Cypern

08Dec07

      Måndag. I sängen. Klockan är snart 11. Somnade med Katharina i sängen. Känner mig svag efter att ha varit på resande fot sedan klockan 430 på morgonen. Allt gick bra. Nu har vi hyrt en bil som står utanför . Underligt att köra på vänster sida i en högerstyrd bil.. Bitvis livsfarlig traifk. Precis som turistbroschyren utlovat.   Parkerade på Landvetters långparkering och fick marginal till avresan. Göteborg var blöt och grå. Skakig flygning till Stockholm med plan som skakade i luftströmmarna. GP och DI genomsöktes. Finskt och rörigt i Stockholm. Bort nu från TV-rutan.  Här i lägenheten finns inget annat att göra än att skriva och läsa. Gledhill fick stanna hemma. Man skulle ju ha semester. Okej, vi har semester.   Utanför ligger den blå swimmingpoolen, hundrameter bort piren och fiskehamnen, sedan havet. Andra par som gripits av samma idé, som går samma router, ser likadana ut och genomgår samma stadier. Vi åt ute ikväll. Moussaka med torrt vitt vin och kaffe med konjak. Notan på 140 kronorl Skapligt billigt.   Jag undrar vart min ambition tagit vägen – perspektiv på saker och ting. Glider runt på skolan som en skugga och vad blir uträttat. Pablos journal, Fulwiler opublicerad osv. Nu skall jag jobba på melodramaboken. Härlig promenad i kvällsluften. Katharina vill sova (som vanligt). Nu är vi fria och självständiga (tycker vi).  På planet talade vi med Artur en 23-årig armenier från Teheran, trevlig och artig. Styr och regler teknik, arbete och föräldrar i Västerås, älskar Sverige, systern handikappad. skall träffa jämnåriga armenier i Nicosia (det är min stad) Det är svårt attt se att Artur inte är Iranier. Vi har större näsa, säger han skämtsamt. Han visar den armeniska skriften och blir plötsligt inåtvänd och allvarlig. Armenierna i USA är egoistiska. Jag visste sedan tidigar att det alltid funnits armenier på Cypern. När familjen flydde från Iran bodde man två år på Cypern innan man kom till Sverige. Fadern arbetar som vaktmästare, modern städar. Artur blir en introduktör alltid uppmärksamt lyssnande, lyhört vaken. Hans svenska är utmärkt. På hemresan frågar han om vi hört bil och vi svarar att ja det gjorde vi. Nu allt bra frånsett sömnsvårigheter. Tisdag  Sitter på vår balkong på övervåningen; den lilla fiskehamnen smekt av varma vindar och morgonsol. Katarina slumrar ännu; tänker på allt jag skulle tagit med. Kanske (egentligen) var bra att lämna kaffe, freestyle, CD, böcker hemma, man måste lite komma ner – från ytan. Stora tankar och drömmar föds ur själv frånvaron. Havet sveper inte fram. Det vandrar mot urgamla klippor i diset. Bergen söker sig neråt havet. Fåglar – ljudförnimmelser. Den inbitne solvargen slukar strimmorna (endast några böcker – för få alldeles för få ).Från min balkong ser jag klippornas spetsiga utposter.  Just här på denna plats. Ett barn går runt poolen. Någon städar i ett manus. En penna fyller sidor. I Kallifatides bok om Cypern är Tikkanen det man minns bäst. Men också det lilla formatet. De ensamma utflykterna. Den flyktiga kontaket trots språket med lokalbefolkningen. Det skira lätta. Cyprioterna beskrivs som lättstyrda förstående, egensinniga. Man dras lätt med i deras relativa syn på liv och död. Ett ställe att dö på. En runsten i flyghallen. Märkligt men vackert. En ny amerikanare mitttemot. Två former avv arbete. Av kraft. Frukost i bergen i dag – en inte omöjlig möjlighet.  Vinden ger rörelsen. Handfaten samlar vattnet som sedan försvinner. Jag vet inte vad jag engentligen kan veta eller nånsin lära av denna ö. Historien, människorna, kultuer som möts. Ansikten i de mötande bilarna talar ett helt eget språk. De är förunderligt hård a och stirrar rakt fram. I trafiken skall inte de andra existera. Sådan är lagen här. Alltså sker många olyckor och som en mackföreståndare sa ”Alla råkar ut för olyckor. Om man har tur är det bra” Fyra dör om dagen i bilolyckor. Döden är nära. Livet får en annan smak och en annan rytm genom detta.  Dessa morgnar är ljuvliga. Skiftningar i solen – skiftningar i mitt inre. Skuggor och övergångar- Vinden vill att ajg inte skall gå framåt. Onsdag 22.12.  Mår bra med lite blandade känslor. Drack en del vin igår på en liten restaurant som ligger vid havet. Åt stifada, mycket välkokt kött på en restaurant. Inga gäster syntes på den vintertomma matsalen, julbelysning gjorde kontrasten ännu starkare och man kom att tänkapå filmer av Teo Angelopoulos om ödsliga offtnliga rum. Det är nog en sådan restaurant som greker besökar sa min fru. Bakom oss satt tre män och pratade intensivt. Jag kan inte glömma grekiska mäns sätt att lyssna till varandra och låta den andre tala ut. Hon hade rätt senare under veckorna kom familjerna till just denna restaurant. Men det visade sig snart att maten var utmärkt liksom serveringen utförd av en liten satt man som talade en slags bruten engelsaka. Degrekiska männe satt fina i kanten och lyssnade allvarligt till varandra. Det var omöjligt att förstå deras relationer till varandra. Hade de känt varandra länge eller kanske varit vänner hela livet.   Vi satt naturlugtvis för länge och stod sedan vid båtarna i hamnen, det blåste föga, luften var varm, båtarna låg stilla, kräftans stjärnbild var knappt synlig. En helt okänd karta bredde ut sig på himlen, stenarna, den varma brisen från havet, tystnaden. Långsam promenad mot lägenheten ; your card is not correct sir, ok you call back, eftermiddagssolen bröts i horisonten. Karabuda beskriver ett Cypern som mycket liknar dagens Jugoslavien, samma våld, terror och skräck. Är det på detta sätt det kommer att se ut efter alla krigen i Jugoslavien. Solen på eftermiddagenm, husets baksida, byggnadsjobbarna. Små cypriotiska fikon, salta små oliver, bröd annorlunda än det hårda cafébrödet, samtal, tankar förbipasserande kedjerökande engelska par med svarta benkläder som just den dagen dyker upp överallt. Husen på kvällarna på nerbrända tomter. Biter mig i underläppen.   Går längs Barnabas hav, tistlar, kaktusar, gul sten svart lava. Havet som leter sig in, små pölar, svart lava, klippor med grottor, stenar som frasar ner mot havet, stranden som bryts av klipporna, utsikten som skyddas av klipporna i ryggen men lämnar hela havet öppet framåt. Vindhjulet som pressar vatten ur jordens innandöme. Salladen, jordgubbsodlingarna på sluttningarna, det fladdrande skyddet. Cykelbanana mellan bergen och kusten Här går vi länge, Stojar och skrattar; vind och sol i öst och väst. Rummets vita väggar, torrhet, iskall dykning (klarar jag det ?)  i poolen. Lugn vila i motgonsolen, stöjande i staden, alltså en av dessa 26 icke soldagar, ett tungt grått dis bryts i solstjärnor. Gula limoner på träden. Apelsinerna som låg nedanför trädet söndertrampade. Det stora klippan i slutet cape grekko, gråa blå ränder faller men planar ut mot havets horisont. Glada anrop från båtarna, palmer i sensommarkyla, vajar. Fåglarna på träbalustraden, en liten på varje väntande, kalla stolar på cafeet idag ännu en av de icke soliga dagarna sir your credit vard not valid Engelska fanan vajar vinden ligger inåt land, ingen vän ingen fiende. De andra. Familjebilder i Larnaca. En kväll strax före jul. Tre skinnaffärer alldeles för lika. Jag är snål idag. Vill jag ha en skinnjacka nej. Ingen protesterar man rör inte en min. Uthärdar väntan på hårklippning. I will give you very good prize. Tumlar ut och in på frisörsalongen. 5 minuter sen hissas flaggan på glasbåten ( som inte är någon glasbåt)   Ödsligt, nån går frusen Vad händer ? Reser till Kolossi kanske. Vi talar med varndra, njuter varandras kroppar. K. är vacker i speglarna, munnen rör sig i underliga mönster, nätt och fin, är en skönhet, talr om anden anden och vem sa vad, drack lite häfigt Afrodite men halvtorrt, lite tysk men hittills bäst den vita White Lady, havet jagar inåt bortåt i tysta rader, intensivt genomträngande grå som bryter i vita rökkaskader vid klipporna och de olika vita gröna röda lanternorna ljusröda hustak som bryter in som sagt en av de solfria dagarna. Fåglarna är små, mössen osynliga och hundarna frånvarande, tystnaden far över husen vid havet aldrig mer än två våningar another cup of coffee dear, markus was another hard and selfish ruler. Vi sitter infrusna var och en i sin egen lillavärld, bättre borta än hemma, vinden som är oberäknelig,solfångarna Limanaki en fiskehamn på den sydöstra kusten. Onsdag kväll: tog en promenad i Agia Napa – här finns allt. Ljusen lyser,reststauranterna är öppna men nästan tomma. Två eller tre personer överallt. Musik och dans, vissa hotell är fulla med folk. Engelsmännen här kommer över jul och nyår. Alla nöjda, pubar som ör öppna. Klimaten superbt. Körde till Limassol. Stannade iLefkara, köpte duk gick på kullriga gator besökte klostret, svårt att talaa, svårt att ta hänsyn.Körde bättre, svårt att lyssna, respektera. Åt Kalamares i solen i Limassol. Gråa kala berg i gråa regniga skyar sa att detta var verkligen bergen. Värmen och  kylan i handen, stenen som omsluter handen, mjukheten, kloster i natten, belysningen  vi smyger omkring och ser väggarna som vore det En Av Jesu Sista kvällar. Var skal vi göra av avfallet. Det finns faktiskt arbete att göra. En artikel skall översättas, måste läsa Radway. Äter melon, ute på balkongen stenen fyrkanten ljuset himlen den annalkande aftonenens tystnad tilltron till sig själv, pomenad i mörkret i natten, ljusen som blinkar som en lång rad, några är fulla och lyckliga, dettq är vår ö. Vad gör reseärerna om dagarna. Vilka utflykter finns. Promenaderna i morgon en lång promenad i Limassol, de smala gatorna i övre Lefkara, köper en spets, samtal  om morgonen, your visa card is not okey, käkar i klostret, vattnets doft, den gula stenen, försäljaren vid vägkanten, poliserna, mandariner i en stor platspåse, ett pund, I lived in London all my life, can´t go to football here you know, its all about politics, goes through the families you know,   Många har återvänt från England, byggt hus, kvinnorna i byn, inga sura miner när vi inte vill handla,s tarka, deras ansiken, detta är dagen för julafton, vi stiger över de låga trösklarna, rummen fulla av broderier, fukten över dörrkarmarna, halvdunkel i de väldiga rummen, gårdarna, trapporna, de inre trädgårdarna, bergsfolk, att växa upp här, oerhörd social kontroll, den unge killen som läser media i Coventry, fancy you knew that, allt här handlar om politik , Ganska överkomligt ungefär 300.00 för en trerumslägenhet, enormt sommarhålligång, turisterna borta nu 30 procents minskning förra sommaren. särskilt engelsmännen drar sig., att tillbringa jullovet i en liten by som denna. Det lilla barnet visslar hela kvällen, billiga barer, ingenstans finns fetaost, kvinnorna kör som galningar, de säljer lotter till julen, röda hyrbilar far fram med döden bakom hörnet, jag kör över på höger sida två gånger, stannar vid akvedukten, vart tog kameran vägen, utmärkt motiv, Katharina ser nöjd ut, vi tror att den är från romartiden,   Kommer till ett nunnekloster, köper honung, en stor öppen gård med bild av Makarios, en munk bjuder in mig hans säng luktar trevligt, han vill sälja ikoner men jag tänker på Gunvor som dog och avstår, här finns bara en säng och målarkapsalar, väggarna är fylld av halvtorkade ikoner, ett rum på utsidan av klostret, svarta kloka ögon, I had to escape from the turks, han visar bilder från tidningar, massmöten,vi söker våra försvunna anförvanter, ingen vet hur många som mördades men en siffra handlar om 10.000, nunnornas celler är små, endast en säng, hur känns det att vakna här, oändlig trygghet, arbete gemenskap, ett större sammanhang, högre än alla andra sammanhang, en existens  för mig obegriplig. Jag kör, du ser ut över landskapet, ibland ser du framåt, jag studerar din profil, du läser, vi pratar, (kommer vi någonsin att nå fram till mansklostret högst uppe på berget, kullarna förbi oss, hotfulla vita, långt borta de höga topparna, ett landskap som etsas in på näthinan, så ser det ut i hela denna del av världen, så hotande,kvällarna, inga bilder, inget brus, stjärnor, natt, en dag som man inte köpte något,     Körde kustvägen, kyrkorna, dricker kaffe, upplever trivsel med läget, läser Radway , fler böcker. Böckerna får en så särskild betydelse när de ligger i turistrummet, på den blanka bruna bordsskivan med sand på golvet, de flyttas mellan skrivbordet och byrån. Här finns arbete att göra, läsningar – du blir glad när vi går ut, nöjd, vi tittar, läser artikel, jag kommenterar ditt ansikte, Du talar om jobbet, mina tankar fladdrar, jag tittar bort, tänker lite på pengarna, än sen ? Senare, jag blir hungrig, okej, sov utan mat – okej. Radion – musik, nyheter, väder -Received pronunciation, Inga drinkar idag, olika engelsk dialekter i natten, männen går parvis före kvinnorna ( de oftast ynge ut ) Plötsligt sömnig,  Mallorca, sa du, är det såhär (intresserad). Du ororar dig för vikten – i morgon promenerar vi, jag är nyklippt  och har fått färg – bra. Varför byggs rummen i flera våningar, perfekt känsla, radhus ändå borta någonstans.      Torsdag: Julafton Vaknade trots allt. Fast ändå. När man tänker efter. Roar mig med ordlekar. Vad kunde hänt. Just den dagen.  Kommer till en punkt där skrivandet går över i sina egna tankar och lämnar det faktiska för det fiktiva.  I´d done it anyway.  Just den dagen hade vi kört fel som vanligt och trodde aldrig på någon hemkomst eller alls nåt kvällsthe så när solen gick ner fanns bara osynliga vägskyltar och omöjliga avfarter kvar men eftersom de dök upp med dålig regelbundenhet fansn ingen chans att hitta dem elle den rätta vägen. Alltså fick vi leta oss fram bäst vi kunde. Kunskaper i tankarna var inte att tänka på – i alla händelser inte här – vi befann oss ännu i utanverken utanför staden – körde i cirklar, trodde vi och kanske aldrig ens i närheten av en vettig väg. Sålunda kom vi att inse bilens fördelar. Men det hände just den dagen.   Föregående dag hade vi shoppat och varit ganska nöjda med varandra, sett varandras nackar och gett små uppskattande kommentarer. Bilen som de båda älskande hade gått som smort (kanske man kan säga, de kom till en stad där alla gator gick i en ring ändå stannade de slutligenoch började gå. Till slut såg de ett café med bara män, nej förresten det var två caféer. Vita golv. Alla männen hade vita skägg. Alla log och ville sälja godsaker, De såg ovanligt kraftfulla ut. En hel låda var full av oliver. Utanför kyrkan försökte de gamla männen hjälpa varndra, de var en gaska solig eftermddag på julafton som inte firades idetta landet och solen skulle gå ner om två timmar och alla gator gick i en cirkel men utanför kyrkan fanns ett brett bannd av bänkar där kvinnorna satt på denna och männen på den andra och snart kom hundern som talade ett alldeles eget språk och de åt en alldeles osedvanlig god och billig kotlett som säkert inte var gjord på får.    De dolde ansikten i ansikten. Han föll just när han skulle sätta sig men då fick han hjälp av de andra och de hade svarta kläder. Trolige vr det i planet det hände men nu var det i alla händelser försent.. Det spelade ingen roll. De jagade honom, såpass visste han men just denna dag skulle han nog klara sig. Gatorna och just det faktum att stenarna var lagda i såpass oregelbundna mönster i ofta förvånande lutning gjorde jakten svårare för dem och honom. Ändå trodde han sig se dem några gånger men det kunde varit inbillning. Eftersom han ofta återvände blev utsikten omöjlig att stå ut med, de väntande mopederna, busskurerna, många som saknades men han visste att det inte skulle bli som han trott. Ingen skulle längre tro på hans ursprungliga historier möjligen fanns ett samband mellan den snubblande pojken och angriparna. Liksom de hade han gråa kläder. Ändå fanns mycket han ville ha läst. Ofta berodde det på att skrivstilen var så suddig, så diffus. Dofterna och smogen, röken driver in, skorstenarna.   I lugnet kommer plötsligt en lastbil farande, kanske styrs den av samma arbetsmoral som de hade använt på sin tid men utan att deras liv skulle bli kartlagt så. På ön kan ingenting spränga idyllen utom möjligtvis vädret. Mer som en film av Jacques Tati. Men idyllen spricker. Han senaste film borde handlat om miljövård men nu gällde det att komma undan angriparna. De hade redan uppfört befästningar på den högra sidna av murenoch planerna gick antagligen ut på att samtidigt från alla håll falla in i själva staden genom att fälla ner alla fyra portarna och därigenom öppna vallarna som en kakburk ungefär varigenom fler släta ytor samtidigt skulle frigöras.   I boken finns – vilket beklagansvärt – gansk få illustrationer insprängda. Men om jag utgår från två sorters skrivande och antar att själva bandet mellan dem innebär en möjlighet till hänvändelse kanske det i sin tur innebär en möjlighet men föga hade han vetat om drifterna, han var inte hemma men han tänkte att det nog skulle gå att vänta ut henne. Men först måste han få veta om han var ensam Det fanns små möjligheter att hon rest hela denna väg utan sällskap även om det inte syntes till kanske skulle hon anlända med kryssningsbåten men det berodde i sin tur på på huruvida den skulle anlända i tid. Alla fanorna var uppe men den såg ganska ödsligt ut.     Kanske befann hon sig på övervåningen kanske hon sov eller läste en bok i alla händeler städade hon inte eftersom det var gjort. Hon kanske gick av och an i sitt rum  förtvivlad över hans frånvaro. Loket hördes i fjärran. Ingen brydde sig om att stänga motorn.  Allt kanske återgick till det vanliga de gamla var gamla ånyo, ansiktena kom att suddas ut. Han mindes fortfarande hennes röst hur den försvann i en stormvind av partiklar medan världen löstes upp. i här, var då och sedan, en meter gripbart avstånd, armarna liksom fäktande i luften. Han undrade om han fortfarande höll på att klä av sig ooch på sig i samma tempo. Han skymtade tre okända människor i en bil men hann inte identifiera dem.    Det var ganska viktigt att matställena låg långt bort. Från avgaserna vill säga. Han funderade på att ta en sväng upp mot kyrkan. Om en stund skulle gudstjänsten börja. Egentligen fanns inget som gick upp mot ett lugnt ställe på landet. Plötsligt blev honom all denna idiotiska jakt,staden, kulvertarna, allt, allt allt blev meningslöst och bara någon haft vett att stänga av radion, allt befinner sig långt uppe bland bergen, långt borta från allt, slippa ljuden, han funderade över möjligheten att ta sig ut ur staden. Några segelbåtar syntes inte heller till. Dessa förbannande jeepar, längst bort ville han komma, asfaltvägen syntes inte till längre.  Om det nu till äventyrs skulle komma en sådan. Då skulle han säkert missa den. Bölandet från truckarna fortsatte. Om han istället kommit  ut på balkongen. Då skulle hans ett henne. Men tystnad var en förutsättning.   På kvällen försökte man stoppa honom  men vinglasen blev fler och fler och han fortsatte äta långt efter att de andra slutat. Han var faktiskt tvungen att komma bort. Han av alla som kom en tanke eller två men förmådde inte avsluta tankegången. Vietnam, ålderdom, ungdom, skönhet – allt försvann. Tydligen måste man upp i bergen där inga bilar finns . Vit eller svart dam spelade ingen roll. Saddam Hussein. De verkliga skämtarna var inte de som försökt vara vänliga, över en kopp kaffe snackade man politik. Ögonen och munnen kanske var grekiska med lite fantasi tänkte han. Undrar vad Gunnar tyckte. Han hade inte förstått den verkliga betydelsen av samtalet men trevligt var det att lyssna på Aja Saionma men plötsligt tröttnade bägge och de gick ut. Julafton var en ovanligt solig dag. På stranden hann åtminstone inte bilarna köra.  Nu låg avgaserna över balkongerna, sommaren måste vara avskyvärd. De grekiska familjerna i supermarket. Stämningen, värmen runt diskarna, närheten, en slags autenticitet, kanske skulle man lätt få grekiska vänner om man bodde här men vad skulle man leva av ?      Julafton var den varmaste julafton på länge. Prästen och församlingspersonalen ilade fram och åter mellan de olika förrättningarna. Sladden till orgeln kom bort. Fel ackord men sången steg ljuvt mot himlen och efteråt kände de sig lyckliga. Han kände sig till en början som en avsutten major i sin grå kostym.  I kyrkan måste det vara svalt, tänkte han . Just den dagen gick de på klipporna vid den grekiska udden. De gick långt. Kände på den torra marken, såg odlingarna, hörde havet. gick ner på de små stigarna förbi grottorna medan solen höll på att sjunka allt kändes väldigt lätt och de mådde helt enkelt ganska bra.  Fredag: Farorna fanns inte men risken existerade i högsta grad. Det gällde att tänka icketankar. Bekymmer – smolk i ögat.  Måndag: Han började ånyo skriva utan att verkligen veta om det var presidenten som styrde eller om andra faktorer var inblandade. I det ögonblicket när de besteg höjden kom hon att få första gången verkligen inse. Då steg de fram ruiner och kolonner som besågs i ett fruktansvärt tempo. Tidigare hade ljuden inte berört honom men nu hörde han bilar , bussar, mopeder, båtar, röster, några städare,surret av lyftkranarna pågick hela dagen, de gula fasaderna reflekterade solen. Han var van nu .   Kanske det hela tiden varit på det sättet, minnen från en hemkomst en föraning om gemenskap, ett språk, handlingar, initiativ kantrade över i något annat något svårgripbart som han bara måste följa med och endast efterhand kunde konstruera, han ville bara nu söka svaret eller ge en bild av skuggan, finna en väg ut eller ett förhållningssätt endast händelerna egen rytm intresserade honom och den kunde han bara uppleva inte beskriva, nu kom år av sjukdom, trötthet ensamhet år då hans uppfinningsförmåga sattes på de svåraste prov och då han infrusna ansikte plötsligt blommade som en äng vad han hatat detta fåraktiga släta ansikte med dess tomma ögon som en mops och dessa …vars utveckling berott på mycken onödigt tröttsamt arbete. Han skrev och tystnaden omslöt honom .    Kanske det fanns en lösning, en möjlighet på andra sidan havet, redan dit var det i alla händelser inte långt han hade för första gången gått i en apelsinlund sett citroner på träden, mött landskapets vita klippor vikar och stenar skräpande stenar från ruinerna på lördan, det som en gång varit en väldig basilika, kyrka och bredvid de olika palatsen, ordet palestra han var verkligen trött i ryggen utan att veta varför stolarna var plastiga och svåra  att sitta på . Tusentals vansinniga ideer flög fram. Paret på kvällen med sirliga rörelser som svångde cigaretterna, ansiktet, framgången, ögonen, dofter från bilderna, avgaserna, kanske var detta en en klippdag, en dag att lämna allt var slingra  in i solen, att spela och förlora, men det gick inte att minnas, se tillbaka komma ihåg, flickans ansikte när han ändrade vinbeställlningen, arbete i baren, familjebusiness, de vackra medelålders människorna, modern, de trevliga familjerna, kultur nöjda miner, den goda modern som alla älskade mevdvetenhet om klassresan, från grillen, mängder med pommes frites, bullret av bilradion, det rullande knastret av bildäck på grus, bildörrar som slår igen, avfärd. flaggan som vajar, havet som  solbelyst vältrar sig , vinden och de fortsatte att segla, barnen som leker älskade och omhuldade med svarta vackra ögon och små grupper med ljusa röster, klagade på madrassen, har verkligen ont i ryggen, kan vara psykosomatiskt, bilstolarna är ganska okej, som sagt vi åt  en god middag nedanför helgedomen, sedan gick vi upp, det var strax efter jul tror jag ett tyskt par som pratade med en kypare en holländsk familj,cyprioter som firade julen i bakgrunden,     Lyfte just madrassen. kändes bra att bära den uppför trappan, kanske man kunde skaffa nåt hantverksjobb här i närheten, Kolossen från medeltiden (funderar alltid på hur riddarena kunde känt sig när de bänkade sig i den stora salen, bänkade under de höga valvbågarna), sitter alltså på balkongen och skriver, allt är perfekt, världen kommer smygande på excellent humör, just denna lätthet, behaget i långa morgnar att vila ut och få skönheten, innan man pånytt går in i grottan med dess hålögdheter, jobba lite, lyfta lite, kan man skulle omskola sig till ingenting, resa och se världen, följa med fiskebåtarna ut, plötsligt tystnar allt och man anar cikadornas brus, ett vitt ljus faller överallt och det antyds att en mycket varm dag är i antågande för apotek och bank väntar spännande uppgifter, alltså för oss med givarroll, hade bensin kvar från föregående dag,en man en parian, hade hjälpt oss bara att kartlägga alla dessa familjeföretag är ett hetidsjobb, hemkörning i natten, strålkastare som vita kattögon (sluta tänka, sluta frukta) kör på reflexer när fyra lljus kommer på rad är det fara ingen kan bestämma om jag kommer attt överleva denna resa (funderar över min län, kan jag hålla den över 20.000 i månaden.)                                                     Visasa röreselr, småreflektioenr på yta, manne som visste för mycket, Limassol på kvällen, bröllopet i kykran, en veritabel ljusfest,det unga paret, et utomståendes närvar, läsnignen a Radway, kvinnorns dräkter, paret vars ryggar vi bar akan ana. Tanterna i sina tjusiga klänningar, de unga männen i sina kostuymer, satmalet mellan de äldre och de yngre på eftermiddagen, käpparna som gamlingarna använder, dera sätt att sitta ner med been, liksom krökta under sig, de unga kvinnornaslåga smala ben, de gamla kvinnornas krökta bruna ben, kvarteets damm,de optimistiska syrierna, de vita väggarna, dalr av de olika visorna underbart vackert skrivna, inramade, we now clklose, ingen får stanna bilen, har många gå¨nge kör vi över på höger sida, måste ut och gå idag, ikonerna i  silver, biloar som saknar rese, kansek uppstödan r för kort, flickorna går längs stranden utna uppeh¨åll, fiskebåtarna på julödagen, männe spelar kort i ett kajutautrymme säger en kommentar  varje gång de skall slänga ett kort, skratt hörs osm kom de från ett annat årjhundrade,ljudet av diskomusiken på bilradion, fanorna i vinden barnens röster som plötsligt stiger fram, tre små pojkar som jagar en blå ballong, dne fösvinner över häcken, krämpor lämpor, bozoukin stiger allthögre, På kvällen larnkas utfarter brödbakaren i skymningen, vita klimpar på disken, alal återvänder, kataklysmosfesten, sakta stilla återvänder vi, hål i vä,ggen, boren som sakta urholkarcwemtnen, stenarna vid havet, vattnets erosion,  urholkningarn avi dhavsstranden en kväll med musik,tröttheten inann avi går ut, barnen som sjungenr enliten sång på bakgatorna i Nicosioa på julafton, den lilal flickan i dörröppnignen som står och ser på tyst, de fallfärdiga husen på anda sidna bevaknignen, de blåvita målningarna, julmusiken, taggtråden på båda sidor om, de vänliga unga FN-männen, vältrimmade disciplicerade, vänliga, ser ut som komd från en film, sandsäckar, fylld abensoinfat, underliga posteringar, väggar i rosa och rött, den allestädes existerande trappan, en tom stad, en öde stad, bakgator, männen skriker åt någon i telefon, tillrop, gruppen av män på caféet, en sevärdhet, alal i trettioårsåldern, en grupp som sakll bestå, kvinna i läderaffären, I give ypu very good price, Vägen ut r Nicosia, plötsligt framme vid gränsen, här går gränsen, den turkiska flaggan målad över hela bergsväggen, små posteingar i terrängen,  fyllda bilar med småbarnen i framsätet, farfadern med dödsförakt, konstuerandet av familjeriitualet i familjen i natten en olycka, ryggarna runt bilen, någon försöker öppan bildörren, hela framsidan vänd mot trafiken, fullt avbilar, alla har stannat, ljusen vända mot vägbanan, blider fram, ingen har ringt ambulanesen, detta är döden alla är vackert klädda som om begravningen redan ägt rum, militärerna i sina gulgröna munderingar, jägarne med hunden i bergen, de tre militärerna går långsatm över torget,a alal dessa förlägnignar, synliga men osynliga.Tisdag  Fram emot veckan blev skillnaderna avsevärda. Det var naturligtvis ett iochförsig beklagansvärt faktum men för honom spelade det mindre roll eftersom han redan kassserat in vinsterna och nu enbart behövde avvakta för att se fortsatt utvecklingen. Förloppet var bekant det kom att återupprepas i  hans liv med regelbundna intervaller. Om det var frågan om något nytt eller inte var i detta läge omöjligt att säga. Måndag blev en lugn dag i Agia Napa. De strök utmed gatorna skulle lämna över filmen, växla pengar, allt var behagligt. Det blev en solig dag, en underbar dag. De reste med kustbåten nu, undvikande alla skär, bottnar var grönskimrande med vita klippor, allteftersom blev stämningen ombord ganska uppåt, men senare kunde han inte minnas något, tabletterna hade suddat ut allting, han kunde inte bsluta om det fanns möss eller inte, eftersom han inte hade sett några, men katter fanns det gott om, de flög ut ur avskrädesbehållarna vid minsta närhet, förövrigt var han en stark anhängare av ,morgonsol, ( som fick honom att genomföra extraordinära arbetsuppgifter) just det faktuma att detta var den finaste anläggninge och att de var ganska ensamma här (pretty lonely skulle han ha sagt för några år sedan) innan skuldkänslorna definittivt övermannat honom, allt han gjort hade egentligen bara arbetat emot honom men vad brydde han sig om det, mardrömmen måste vara att fira nyårsafton med dessa människor, ändå fanns det inget han hellre ville, vågorna bröt in i fanorna stod spända i vinden, det vita och det gå bröts mot varandra, mot den svarta kanten bröt solen fram, klippan framträdde, som blå berg, de de blå atlasbergen, vita silverflarn vandrade över havets framvällande blyaktiga skogar, ett svart band, delade den vita ytan, fanorna stod rakt ut, beredda till strid, längs mördargatorna fanns nu bara shoppingarkader, dyra sådana, det vita är verkligen vitt nu ( om det gråa grått,) Att få se det heliga landet, att återse. Svenskheten i själva detta faktum, bilen som inte var terränggående,samtalet med de andra resenärerna som aldrig påbörjades, mannen som simmade under båten, det var ganska kallt i början ( han var vätltrimmad) polisen kom i slutet men skepparen brydde sig inte om dem alla och ingen vet något, alla en stor familj, varför besteg aldrig Gunnar berget Olympos ? De höll på att frysa ihjäl om natten, molnen smeker solen, himlen blir ljus vit, grå, alla kanter syns, nu står  priserna stilla, omöjligt hitta hus med havsutsikt, affärer, resa till Egypten, billigt, kanske dyrt, en kryssning till lite luffare bara, hopaps man kan sova och dessa skuggor som förföljer oss, mig, dig. Ansikten högröda av vrede, avund, tankens förhållningssätt, ideer om att en gång, hämndtankar i mammas mage. en kryssning med Ellen, med Evert. tabletterna snarare bromsar och stoppar upp – jag är inte helt säker på om jag gillar dem, vad finns det mer att orda om, eftersom Clea egentligen var mountolive och havet ganska mörkt, den dagen, iscensättandet och oskadliggörandet, var detta i samma stycke, att på samma gång se, iaktta och göra osynlig eftersom man inte ser, får man se några mamelucker där månne, is it woth climbing, Henry. Det man möter och det man måste se på en resa av det slaget. I ett förord av det här slaget måste ingå en genomgång av melodramats historia, Tjäreborgs fana flyger av någon orsak högre.   VAd hände? I boken finsn ett kors, ett möte, i magen molar oro, i huvbudet känns ett jag, vänsterhanden värker, jag sitter nu i en minnesbild av en porkianm, någotsom hände väldigt snabbt, en dirkelrörelse, väntan op den slutliga smällen,sedna ingenting.JAg vet att ajg har krockat, smällt, men inte hur, varifrån kom dne andre ? En vanlig smäll utankänsla, massivt plåt mot plåt, liknar kansek ne handboll i huvudet, vad hände , den andres bilden, någon kommr ur blodig i ansiktet inte så snyggt draper4ad som i filmen, små öar av blod, blod i näsan, ve ser på avarandra, jag tror att han ör skyldig, han tror att ajg är skyldig, KAtharina tar sig ur bilen, hon gå rbortåt vägen med böjt huvud, jag vill inte se sääger hon, en äldre kvinna visar sig hon talar egnelska, platsen ör livsfarlig, en olycka hände för två månader sedan, varningsskyltar, stopp tecken, jag börjar tänka, har jag gjort nåt fel, frnvaro absentia aninim, flera farliga steg med bilen, vad tänker ag på egentligen, sitter i buss, missar avtagsvägen, var hamanr vi ? Hello there, vi tar en kopp kaffe pratr om soökstaden, en totalt övergiven stad  på 87.000 invånare vi går ut till bilne, svårt med terrängen, vi ä rute på landeet, vi talar om Famagusta. Vi kör genom en liten by, genom den, plötlsigt smäller det, två bilar är skrot, poliserna är vänliga och hjälpsamma, flera bybor samlas. Jag är den skyldige, osäkerheten känns konstig, jag är osäker, jag kunde ha dödat två människor, tre stycken, min hjärna och mina reflexer fungerade inte, jag hade inte full försäkring, min far var i samma ålder när han smällde. Katharina fick gå in i huset och dricka vatten,  efteråt beskriver hon hur arg hon var,  idag kanske vi går till stranden, kanske man borde sitta lite, på stranden finns de gott om sand, en kul grej hände på vägen till Famagusta, nu kan man säga att jag fått överblick över samhället, hos polisen, i en familj, alla hjälpte till , mannen som inte brukar göra misstag, ser sig omkring, ingen dömer honom, ingen ser honom man pratar med honom, en polis kommer han är större än mannen, han mäter och frågar, ibland lite irriterat, mannen skäms men känslorna når inte riktigt fram, smärtorna i kroppen finns inte de går en mil tillbaka, Reagan efter attentatet , I´m gonna sit down, Panagoulis som körde ihjäl sig, vet fortfarande inte vad som stod på skylten. Känns som om han fick liv i ansiktet, flera ansikten, polisen,en känsla av att de skall rädda honom, riskbeteende, riskzonen, han kan inte tänka, de frågar om han stannade, han säger nej men ingen bryr sig om svaret, han är ingen brottsling, ingen missdådare, han berättar sin historia, 28 december, en svart dag, en politisk dag, stenen är vit, de har semester, han vill sova nu, begreppet att vara skyddad, jag är skyddad mot mig själv, bilden av kvinnorna på bygatan, de små trädgårdarna, när chocken släpper smakar maten annorlunda, vägen ut ur labyrinten, den är det system vi har i vårt huvud, livet är inte sådant, vi finns i våra nervsystem, ett litet ärr ovanför ögonbrynet, ett demoniskt drag, en svullen armbåge, åker runt och dödar folk med bilen, en dold mening, return of the repressed, efterlyst av interpol, en belastning, en fråga om vilka handlingar man vill göra, blir man brottsling om det händer, samma analys, vad var vitktigast, den politiska analysen eller olyckan, händelserna, det som förändrades om, fick Anders en ny bil när den gamla kvaddades, han vill bara sova, kanske man borde vara ensam ett slag, Patsy Duke säger inget, Road to Larnaca- Amochostos Court, Kväll onsd  Vad betyder detta ? En annan blickpunkt. Ett annat tänkande. Att ha gjort detta brott, själva inbrottet. A´tt inom sig spela upp förloppet. Om det händer när man fick meddelandet. Oron inför rättssalen. Alla som är där. Väntar på rättegången. Samling på kvällen. Stanna hemma. Hoppas inget händer när vi kör dit. Som sagt om man sitter still skapas inga problem. Spöken på väggen. Kalla fötter. Nyårsafton 1900 Lördag 1900 Vad saknas – en stämning, ser MTV på en pub, tar bilder, köper keramik, letar restaturant, blött men varmt, snackar med grannar, går, mår väldigt bra, dricker öl,köper Port i snabbköpet, pratar svenska, kvinnorna vackra som vanligt, läser Cyprus Mail, vit slavhandel, körde till Pafos, underbar livsfarlig resa längs kusten, ringde Lena och Therese, nyår, tog, fint köttstycke igår, drink (Singapore Sling) skall ut och äta senare, allt är synnerligen behagligt. Var i rätten, talade, väntade, fikade, älskade rätten (tyvärr) gick upp 430 körde försiktigt som vanligt en del tilltugg, hade, Domaren, en skinntorr typ, tollen, liten och satt, åklagaren från TV-serien, jag som John Doe, min hustru som enda vittnet, eftersomjag haft körkort i 27 år döms ni till 30 pund i böter, jag som betalade 400 pund för bilen, samtal vid soffan, allting ok, ringdetill manolo, din bil ä i Nicosia, allt är ok vem var skyldig, är ni skyldiga eller inte skyldiga, I have also excused myself to manolos family, the place was very difficult, I was not familiar with the setting, I was not used to drive a left hand car, I see, medelkllassare som trivs i rätten, sedan utgrävningarna och bikuporna, gatorna och murarna, den gula färgen, tre våningar, sluttningen, den gula färgen, ungdom om sommaren, övergångslandet, den dolda brottsligheten, 400 i fängelse, Al Capone pissar på sig i rätten, berättar plötsligt om tjejen på tippen, tre veckors utgrävning, här skjuter man älskarinnor, you can have me if you want, köper koppar, det regnar utanför, ringer till Sverige, familjen som ett hot om en skugga, allt är ett hot och en skugga, jag som toastmaster, mellan liv och död, går på krogar, äter middagar, dricker drinkar, lugnt och skönt, alla vill at jag skall varva ner, i den andra byn sitter en kille med bandage om pannan, han åker inte bil, hoppas jag, han är nog fortfraande arg, vet inte hur hans bil ser ut, vi går ut hon har en konstig inställning, jag blir sårad, alltid sårad, kan inte beskriva ondskan när hon släpper taget, vi blir tommare och tommare, ensammare och mer sant gladare. Måndag: Kyrkklockorna ringer. Havet brusar ett ljusgrått skimmer täcker himlen. I grå skuggor vilar klippan, flashback från sommaren, hela anläggningen full av ungdomar, ett stort fyrkantigt rum, pelare, sitt hör, en rund scen, 5 filipin, 5 rumän, 2 thai, stananr 6 månader. HAr varit ivåå¨månader, svårt att anpassa sig, två barn med amerikanare hemma, en särskild stad, en del högutbildade, ser fräscha och välbevarade ut, inga skönhter, sitter i grupper på 2-3 stycken med armarna om varndra, gilalr inte grekiska män, har en syster som är gift i USA; inget hysch hysch, folkligger och sover i avbalkningarna, man talr en stund, sen grå man tillbaka, rumänskorna är svarta och ser exotiska ut, de sitter i en grupp på fem, tittar uttråkat rakt fram, kuparna ser grovhuggan ut, antingen grabbar elle rgamlingar, de andra är hos familjen, TTime for coffe now. Borde läsa, en härligkänsal på morgonen. EN härlig känsla på morgonen nörman vaknar. Borde ha fler manliga bekanta. Känns som om man lever ett kosntigt liv utan barn. Fullt av svneksa turister – al akände all – en syskonhrupp eller släktresa kanske, sepcialskriven nota, svårt att betala med kortet, svenskarna otroligt meningslösa, kvinnan från charteresan, massor av fåglar idag överfullt.   Ett barn som vandrar längs stranden, solen piskar vit det djupblå längre ut, stegen som dras ut, hyperverklighet, bildernas verkligeht överglänser raden (ett kritvitt pennstreck, alldeles nedanför horisonten, två bröder, föräldrar som ger allt åt barnen, vältränade halvunga människor – längs strandkanten. Livets uppkomst, bruet trä halvt nedsjunkna i sanden, en pojke med käpp, mor och far överens idag, hoppas det varar, kraftiga kvinnor sitter upprätta med vita undertröjor och rött hår, uppmanande, uppfordrande, bestämda klara blickar, grå ögon, leende i ögonvrån, vissa definitioner genom mängden buller svänger med armar. 

Filed under: Resor, Uncategorized   |  Leave a Comment