebastian. Här missade jag. Motgång för hjälten: Deckard driver på gatan. Replikant Leon misshandlar honom.Tur för hjälten: Rachel skjuter Leon och räddar Deckards liv. Nu kan Deckard inte längre döda Rachel.Kärlek 
eckard tvingar känslolösa Rachel att kyssa honom.Den onde behöver hjälp: Två sista replianterna Pris och Roy är hemma i Sbastians våning. Sebastian är deras genetiska formgivare. Roy och Pris livstid är snart ute. Ondas hämnd : Roy och Sebastian hemma hos själva hjärnan Tyrell som skapat replikanterna. När Roy får veta att hans död är oundviklig mosar han Tyrells huvud under sina fingrar.Hjälte oskadliggör en ond: Deckard letar efter Pris i Sebastiansvåning. Hon överrumplar honom och lyckas nästan ta kål på honom. Deckard skjuter ihjäl henne. Kärlek:_ Roy kysser döda Pris.Ond jagar hjälte: Roy jagr Deckard genom våning ocyh upp på taket. Roy ej lång tid kvar.men vill hämnas Pris. Hjälten dödsdömd: Deckard hänger på kanten av en skyskrapa. Roy redo för dödsputten.Onde ångrar sig: Roy räddar Deckard och därefter dör han.Uppdraget slut: Uppdragsgivare visar sig. Prins får prinsessa: Deckard och Rachel lever lyckliga. Emmelie Så här ser en narratologisk analys efter ”vad var det han hette potter eller pott eller vad var det …. propp”. I analysen av Bladerunner utgick jag från de frågor Anette Kuhn formulerat på en sommarkonferens med Nordiska sommaruniversitet. Min målsättning var att ungdomarna skulle lära sig läsa den inledande i enlighet med klassisk filmdramaturgi ( från Watching Television). Samtidigt ville jag att de med egna ord skulle formulera sin upplevelse av ”stämningen” ( för att i Vid ”texten” fånga de undflyende begreppen ”reception, skrivande och identitetskonstruktion”. Avsikten var att de själva skulle skapa en slags ”kulturstudietexter” där de med de verktyg vi arbetat fram skulle analysera ”texten”. En längre diskussion utbröt om huruvida kulisserna och staffaget i Bladerunner var tillfälligt hoppsatta eller uttryck för en medveten estetik. De var tveksamma och häpna inför mitt påstående att ingenting var ditsatt av en slump. Den fråga jag ställde i början om frågor som konstruerades i början och besvarades i slutet. Ungdomarna tolkade dessa uppgifter sinsemellan väldigt annorlunda. Vissa gav vad man skulle kalla en konkret tolkning. I besvarandet av dessa frågor går de också in på filmens grundlägande berättarnivåer. : Det övergripande temat – detektivhistorien – frågan om mänsklig/omänsklig identitet. Den skulle därför på ett plan kunna sägas tematisera de tankar de unga har om sin egen utvecklingsprocess. En tanke ( enligt psykoanalytisk teori ) vore att de sålunda skulle lägga in en del av sig själva i förloppet - som könskonstruerare, som kulturrecipienter – då skulle teorin göra sin kulturella ram specifik. Filmens frågor skulle möta deras. Det förefaller emelelrtid som om skolan här skulle utgöra ett filter. Ungdomarna tar till sig kunskaperna eller metoderna ooom man så vill i form av retorik: berättelser. Först fakta, sedan analys, sedan konkretisering. Medlet för att lära och ta till sig denna dekonstruktiva metodik blir en traditionell studiereception.. Utifrån det resonemang som Ziehe och Habermas fört kan ungdomarnas meningsutbyte ses som olika former av ”stil” – där en ålderdomlig nostalgisk romantradition (arbetarklasssen är en realitet) ställdes mot de unga kvinnornas form av rationalsiering. Där det handlade om att uttrycka sig själv genom teorierna. Min ursprungliga motivering var att verken konstruerade betydelser och tittaridentiteter som jag ville undersöka. Min motivering var 1.Populärkultur 2. Kult 3. Filmhistoria 4. OvanligtI min undersökning betraktar jag elevernas skrivna produkter som en slags ungdomliga artefakter som används som ett basmaterial för mitt fortsatta utforskande och som jag kan gå tillbaka till och studera pånytt gång efter annan. I sin genomgång av Becks teorier skriver Ramsay att ”det handlar inte om kulturell friställning utan i kulturproduktionen söker man sig själv, sin identitetet skapar man genom det man ser, det man väljer att se” Mot filmens negativa dystopiska synsätt ställer flickorna sin tilltro till ”vetenskapen”. Hon accepterar filmens möjligheter att presentera omvårdnad – mot filmens dystopi. I den skriftliga redovisningen framträder ett annat mönster än i samtalet: exempelvis svarar de på frågan om anslaget. Man har alltså en känsla för de formella krav genren ställer. Vid förklaringarna tar man ofta till ordet Science fiction: ett ord vars begreppsomfång vi egentligen står ganska okunniga inför. Vad betyder ordet science fiction egentligen för de unga ? Det fungerade som en referensram för en de av tjejerna – ett ord som är så mångtydigt, (men som samtidigt har en så väldigt manlig laddning). ”tydligt science-fiction inspirerad” (filmen ses som föremål för vissa påverkningar). Den är inte science fiction eller någon annan genre men tydligt påverkad av dessa. Ett traditionellt estetiskt synsätt vidröres försiktigt. Överhuvudtaget handlar det om att de ung har svårt at skriva vetenskapligt, skriva om upplevelser, de har helt enkelt inte detta språk. De gör därför ett kort utkast som sedan följer den strikta analysen. Överhuvudtaget var filmens dysterhet ett problem som elevernas kringgick på olika sätt. Dess mörka framtidssyn tolkade man som. De möjligheter till potentialisering av könsroll som genom detta drivits bakåt. tas men döljs bakom den konsumentinriktade diskursen om mänskligt/omänskligt. Boethius menaratt regression och progression samspelar. Orden är ackommodation och assimilation. Flickornas förhållande avspeglar strategin för den kvinnliga identiteten där berättarstrukturen, mansroll och hjälteproduktion används i identitetsbygget för flickorna var allt detta klart medan arbetet för pojkarna stöttes bort med fraser som ”vi lär oss inget” ”En massa teorier” osv. Vad var det för objekt de skulle finna ? Flickornas agerande kan kanske ses i perspektiv av att det andra året i gymnasiet är det år då könsunderordningen slutligen slås fast. Flickorna omvandlar den manliga vetenskapen i sitt identitetsbygge. Pojkarna hamnar mellan kroppen – skräcken – musiken. Pojkarna är mer öppna i sin behov men ha svårare att bearbeta dem. Pojkarnas relation till dessa förhållanden är mer oförmedlad. Dess betydelse är emellertid inte något som skall ifrågasättas. Det är inte föremål för förändring utan en oavvislig bit. Förändring sker i den direkta produktionen (film, serier, poesi). Vad är skillnaden mellan perception och reception. Vem vet, vem behöver veta ? Vad finns kvar två år efteråt. Kunskapssyn och dominerande ideologi. Raymond Williams skriver om dominerande ideologi. Det dominanta paradigmet påverkar kanon, distinktioner, upphöjdhet. Hur detta påverkar cultural studies (citatet från boken)Genom att man forskar och skriver om sitt eget paradigm. Hur Reimers ”forskning” kom att ingå i det dominerande paradigmet, kom att bli ett metaexempel. Hur hel tidne dne dominerande ideologon återkommer – som ett sätt för läraren att strukturera sina upplevelser, skapa distinktioner i klassen och blanda begreppen, skapa, kunskap om elevernas entusiasm inför prov. Deras reaktion denna gång, om varför jag gjorde försöket , kanske för att det skulle utgöra en avslutning på en period i skolan…Hur jag – som intellektuell – försökte föra över en maktstruktur till en annan. Genom att ladda denna ideologiska statsapparat med en annan skulle de bägge upphäva varandra. Hur eleverna reagerade med sura miner. Deras olika former av felsvar och missuppfattningar. Hur det hela blev någon slags prov i call and response. Min roll som aktant – elevernas syn på min relation till Reimer. (att jämföra med relationen i bladerunner mellan Roy och Tyrell) Cultural studies Dessa perspektiv vill jag utveckla som ett sätt att värdera ett pedagogiskt projekt. Jag vill använda dess teori som en komplettering och ett samspel till en slags skolans modernism (jmf Easthope ) Ett slags fält runt förmedling, röst, och möjlighet. Jag vill fråga mig vilka är förutsättningarna för ”förmedling” av ”kunskaper” i skolan i förhållande till andra sammanhang ? (medier, arbetslivet, sociala sammanhang) Vilka är ”ramarna” ? Ger den postmodernistiska diskursen möjlighet att kritiskt dekonstruera frågor runt subjektivitet, språk och distinktioner. Material till undersökningen har jag fått genom samtal och intervjuer. Kulturstudier utgör det teoretiska fältet för att utifrån dessa samtal belysa ”kunskap” i skolan som en form av kulturpolitik. Metoden ger utrymme för en diskurs som behandlar begränsningar ifråga om att ingripa och ge möjlighet. Språket står i centrum när de gäller att skapa betydelser i samband med kunskap/makt förhållandet. Förhållandet dem emellan belyses inte bara utifrån existerande mångtydighet och obestämbarhet utan också genom att den belyser den sociala och historiska konstruktionen av själva kunskapen. I detta sammanhang pekar cultural studies strategi mot en utvärdering av discipliner inom vilka intellektuell kunskap konfigureras. Eftersom denna kunskapsynen är historiskt bestämd ifrågasätter denna metod överhuvudtaget grunderna för dominerande former av kunskap. Försöken att etablera skillnader mellan olika ämnen kan därför betraktas som resultatet av historiska stridigheter (frågan är om lärare är medvetna om detta när de så noga försvarar `sitt´ämne) . Istället för att relatera kunskap till någon slags abstrakt objektiv verklighet ser man kunskap i relation till frågan om makt. Att alltså studera hur ungdomar definierar kunskapsbegreppet i en kurs om populärkultur innebär att definiera de olika disciplinerna lika mycket i fråga om hur vad de utesluter som vad de innefattar och att förkasta skillnaden mellan högkultur och lågkultur. Här handlar det inte bara om estetiska avgöranden utan också om hur utbildare behandlar förhållandet mellan skillnad och demokrati. Det handlar om nya möjligheter för att benämna vilka strider som är värda att behandla (här handlar det om att välja ut vilka diskussioner som är värda att behandla, vilka eleverna upplevde, vilka jag mindes och varför de valde och jag mindes, de som personerna som var inblandade själva valde samt att välja ett yttre utomstående intellekt t ex när det gällde Andreas strategi och varför den inte blev mer lönsam, som en kamp mellan diskurser och vad hände när Johan märkte att detta var något fel och ville gå in i den dominerande diskursen eller när Marie sista månaden gjorde det och fick ett högt betyg medan andra drogs ut ur den, när den dominerande ideologin blev ointressant och Birro valde bort den till förmån för andra ideologier som ett likartat förhållande för de elever som slutar skolan, i vilken mån bohemattityden fungerar affirmativt i förhållande till skolledningen, Det handlar här också om människor som är beredda att exponera sig för dessa diskurser, de andra är som Beata sa ”bufflar” förloppen biter inte på dem.Jag tror det är jättebra för dem som ja för den imagen som de har svarta kjolar och så man känner ju samhörighet och så man kom ju in på fel linje från början för alla är ju …många är ju hur skall man säga..kultursnobbar …det är mycket teater kultur bild sådär…mycket estetiskt…så det är ju bra för de som …det är …bra ?Men sen har vi trenderna då…Jag kände mig ytlig när jag gick där, faktiskt, för jag ju …jag var ju inte sådär… Kafka…Joyce..sket jag fullständigt i…åssså hade man Patrik C i klassen då som höll ett kafkaföredrag då som varade i tre timmar då …aah det är bra..ursäkta mig (ironiskt) får jag läsa veckorevyn för dig..(utbrister) MAN KÄNDE SIG JU SÅHÄR DUUM !!AAAH Kultur är alltså ett område där man kämpar, där man slåss om utrymmet, genom detta tränger man igenom den hinna som romatiserar denna skolvardag, den som talar om en bra lektion, en bra lärare, intressant, vi lärde oss något, genom att i tio års tid ha arbetat med språksvaga elever som befinner sig i marginalen har jag fått ett delvis annorlunda perspektiv på det som sker i klassrummet, genom att låta mina egna elever skriva dagböcker och föra anteckningar har jag fått en annan bild av det som utspelats under timmarna. Det handlar ockå om transformationer i klassrummet och i skolan som ingen kan förutsäga men vars resultat blir föremål för oändliga historieskrivningar av kamraterna, att se hur i detta sammanhang det borträngda i kulturen som dominans här kommer att bli framsläppt, hur detta tematiseras i berättelser om kamrater, om scenen, om poesin, om kritiken, det handlar om var skolans centrum finns, vilka som blir marginaliserade, om kön och klass och nation. Det handlar alltså om att använda kulturbegreppet dels inåt för att undersöka hur underkastelse och underordning i gruppen fungerar och hur andra strategier används för att kompensera detta ( i identitetsarbetet) samtidigt handlar det om att använda begreppet för att spegla hur de omgivande kunskapsinsitutionerna (ämnen, lärare, organisation, läroplaner) för att skapa och vidmakthålla makten. Kulturen ses som en avspegling av dominansförhållanden (Andreas kultursyn är alltså uttryck för ett dominansförhållande som går tillbaka på hans pappas gamla vänskapsförhållande till bäste vännen som blev författare) dels ett sätt att förhålla sig i klassens diskurs. Vad man upptäcker är alltså¨det mångfacetterade förhållningssättet, där det dels handlar om underordning, dels handlar om ett spelsätt, dels ett sökande och en historieskrivning, dels om en identitetsjakt, en könsbestämning, ett sätt att skapa olika centraI detta projekt där vi skulle diskutera ”vad kultur var” uppstod omedelbart en animerad diskussion om olika former av kultur, kulturen blev ett område där man kämpade om herraväldet, där det inte fanns några sanningar, genom detta hamnade vi genast på baksidan av den idylliska skolvardagen med dess portionerade sanningar om vad som var kultur, jag trodde i min enfald att de kulturharmoniserande analyser som romantiserade ett bra slut och en bra början på lektioner, en bra diskussion, utgjorde paradigmat för dessa lektioner, snart blev jag emellertid varse att motsatsen gällde, är var en kamp för livet där man inte drog sig för att slå under bältert, de som slog hårdast var de som hade fatta mest, därigenom ifrågasattes alle de traditionella kulturanalytiska metoderna och deras förhållande som en parallelströmning till populärkulturen, förloppet bröts och kultur blev här och nu, de som slogs ut såg sig själva också som delaktiga i denna kamp.Rum och reception Undersökningar av medelklassungdoms reception och användning av populärkultur är inte så vanliga (Willis, Rudberg-Nielsen) I detta sammanhang har det visat sig att filmkonsumtionen är oerhört hög i villaförorterna söderut (liksom videokonsumtionen) medan det minskar ju närmare centrum man kommer (där en allmän café och musikkultur dominerar i 17-18 årsåldern) I denna klass var förhållandet att hälften bodde i innerstaden medan andra halvan bodde i villaområdet. Detta påverkade i hög grad klassen. Talutrymmet upptogs av centrumungdomarna medan villaungdomarna mer månade om distinktionerna, ämnet och i hemlighet bedrev en förbittrad kritik mot innerstadsungdomarna och deras ”kultur”. Den elev som försåg klassen med filmer bodde i ett villaområde tillhörigt innerstaden. Till sin livsform var han villapojke men till sin åsyftade smak var han innerstad (en – ur vår skolas perspektiv – typisk socialt lyckad aspiration). Han försökte därför i sitt agerande överbrygga och behandla dessa motsättningar och vilket uppskattades i gruppen (särskilt av flickorna) – Hans agerande beskriver just detta förlopp : Bladerunner beskriver fältet – de bägge motsättningarna (kult och skräck). Alien är mer skräck medan Blue Velvet är mer kult. Det intressant är hur jag förhöll mig till detta. Jag valde att inte låta eleverna bearbeta Alien utan gjorde en presentaion och en analys. JAg placerade mig alltså i vd jagg föreställde mig vara filmföreläsarens position. Förortskillen ansåg inte denna passa in i hans synsätt och bildade därför opposition. Min uppfattning är att kritiken handlade om att analysen inte var filmisk. I Bladerunnéranalysen var alla överens om målsättningarna – i Alien hade de glidit isär till förmån för de indivuella diskurserna mot vilka stod paradigmet ”filmanalys”- i Blue Velvet försökte vi (under den dominerande ideologins distinktiva former ) analysera filmen med rigorösa filmvetenskapliga postivistiska metoder ( vilket avspeglade min proppska reträtt till den dominerande ideologin) Genom att dessa alternativa diskurser släpptes fria kom jag att få kritik och kände mig hotad (hela min livssituation – som just då var en smula skör – sattes under luppen) och min strategi blev då att rädda mig in under den dominerande ideologin. Detta förlopp åsåg eleverna med melankoliska (men vana ögon) De hade sett återtåg förut. Receptionsanalysen sysslar med kulturella kontexter. Vad är då kulturella kontexter ? I vilken mån utgör skolans olika världar kulturella kontexter. Denna undersökning kan ses som ett sätt att förhålla sig till mycket av det som dominerat mediaämnet under de senaste tio åren (dvs så länge som det förekommit inom gymnasieskolan). Jag försöker förhålla mig till den bastanta empiriska socialvetenskapliga forskningsmodellen vars kvava strupgrepp snävt in undervisningen av ämnet mediakunskap. Jag vill göra en analys av åskådare/innehåll. Vad innebär då detta. I detta fallet skulle jag vilja ersätta begreppet innehåll med ”förloppet” dvs den följd av utspel och direktiv, praxisformer och presentationsformer som eleverna fick uppleva. Begreppet åskådare skulle jag vilja ersätta med intervjupersoner och de svar dessa intervjupersoner lämnade. Det är också intressant att eleverna i sin beskrivning av förloppet i efterhand inte drar sig för att ge felaktiga eller falska beskrivnignar (om man nu kan använda det begreppet) i själva verket ingår dessa beskrivningar i diskursen runt undervisningen i så hög grad att ingen eftersträvar någon slags objektivitet eller sanning. Detta betraktas som ett fält där man har rätt att uttrycka sina egna tankegångar, konstruera förlopp, urskulda egna svagheter, racka ner på konkurrenter, i själva recensioen betygar man sin könsroll och sin status i förhållande till det kunskapsmässiga centrumet. vanliga synsättet är att eleverna tenderar att ge kursen ett högre mått av erkännande ju bättre de lyckats göra sig själva hörda, fått fram sin egen stämma. (jmf resonemanget om agency, voice osv )Innebörden är att de som dominerade i efterhand tycker att det var en väldigt bra kurs, med en bra metodik. De repeterar sina egna strategier och dessa går i linje med bedömningen. Svaret ligger alltså på samma snivå som den där de själva kom att placeras enligt den hierarkiska/centrum-perifera ordningen. För att bibehålla dennaplats mobiliseras olika identiteter. Vissa elever tyckte att de ord som förekom i Thompsons text var störande: här förekom ord som ”arsle, folkliga motaktionen, oanständiga tillmälen, pöbeln, massan, parodiska, klassrelationerna, ” själva dessa ord var okända i läroböckerna och insatta i detta lösa sammanhang kan de nog ha uppfattats som lösa. Bakgrunden till denna text var också att jag genom den skulle aktualisera begreppet ”rituals of rebellion” och därigenom komma in på Birminghamskolan vilket jag också gjorde. Det hela blev lite magstarkt för eleverna. Genom att skissera en något annorlunda receptionsprocess kanske samspelet medier – reception- åskådare inom skolan. Kirsten Drotner har beskrivit delar av denna process och gett en del utgångspunkter. Genom att förhålla mig till henne och en del andra kanske jag kan säga något nytt om användning och påverkan av mediainnehåll i skolans högre årskurser. Jag vill skapa systematiska men icke formaliseringsbara beskrivningar av hur innehållsstrukturer mediadiskursen har kommit att bära speciella betydelser för mottagare i en särskild social kontext.Inom receptionsanalysen har man gjort försök att kombinera de bägge typerna av teorier. Denna ´teori´, denna erfarenhet bör betraktas som en specifik konceptualisering av masskommunikationsprocesser inom det nexus som utgörs av budskap/åskådare. Tre konstituenter är särskilt viktiga i detta sammanhang.: budskap – mottagare – socialt system text/discourse recipient kontext samhälle – skola – skolklass – grupp – individdiskurs diskurs diskurs diskurs diskurs För att kunna hitta och beskriva detta fält har jag använt en blandning av olika metoder. Min uppläggnng av kursen utgår från ett förhållande till en typ av effektforskning. Eleverna har fått arbeta med hela segment och dess har sedan betraktats i relation till hela kontexten. (obegripligt). Bägge dessa kontexter har emellertid styrts av formaliserade metoder ( ifråga om filmanalysen: Propps kategorier i Ecos tolkning, en blandning mellan fabula och suzjet). Jag försöker arbeta på olika plan : makro – mezzo och mikroplanet. Detta är egentligen inte någon riktig cultural studies undersökning- Varför inte, undrar ni ? Kanske beror det på att min teori runt detta arbete i första hand är skriftlig – inte verbal – även om det hela utgör nen samling utsagor – byggda på utsagor. För mig är inte budskapet det viktiga - de viktiga är publiken, åskådarna, audience, en faktor som egentligen inte borde spela någon roll enligt cultural studies. Egentligen borde inte heller det sociala systemet (hela den värld som ligger bakom skolan) spela någon roll – men det gör det i denna undersökning. I arbete skapas olika former av praxis i klassrummet former som i olika avseenden är kongruenta med skolan. Att beskriva förloppet i det som hände när jag försökte ge dem detta stöd är målsättningen med denna fallbeskrivning från hösten 1990. Som ett sätt att kringgå denna struktur valde en flicka att tiga under kursen men att sedan i samband med att hon studerade engelska på universitetet istället reaktualisera kunskaper och på nytt ta ställning till begreppet cultural studies. Utifrån elevernas beskrivningar försöker jag rekonstruera olika kunskapsprocesser, olika synsätt . Beskrivningarna och samtalen ( om samtalsmetodik se kvale) ger en bild av en helkultur och av olika individers sätt att förhålla sig i form av olika delkulturer.. Förloppet är fokuserat runt tänkta scenarios runt skolans förhållande till medieartefakter och antyder möjligheter och begränsningar runt mediakommunikation. Processens förhållande till och samspel med andra samtidiga kommmunikationsprocesser runt elevgruppen blir belysta. Till inslagen räknar jag spelet runt olika hierakiska formationer( Rasmussen) . Sådana förekommer både som bakgrund och i form av olika övergående figurer. Viktigt är betydelsen av dessa. Spelar de någon roll i kunskapsprocessen ? I vilken mån framträder de som sociala processer och i vilken utsträckning spelar med intressanta men svårtydbara betydelser. Vilken betydelse får dessa i konstruerandet av receptionsbegreppet ? ”du är som du är ” – lärarens roll lärarrollen En avgörande roll i receptionen handlar om förhandlingar.(Drotner)Vilken roll kommer läraren att spela, som deltagande subjekt, som forskningsföremål, som utfrågare, som koordinator, som kanal, som förmedlare. Innebär katedern (läraren som allskunnig) ett avgörande fundament i kommunikationsmodellen och innebär olika processer i det pedagogiska arbetet förhållningssätt till denna. Hur förhåller sig pedagogiska begrepp som stoff , didaktik, tid och motivation till dessa erfarenheter?(Ziehe, pedagogisering) Vilka slutsatser blir relevanta i en kurs om populärkultur: film, texter, skrivande, TV, tidningsartiklar. (om sanningsbegreppet)Bör det finnas någon övergripande syn. Vad innebär det att vara elev och recipient ? Vilka möjligheter ger klassrummet till ett aktivt förhållningssätt. Är praxis begränsad till att skriva, samtala runt artefakterna, se film, förbinda egna erfarenheter med forskningen. Eller är praxis något helt annat. Hur kan samspelet mellan egna erfarenheter och forskning tolkas av eleverna. Vilken roll spelar forskningen här. Till detta kommer frågan om samspelet mellan läraren och eleverna. Vilka nya innebörder försöker läraren skapa. Hur förändrar han sin roll , medialärarens, när ett annorlunda material förs in. Det är viktigt att betona att populärkultur är ett annorlunda ämne i skolan. Det avviker rent historiskt ( det saknar ”historia”, det har aldrig varit undervisningsämne). En specifik utvecklingsväg inom populärkulturen har skett parallellt med de moderna massmedierna under senare delen av århundradet. Populärkulturens framväxt inom samhället har skapat en forskning inriktad på just detta samspel. De moderna analysmetoderna ligger förankrade i efterkrigstidens samhällsvetenskap och förhåller sig därmed analogt till de nya skolämnen (t ex samhällskunskap) som vuxit fram under efterkrigstiden och som beskrivit en väg från universitet till skolorna. Innebär tolkningarna och analysen att det sker en uppdelning inom mottagargruppen och hur förhåller den sig till olika former av distinktioner inom elevgrupper i skolan . Blir den ett slags miniuniversum, eller förhåller den sig analogt till andra tolkningsgrupperingar i klassen. Innebär den annorlunda möjligheter för gruppen ? Skapar tolkningarna olika nivåer i gruppen ? Skapar interpretionsförmpgan ett kulturellt A-lag och ett B-lag analogt med det som Beck beskrivit som distinktivt för det diffusa begreppet ”den nya medelklassen”, innebär de en bättre förmåga att ge just dessa tolkningar. Vilka är ramarna för dessa tolkningar, vilka olika disciplineringsformer bygger de på , hur förhåller de sig till ämnen som litteraturhistoria med dess snäva kanon och tolkningar, vad gör jag i arbetet, jo jag skapar en kanon och väljer ut olika sätt att tolka texter och jag försöker dessutom skapa olika former av disciplinering, hur förhåller sig eleverna till dessa former av disciplinering, i vilken mån återspeglar jag det gamla ämnet utveckling genom att skapa en liten elit av tolkare och hur upplever eleverna framväxten av denna elit och vad säger detta om den historiska framväxten av denna elit enligt helt andra kriterier är de som presenterats mer som Foucault när han beskriver historiska förlopp. Vilka strategier kommer att utvecklas i ungdomsgruppen runt tolkningsföreträde och hur sker utbyte mellan olika tolkningar sker. Hur förhåller sig rekonstruktionen till de olika minnesbilderna av tolkningarna som sker i klassrummet. Vilka förhandlingsstrategier utvecklas mellan en traditionell katederundervisning och alternativa, mer praktiskt inriktade, verksamheter. Vilka förväntningar väcks hos eleverna. Kan läraren använda eleven som ”resurs” ? Kan han ”hämta” något från en elev för sin egen kunskapsprocess. Är eleven till för att styrka lärarens självförståelse. Vad har läraren att ”hämta” från eleven för sin utveckling av receptionsbegreppet. Bör han använda eleverna på detta sätt. Vad händer när eleverna blir medvetna om att de deltar i ett forskningsförlopp. Vad innebär det ? Vilka olika förmedlingsstrategierrunt – olika kunskapsparadigm – aktualiseras för eleverna när medieartefakter förs in i klassrumsdiskursen. Hur utformas de olika samtalen runt receptionen ? Vad innebär kunskaper i detta sammanhang ( Haglund, Deleuze, cultural studies)? Vilka olika rum skapas runt kunskap ? Vilka olika beteenden skapas ? Är det dialogpedagogik att diskutera film ? Vilka delar av läraren är eleven beredd att ta till sig. Vilka delar av sig själv förlägger läraren hos eleven i undervisningen om populärkultur. Är eleven, som det verkar, beredd att ta till sig alla teorier för att de kommer från läraren. Har kunskapen en annan betydelse i skolan än utanför ? Vilken roll spelar dessa punkter som ungdomarna hänger upp sin socialisation på dessa organisationsformer klickar och gäng för socialisationen. Vilka svar ger eleverna utifrån en senare tolkningsnivå och hur fanns den inbyggd i den tidigare. Vad innebär begreppet läraren som intellektuell ? Vilka sammanhang ställer sig läraren utanför och vilken roll spelar kommentarer som är inte detta universitetsnivå, hur blir samspelet mellan universitet och skola ? Vad innebär pedagogisering som myt ? Kan myten om didaktiken placeras i detta samspel. Hur blir samspelet mellan liberalisering inom skolan och den fria tolkningen, vilka olika deler av cultural studies (förmedlad av läraren) tar eleverna till sig, Varför är cultural studies så lätta att ta till sig ? Hur samspelar dess historia med elevernas tolkningshorisont. Hur kan dess historia i skolan verka som en kraft för elevernas arbete, vad innebär dess framväxt parallellt med massmedierna, dess strider och dess organisation i förhållande till skolan som institution. Thomas Ziehe menar att det i det moderna avtraditionaliserade samhället finns ett stort gap mellan ungdomarnas förväntningar och deras reella möjligheter. Genom den kulturella friställningen har världen avmystifierats och ungdomarna kan inte längre falla tillbaka på gamla erfarenheter, traditioner och sedvanor i sitt val. De unga blir ensamt ansvariga för sina val. Därigenom har reflexiviteten ökat. Man ser på sitt eget liv och utvärderar detsamma. Görbarheten upplevs som stor, ja obegränsad. Glappet mellan förväntningar och reella möjligheter blir stort eftersom regler och lagar styr möjligheterna. Glappet mellan dessa två skapar frustration och ångest hos ungdomarna. De enskilda individer får därigenom ökad betydelse för dem. Genom medierna ges ungdomarna, menar Ziehe, färdiga verklighetstolkningar, sekundära upplevelser som bidrar till deras individuation. Den stora konsumtionen ger de unga en verkligt stor teoretisk referensram om medierna.Vad sker nu när denna referensram möter ”vetenskapen” dvs de traditoner som växt fram inom den akademiska världen och skapats av vuxna, människor med ena benet i de ungas avtraditionaliserade tid och det andra i den akademiska institutionens system av traditioner ? Genom de ungas stora teoretiska kompetens ges en känsla av att man inom mediaämnet förmår att uppfylla dessa krav på ett helt annat sätt än inom de vanliga ämnet. Härigenom uppstår diskrepans mellan förväntningar och verklighet som ofta inträder något som många väljer att ställa sig oförstående inför.. Genom att medierna erbjudit en ”fri” verklighetsbild kommer elevernas väldiga kompetens i att skaffa filmer, köra videoapparaten, ha sett de senaste filmerna och det som sker i ett vanligt klassrum (relationer till den vanlige läraren som utgör en relation av underordning, frustration och bristande kompetenser och latenta misslyckanden att spelas ut mot medialäraren. Har man ett frirum att spela i och medialäraren kan bli behållaren för hela denna fond av kunskaper och erfarenheter kan eleverna ta över spelplanen och se sin egen praxis som ett sätt att vis duktighetern visavis ämnet utan att notera eller vilja inse att läraren har andra bevekelsegrunden . Mellan eleverna kan därigenom olika spel komma att utspelas – å ena sidan vissa elever (anhängare av traditionaliseringen beroende på att de befinner i sig en känslig situation av ståndscirkulation) betonar en traditionaliseraede sida av undervisning – media är ett ämne som alla andra, läraren som kan mest (”för att du är lärare”) Uppgift är att förmedla kunskaper och styra arbetet. ”Vi skall lära oss något”) Å andra sidan de elever som anser den egna praktiken ( filmintresserade, arbetar i en videobutik, har varit i USA som utbytesstudent och läst kommunikation, sysslat med marknadsföring, sett hundra skräckfilmer, pappan är journalist etc) som ofta betraktar sig som bärare av denna särskilda kompetens (i förmedlad form) och därför bör belönas (betygen) även om de inte följer den sedvanliga fåran av provstationer, redovisningar, frågor svar och allmän närvaro i klassen. Iställer manifesterar de sin förmåga genom att kasta sig in i olika sammanhang och kommentera utifrån sina direkta erfarenheter (erfarenheter som den andra gruppen de som är ifärd med social mobilitet uppåt ofta möter med ironi och hån) Efersom traditionen för den sistnämnda gruppen fungerar som en krycka, blir kampen om undervisningsformer hård och finner med osviklig säkerhet alltid ett nedslag varje undervisningstillfälle på två sammanhängande lektionstimmar följden blir annorlunda stämning. Denna förhandlingdeal kan handla om innehållet i en film, tolkningar överhuvudtaget, förhållande ttill läraren och undervisningsmetoderna, temat, uppgifter. E uttalad kritik av olika lärare i just detta ämne och denna bygger just på att den och den läraren inte förmådde ta tillvara just deras möjligheter, dvs de fick inte syssla med det de ville, när de säger, att de lärde sig ingenting, kan detta innebära att de lärde sig ingenting som utifrån föreställnignarna om den väldig kompetens kunde bekräfta just denna. Det är ointressant om samtliga medialärare lär ut en identisk kurs under samma veckor – någre elever upplever ändå att de inte lär sig något för att slutligen inse att vad de lärt sig är just att deras illusioner och drömmar var för stora. Lärarens arbete blir därigenom delvis att bromsa och få ner flygplanet utan att skada alltför många passagerare (eller kapa alltför mycket av nospartiet) och i praktiken uppvisar ett nytt förhållningssästt i förjhållande till avtraditionalsieringen nämligen det fortgående experimentet. Uppgiften är i princip olösbar (beroende på bristen på tradition) och ger därför utrymme för en hel sekvens av terminsplaneringar under en tioårsperiod, planeringar vars effekt mäts i antalet elever som väljer konst och musikhistoria /ett ämne utan betydelse men med tangerande innehåll med närmare anknytning till traditionalismen och därigenom större frihet) För de elever som emellertid stannar kvar gäller delvis utgångspunkten att man väljer en form av avantgardism som bygger på att läraren förmått bevara framtidsjoppet. Emellertid tycks i den mån avantgardismen, i form av en återvunnet realiserande av de tidigare erfarenheterna av medierna, blivit kraftigt accentuerad en större beredskap att i det fortsatta livet gå in i marknaden äga rum. Här sker ett samspel mellan familj och individ, kulturellt kapital och andra faktorer, samt läraren där ett tillvaratagannde av medialiseringen äger rum i form av karriär, utbildning etc. Ofta upplevs i detta skede undervisningen ( om ofta äger ru m, på instituiioner där man arbetar hela dagarna ) som betydligt mer handfast. I gymnasiet handlar det tilll stor del om ett möte och en förhandling runt den egna insatsen – n förhandling som i högsta grad (liksom all skolundervisning) i hög grad gör läraren delaktig och ansvarig. medialäraren möter ofta den paradoxala situationen att lärare i andra ämnen (oftast svenska ) lägger vikt vid att påpeka hur svag eleven är i hennes ämne och hur underligt det därför är att han eller hon är så intresserad i media. Att sedan detta intresse ofta leder över till ett större intresse för svenskämnet (vilket jag tror beror på en kombination av faktorer som är inlagda i mediapedagogikens grunden) tillmäts ingen kutlurell betydelse. Jag har betonat samspel, möte och förhandling liksom den speciella rolll läraren får som fömedlare i detta spektrum inom medieämnet. Låt oss nu se på ett konkret exempel. Vårterminen 1989 undervisade jag en gruppp åp 16 elver från årskurs tre på samhällsvetenskaplig och humanisitisk linje andra året i medaikunskap och valde då att ägna halva terminen åt populärkultur och populärkulturforskning. Under ett antal åt hade jag själv varit intreserad av ämnet och gått en forskarkurs ett par år tidigare. Samtidigt ville jag på ett konkret material undersöka hur ämnets målsättning att lära eleverna tolka och se fungerade inom dennaram och genom denna process bidra itll själv ämnets utveckling.Beata: Man måste tolka, om man inte tolkar då är man ingen alls. Tolkar gör vi ju hela tiden.Jag tror att killarna efterlyser ett mer övergripande mönster. Om de har det väljer de att följa med. Vi tjejer kan ta och verka i den situation som vi befinner oss i . Jag tror inte att man försöker ställa sig in hos läraren. Det handlar om att förhålla sig till en situation som man befinner sig i, man försöker anpassa sig så snabbt som möjligt. Jag tror att alltng handlar om samtalet. Det stämmer inte alls att det var flummigt, det är killarnas behov av ett övergripande mönster som gör att man kallar det flummigt, när man inte kan ryckas med. Det var inget stök i klassen när du presenterade analysen av slutscenen i Alien. De säger så för att de har svårt att greppa. Mot denna kurs i populärkultur ställdes arbetet med tidningarna. Här upplevde en del elever att de såg ”resultat” (man kan säga att maktdiskursen smög sig in i arbetet i klassen, kunskaper skulle mätas, man skulle känna att man lärde sig något: att denna kunskap inte var mindre relaterad ttill det omgivande samhällslivet än de andra ämnena bortsåg man helt ifrån) (Ironiskt nog slutar tredje delen med en förlossning) Detta yttrande: att slutscenen var som en enda lång förlossning – har stannat kvar och bliviit en slags märke för kursen, för det som de nte kunde förstå, inte kunde ta till sig. Därför talade man om didaktik( jmf vad Curti skriver om motstånd mot populärkultur)
Filed under: Biografin | Leave a Comment
Sök
-
Blogroll
Nya inlägg:
Kategorier
- Biografin (5)
- Exwifes (2)
- meducato (3)
- Resor (3)
- Siege (2)
- Stad (1)
- Uncategorized (5)
- uneducating (1)
